Det här är första tripprapporten jag skriver, och det var även första gången som jag och min vän käkade syra. Så ja, den kan bli lite skum och sådär, men det är nog dom flesta rapporterna. Den kan även bli rätt lång.
Ålder: 20-24
Tid: ca 10h
Dos: 125ug
Tidigare erfarenheter: Alkohol, 3-4 olika sorters opiater. Min vän, har ingen tidigare erfarenhet av någon sorts substans förutom alkohol.
Bakgrund: Jag vet inte exakt när, eller hur.. Men någon månad innan vi käkade så fick jag ett extremt sug på LSD. Jag har egentligen alltid haft en positiv inställning droger, har dock inte haft något sug efter att testa dom själv. Därför har jag inte heller testat så mycket. Mitt sug var något enormt. Jag satt i 2 veckor och bara läste och läste och läste.. Jag läste rapporter, jag läste om set and setting, kollade på videos osv. Och ändå hade jag inte ens tanken på att faktiskt testa det. Utan jag var bara sjukt intresserad av det. Någon dag i samband med dom veckorna, så tog jag ett impulsivt beslut att beställa syra, till mig och till min kompis. Sagt och gjort så fick jag lapparna på brevlådan ett par dagar senare.
~15:00: Efter att ha suttit och mer eller mindre stirrat på lapparna i 1 vecka så var dagen äntligen framme. Dagen jag och Hampus skulle käka syra för första gången. Jag var något Extremt taggad. Det är få gånger i mitt liv jag har varit såhär taggad på någonting.. Hampus var på väg hem till mig, då vi bestämt att såsa hemma hos mig. Det var tänkt att min farsa skulle sova borta, fast han blev inringd till jobb istället. Så han var hemma ett par timmar extra istället. Jag satt och fördrev min tid med allt möjligt.. Jag spelade, scrollade facebook, läste någon sista tripprapport osv. Fram tills att jag verkligen hade ingenting att göra fram tills det att Hampus var framme hemma hos mig. Så det slutade med att jag satt och kollade upp i taket i en 10-15 minuter och bara fantiserade. Vilket är något jag sällan kan göra, då jag har adhd och alltid måste hålla mig sysselsatt..
16:00: Jag och Hampus har hunnit snacka igenom vad vi förväntar oss, och kom fram till att vi ville få ut olika grejer ifrån trippen. Medans Hampus ville ha en fet tripp med sjuka hallissar, ville jag ha en go tripp spirituellt och med goa hallissar. Då jag målar mycket så ville jag även få ut lite extra kreativitet.
Vi bestämmer oss för att gå och käka varsin pizza innan, då ingen av oss ätit en riktig måltid för dagen, och vi förmodligen inte kommer äta något under trippen heller. Vi har problem med att välja pizzeria, vilket fördröjer tiden lite extra.
17:00: Mätta och belåtna så går vi hem till mig igen, och försöker fördröja tiden så gott som det går..
19.30: Trots hög musik och en stängd dörr intill mitt rum så hör vi hur min farsa börjar ta på sig sina ytterkläder. Känslan just då är obeskrivlig, och jag har aldrig sett Hampus le så mycket. Vi sitter och kollar på några klipp på Youtube, ingen aning om vilka då allt jag tänkte på var trippen. Vi vinkar av farsan och väntar tills 20:00 för att vara säker på att han inte kommer tillbaks för ens på morgonen där på.
20:30: Nu har vi precis svalt våra lappar, jag sitter och spelar något flummigt spel och Hampus kollar på medans vi väntar på att LSD't ska slå. Vi spelar i kanske 10 minuter innan vi får nog, och bara vill börja trippa. Vi sitter och snackar och undrar hur det kommer vara osv..
