Grundtanken med en minimalstat är att den uteslutande ska ägna sig åt försvar av samhällets medborgare, det vill säga innefatta rättsväsende med militär och polis. Den offentliga sektorn är idag av en nästintill absurd omfattning, med utgifter omkring 1800 mdkr. Det går att göra mycket åt utgifterna, och det första steget bör vara att drastiskt sänka alla skatter. Som någon konstaterade tidigare, så skulle det räcka med som högst en fjärdedel i förhållande till dagens nivåer föra att ändå ha en ansenlig mängd poliser och militärer, i mycket större omfattning än vad vi har idag. Då menar jag dessutom att det går att privatisera en del av den sektorn, i huvudsak vaktbolag som man gjort i delar av Detroit, för att ytterligare reducera de offentliga utgifterna.
Din frågeställning är givetvis intressant, och jag tänker försöka förklara min syn på det hela. Jag ska först och främst klargöra att jag inte är nyliberal. Jag har drivits mot den mer klassiskt liberala, och i viss mening konservativa synen på samhället. Jag tror inte på staten som den ser ut idag, utan jag förespråkar en nattväktarstat. Jag menar att ett rättsväsende är centralt, och att det således bör vara det enda som en stat innefattar. Det innebär att välfärdssamhället inte skulle existera i den mening som det gör idag.
Men det avgörande är att jag, i motsats till exempelvis Segerfeldt men också Norberg, gör en mer pragmatiskt tillämpning i en svensk kontext. Jag hävdar att en välfärdsstat aldrig är förenlig med fri invandring. Det kan det omöjligt vara. Välfärdsstaten bygger på nationsprincipen, och fri invandring innebär i praktiken att nationsgränserna upphör. Det är med andra ord en paradox. Segerfeldt förbiser detta, vilket tyder på en principfasthet (eller blindhet) som gjort att han tappat fotfästet. Det kan också vara det svåra med liberalism som ideologi, i det att den bygger på så fasta principer.
Jag menar att en fri och oreglerad invandring resulterar i mer tvång, och en mer omfattande kränkning av den privata äganderätten. Välfärdssamhället i sig bygger på sådana kränkningar, och när välfärdssamhället överbelastas (vilket blir den reella konsekvensen av att en oproportionellt stor grupp människor vill åtnjuta de offentliga förmånerna samtidigt) så måste också tvången och kränkningarna öka i omfattning. Det var uppenbart när Fredrik Reinfeldt bad oss att öppna våra hjärtan, och det blir uppenbart när Magdalena Andersson konstaterar att det krävs ökad belåning och högre skatter för att finansiera invandringen. Segerfeldt ser inte att välfärd och fri invandring skulle vara oförenligt, eftersom han menar att de kan bo i kåkstäder utan att sätta press på välfärden. Så ser det givetvis inte ut, framförallt inte i ett land som Sverige där politikerna agerar under paroller som "solidaritet", och tror att de kan rädda världen med hjälp av våra skattepengar. Tanken på att ett rikt land i västvärlden skulle tillåta kåkstäder som Segerfeldt beskriver det är helt enkelt inte realistiskt.
Min poäng är att många liberaler (åtminstone enl. klassisk definition) inte anser att välfärdsstaten ska raseras genom fri invandring, utan endast kan konstatera att fri invandring förutsätter frånvaron av en välfärdsstat. Händelsekedjan är omvänd, vilket också förändrar alla förutsättningar eftersom landet i ett sådant scenario, med en nattväktarstat och utan ett välfärdssystem, inte skulle vara måltavla för hela jordens migration. Fri invandring skulle inte innebära det som fri invandring innebär idag, och invandringskaoset, som du uttrycker det, skulle inte längre vara ett faktum.
Människor skulle givetvis röra sig över jorden i vilket fall, med anledning av krig och andra former av konflikter i deras hemländer, men jag menar dels att fördelningen skulle se annorlunda ut, samt att det i ett samhälle med en nattväktarstat inte skulle innebära kaos eller inskränkning för medborgarna. Jag tror att det vid det laget redan skulle förekomma mindre vaktade samhällen, likt "gated communities", och människor inom sådana samhällen skulle inte längre vara exponerade. Jag tror för övrigt på gated communities. Jag ser inte det som någonting problematiskt, och jag ser inte segregation som någonting negativt i sig.
Kontentan av detta mastondontinlägg är att en del liberaler, som mig själv, ser en motsättning mellan fri invandring och välfärdssamhället, och ser det därför inte som konstigt att förespråka en reglerad invandring i svensk kontext. När jag talar om fri invandring så gör jag det på väldigt specifika premisser, och det är därför full möjligt att förespråka det motsatta bara vi ser till Sverige idag. Ideologi måste betraktas i en kontext för att förstås och tillämpas. Det finns sedan givetvis människor som Fredrik Segerfeldt och Johan Norberg (Norberg väsentligt mycket mer intellektuell än Segerfeldt) som tror att fri invandring är förenligt med vårt nutida samhälle, och för sådana människor är väl ts frågeställning om invandringskaoset mer relevant, men jag vill bara visa att det finns en annan sida av myntet.
Edit. Jag ogillar att själv behöva anta epitetet "liberal", eftersom det i Sverige har kommit att innefatta alla människor som vill ha sänkt inkomstskatt eller som deltar i Pride-paraden. Det föreligger dock en väldigt viktig distinktion mellan den konservativa, klassiska liberalismen och dagens nyliberalism-libertarianism och vidare den vedervärdiga socialliberalismen. Just for the record.
__________________
Senast redigerad av tuffkatt 2015-12-01 kl. 12:55.