20:45. Mitt i en mening, minns inte vad jag ska säga eller vad vi pratade om mer exakt. Men jag kollar Hampus i ansiktet och ser att han är helt borta, helt väck. Jag försöker fortsätta min mening, och då slår det för mig också. Allt slog så otroligt intensivt och på en gång, att jag blev lite orolig. Är det såhär det ska vara? Börjar jag snetrippa? Jag sitter och stirrar in i en mörk hörna av mitt rum och försvinner, känner hur allt blir kallt. Vet inte hur länge jag satt så, men det var inte länge. Sen kom jag på att, det här kan vara det bästa jag har gjort i mitt liv, om jag bara vill. Så jag kollar upp på Hampus som även han satt och stirrade in i samma hörn. Och sa ungefär "Hampus, kom ihåg att du trippar nu. Det mörka du ser finns bara för att du trippar, vill du att det mörka ska sluta så omfamna det." Låter jätteklyschigt nu i efterhand, men kändes helt rätt då. Både jag och han kommer ur det rätt så snabbt.
21:15: Jag minns inte hur, men jag har iaf lyckats få på lite musik. Musiken hjälpte något otroligt, musiken var som en sorts trygghet. så fort man blev lite orolig så var det att bara att släppa taget helt, så drog musiken upp en igen. Hampus och jag sitter fortfarande lika mindfucked och stirrar på allt. Verkligen allting. Vi har inte lyckats eller ens försökt prata med varandra än, utan allt som sägs är "woah". Jag får något pirr att jag bara MÅSTE skissa och medans jag började skissa så satt Hampus kvar i min säng och stirrade på mina målade väggar.
Tidsuppfattningen är helt skev härifrån.
Medans jag skissar så känner jag på något sätt av den otryggheten jag kände när lsd't slog. Jag bara visste att något hände, så jag kollar på Hampus som var lika skärrad som mig. Sen kom vi gemensamt fram till att det var musiken som dog. Vi satte på musik igen och fortsatte med våra sysslor. Efter en stund av att ha skissat samma saker om och om igen (kreativiteten var lika med noll) så känner jag av samma otrygghet igen och tänker att det bara är att sätta på musik igen. Vilket det inte är, då musik redan spelas. Så jag vänder mig om och kollar på Hampus som var likblek och helt tom i blicken. Jag minns något om att man ska byta miljö osv om det går utför. Men eftersom att jag var lite rädd för att gå ut i resten av lägenheten själv (vet inte varför, kändes osäkert) så släckte jag min lampa och satte på "Use and See 1" som finns på youtube. Drog med mig Hampus in i min mysiga säng och jag märkte direkt hur hela världen blev så mycket ljusare, trots mörkret. Nu blev vi båda mycket mer pratglada och vi kunde beskriva hur det känns för första gången, samtidigt som vi kollar på den här filmen som vi var HELT inne i.
Vi kollar 30-40 minuter på filmen, vilket såklart kändes som en evighet. Sen blir vi lite rastlösa båda två, så vi bestämmer tillsammans att gå på upptäcktsfärd ut i min lägenhet. Har något svagt minne av att Hampus sa att han behövde se dagsljus så sagt och gjort. Det var som att gå in i en helt främmande lägenhet. Vi beslutade att hålla ihop vilket gick sådär, för Hampus fastnade i en halvdåligt målad tavla. Så jag beslutade att fortsätta vidare själv, och varje nytt rum jag gick in i, var helt nytt. Nu i efterhand så skulle jag beskriva det som att vara ensam hemma hos en helt främmande människa, när den människan inte är där. Jag var fascinerad, men även lite rädd. Vi beslutade att gå tillbaka in i mitt rum, då det kändes tryggast där. Vi satte på lite trippmusik och hade ett par djupa diskussioner. Hampus går ut i hallen, för han skulle göra någonting.. När han kommer tillbaka så känner jag att han sätter sig bredvid mig. Ändå så var min själ, eller medvetande, borta vid min dörr. Jag satt i 10-15sekunder och stirrade på min nu halvstängda dörr. Efter 10-15 sekunder så hörde jag Hampus röst, och jag kom på att han skulle säga något. Och allt kändes jätteskumt, för mitt medvetande var fortfarande 2-3m ifrån mig, samtidigt som jag kunde använda min kropp fullt normalt. Jag kommer ur den här händelsen rätt snabbt och förklarar för Hampus hur jag kände.. Han säger att han kände av min närvaro, fast inte bredvid honom, utan vid dörren. Vi var helt mindblown, och jag fick någon insikt som jag inte riktigt minns men vi sitter och filosofierar ett tag till.
Jag minns återigen en film, en filmrekommendation dock, som även den delats här på FB. Fault in our stars... Jag kan även nu i dagsläget säga att det är en av de bättre filmer jag har sett. Vi var heeelt inne i den filmen. Vi var båda övertygade om att vi vid ett par tillfällen faktiskt var med filmen. Vilket bara i sig var otroligt.
Resten av trippen utspelar sig ungefär likadant. Vi skrattar, vi loopar, blir förvånade över loopen, skrattar, loopar igen, upptäcker nya grejer osv.
Efter ett tag så får jag en insikt om att jag verkligen kan känna och må precis som jag vill. Så jag började leka runt lite med oroligheten jag hade när trippen slog på riktigt. Och jag lyckades. Under en 20 minuters period (give or take), så var jag i helvetet och i himlen, flera gånger. Så en av dom insikterna jag fick då var ju såklart att jag kan göra så även i det riktiga livet. Och det är väl den insikten jag kommer ihåg mest.
Efter ett antal timmar efter att ha kunnat färdas fram och tillbaka i tillfällen och en massa andra roligheter, så börjar trippen avta. Under comedownen så sätter vi på Use and See igen och bara försvinner bort i den.
Schlut.
LSD är bland det bästa jag har testat, och jag trots att ha varit påläst och haft höga förväntningar, så blev trippen väldigt mycket bättre än förväntat. Jag har inte lärt mig något nytt om mig själv, förutom att jag tror att jag kommer ha det lättare att undvika eventuella depressioner osv.
Betyg: Woah/5
Ålder: 20-24
Tid: ca 10h
Dos: 125ug
Tidigare erfarenheter: Alkohol, 3-4 olika sorters opiater. Min vän, har ingen tidigare erfarenhet av någon sorts substans förutom alkohol.
Bakgrund: Jag vet inte exakt när, eller hur.. Men någon månad innan vi käkade så fick jag ett extremt sug på LSD. Jag har egentligen alltid haft en positiv inställning droger, har dock inte haft något sug efter att testa dom själv. Därför har jag inte heller testat så mycket. Mitt sug var något enormt. Jag satt i 2 veckor och bara läste och läste och läste.. Jag läste rapporter, jag läste om set and setting, kollade på videos osv. Och ändå hade jag inte ens tanken på att faktiskt testa det. Utan jag var bara sjukt intresserad av det. Någon dag i samband med dom veckorna, så tog jag ett impulsivt beslut att beställa syra, till mig och till min kompis. Sagt och gjort så fick jag lapparna på brevlådan ett par dagar senare.
~15:00: Efter att ha suttit och mer eller mindre stirrat på lapparna i 1 vecka så var dagen äntligen framme. Dagen jag och Hampus skulle käka syra för första gången. Jag var något Extremt taggad. Det är få gånger i mitt liv jag har varit såhär taggad på någonting.. Hampus var på väg hem till mig, då vi bestämt att såsa hemma hos mig. Det var tänkt att min farsa skulle sova borta, fast han blev inringd till jobb istället. Så han var hemma ett par timmar extra istället. Jag satt och fördrev min tid med allt möjligt.. Jag spelade, scrollade facebook, läste någon sista tripprapport osv. Fram tills att jag verkligen hade ingenting att göra fram tills det att Hampus var framme hemma hos mig. Så det slutade med att jag satt och kollade upp i taket i en 10-15 minuter och bara fantiserade. Vilket är något jag sällan kan göra, då jag har adhd och alltid måste hålla mig sysselsatt..
16:00: Jag och Hampus har hunnit snacka igenom vad vi förväntar oss, och kom fram till att vi ville få ut olika grejer ifrån trippen. Medans Hampus ville ha en fet tripp med sjuka hallissar, ville jag ha en go tripp spirituellt och med goa hallissar. Då jag målar mycket så ville jag även få ut lite extra kreativitet.
Vi bestämmer oss för att gå och käka varsin pizza innan, då ingen av oss ätit en riktig måltid för dagen, och vi förmodligen inte kommer äta något under trippen heller. Vi har problem med att välja pizzeria, vilket fördröjer tiden lite extra.
17:00: Mätta och belåtna så går vi hem till mig igen, och försöker fördröja tiden så gott som det går..
19.30: Trots hög musik och en stängd dörr intill mitt rum så hör vi hur min farsa börjar ta på sig sina ytterkläder. Känslan just då är obeskrivlig, och jag har aldrig sett Hampus le så mycket. Vi sitter och kollar på några klipp på Youtube, ingen aning om vilka då allt jag tänkte på var trippen. Vi vinkar av farsan och väntar tills 20:00 för att vara säker på att han inte kommer tillbaks för ens på morgonen där på.
20:30: Nu har vi precis svalt våra lappar, jag sitter och spelar något flummigt spel och Hampus kollar på medans vi väntar på att LSD't ska slå. Vi spelar i kanske 10 minuter innan vi får nog, och bara vill börja trippa. Vi sitter och snackar och undrar hur det kommer vara osv..
20:45. Mitt i en mening, minns inte vad jag ska säga eller vad vi pratade om mer exakt. Men jag kollar Hampus i ansiktet och ser att han är helt borta, helt väck. Jag försöker fortsätta min mening, och då slår det för mig också. Allt slog så otroligt intensivt och på en gång, att jag blev lite orolig. Är det såhär det ska vara? Börjar jag snetrippa? Jag sitter och stirrar in i en mörk hörna av mitt rum och försvinner, känner hur allt blir kallt. Vet inte hur länge jag satt så, men det var inte länge. Sen kom jag på att, det här kan vara det bästa jag har gjort i mitt liv, om jag bara vill. Så jag kollar upp på Hampus som även han satt och stirrade in i samma hörn. Och sa ungefär "Hampus, kom ihåg att du trippar nu. Det mörka du ser finns bara för att du trippar, vill du att det mörka ska sluta så omfamna det." Låter jätteklyschigt nu i efterhand, men kändes helt rätt då. Både jag och han kommer ur det rätt så snabbt.
21:15: Jag minns inte hur, men jag har iaf lyckats få på lite musik. Musiken hjälpte något otroligt, musiken var som en sorts trygghet. så fort man blev lite orolig så var det att bara att släppa taget helt, så drog musiken upp en igen. Hampus och jag sitter fortfarande lika mindfucked och stirrar på allt. Verkligen allting. Vi har inte lyckats eller ens försökt prata med varandra än, utan allt som sägs är "woah". Jag får något pirr att jag bara MÅSTE skissa och medans jag började skissa så satt Hampus kvar i min säng och stirrade på mina målade väggar.
Tidsuppfattningen är helt skev härifrån.
Medans jag skissar så känner jag på något sätt av den otryggheten jag kände när lsd't slog. Jag bara visste att något hände, så jag kollar på Hampus som var lika skärrad som mig. Sen kom vi gemensamt fram till att det var musiken som dog. Vi satte på musik igen och fortsatte med våra sysslor. Efter en stund av att ha skissat samma saker om och om igen (kreativiteten var lika med noll) så känner jag av samma otrygghet igen och tänker att det bara är att sätta på musik igen. Vilket det inte är, då musik redan spelas. Så jag vänder mig om och kollar på Hampus som var likblek och helt tom i blicken. Jag minns något om att man ska byta miljö osv om det går utför. Men eftersom att jag var lite rädd för att gå ut i resten av lägenheten själv (vet inte varför, kändes osäkert) så släckte jag min lampa och satte på "Use and See 1" som finns på youtube. Drog med mig Hampus in i min mysiga säng och jag märkte direkt hur hela världen blev så mycket ljusare, trots mörkret. Nu blev vi båda mycket mer pratglada och vi kunde beskriva hur det känns för första gången, samtidigt som vi kollar på den här filmen som vi var HELT inne i.
Vi kollar 30-40 minuter på filmen, vilket såklart kändes som en evighet. Sen blir vi lite rastlösa båda två, så vi bestämmer tillsammans att gå på upptäcktsfärd ut i min lägenhet. Har något svagt minne av att Hampus sa att han behövde se dagsljus så sagt och gjort. Det var som att gå in i en helt främmande lägenhet. Vi beslutade att hålla ihop vilket gick sådär, för Hampus fastnade i en halvdåligt målad tavla. Så jag beslutade att fortsätta vidare själv, och varje nytt rum jag gick in i, var helt nytt. Nu i efterhand så skulle jag beskriva det som att vara ensam hemma hos en helt främmande människa, när den människan inte är där. Jag var fascinerad, men även lite rädd. Vi beslutade att gå tillbaka in i mitt rum, då det kändes tryggast där. Vi satte på lite trippmusik och hade ett par djupa diskussioner. Hampus går ut i hallen, för han skulle göra någonting.. När han kommer tillbaka så känner jag att han sätter sig bredvid mig. Ändå så var min själ, eller medvetande, borta vid min dörr. Jag satt i 10-15sekunder och stirrade på min nu halvstängda dörr. Efter 10-15 sekunder så hörde jag Hampus röst, och jag kom på att han skulle säga något. Och allt kändes jätteskumt, för mitt medvetande var fortfarande 2-3m ifrån mig, samtidigt som jag kunde använda min kropp fullt normalt. Jag kommer ur den här händelsen rätt snabbt och förklarar för Hampus hur jag kände.. Han säger att han kände av min närvaro, fast inte bredvid honom, utan vid dörren. Vi var helt mindblown, och jag fick någon insikt som jag inte riktigt minns men vi sitter och filosofierar ett tag till.
Jag minns återigen en film, en filmrekommendation dock, som även den delats här på FB. Fault in our stars... Jag kan även nu i dagsläget säga att det är en av de bättre filmer jag har sett. Vi var heeelt inne i den filmen. Vi var båda övertygade om att vi vid ett par tillfällen faktiskt var med filmen. Vilket bara i sig var otroligt.
Resten av trippen utspelar sig ungefär likadant. Vi skrattar, vi loopar, blir förvånade över loopen, skrattar, loopar igen, upptäcker nya grejer osv.
Efter ett tag så får jag en insikt om att jag verkligen kan känna och må precis som jag vill. Så jag började leka runt lite med oroligheten jag hade när trippen slog på riktigt. Och jag lyckades. Under en 20 minuters period (give or take), så var jag i helvetet och i himlen, flera gånger. Så en av dom insikterna jag fick då var ju såklart att jag kan göra så även i det riktiga livet. Och det är väl den insikten jag kommer ihåg mest.
Efter ett antal timmar efter att ha kunnat färdas fram och tillbaka i tillfällen och en massa andra roligheter, så börjar trippen avta. Under comedownen så sätter vi på Use and See igen och bara försvinner bort i den.
Schlut.
LSD är bland det bästa jag har testat, och jag trots att ha varit påläst och haft höga förväntningar, så blev trippen väldigt mycket bättre än förväntat. Jag har inte lärt mig något nytt om mig själv, förutom att jag tror att jag kommer ha det lättare att undvika eventuella depressioner osv.
Betyg: Woah/5
