Substans: Magic Truffles - Psilocybe Mexicana
Dos: 15g
Tidigare erfarenheter: Alkohol och Cannabis
Inledning
Tänkte inleda min tid på Flashback med en (förhoppningsvis) trevlig tripprapport.
Jag och mina två vänner (vi kan kalla de för Molly och Ivar) var på nöjesresa i Amsterdam under sommaren. Varken Molly eller Ivar hade tidigare erfarenheter av någon annan drog än alkohol och var mycket mer skeptiska och kanske även lite rädda inför att testa cannabis och (som beskrivs i denna tripprapport) tryfflar. De kanske i efterhand inte var de optimala vännerna att ta med på denna slags resa...
Men!
Vi bestämde oss för att Molly skulle bli min och Ivars sitter och vaka över oss medan vi trippar. Jag och Ivar köpte oss varsin plastask med 15g Psilocybe Mexicana från ett ganska trevligt smartshop-krypin nära Centraal. Detta skulle vara en mildare typ av tryfflar i jämförelse med andra sorter som de sålde. (Såg någon sort som de kallade för Dragon's Pussy vilket jag fann lustigt). Innan vi begav oss tillbaka till hotellet köpte vi en del munchies som chips, chokladmjölk och saft.
Dags för förtäring
Jag och Ivar sätter oss på kanten av våra hotellsängar och börjar tugga i oss dessa bruna, torra och syrligt smakande "nuggets". Kan nästan beskrivas som en något fuktig hasselnöt som smakar surt. Tog först en och en åt gången men sedan tänkte att det går nog snabbare att ta allt på en gång så den vidriga smaken sedan är över. Sköljdes sedan ner med chokladmjölk vilket faktiskt fick bort smaken av tryfflarna ganska bra. Jag tror dock att Ivar var lite rädd/tveksam inför att äta hela asken (dock berättade han aldrig för mig att han kände sig osäker på det hela).
"Nu händer det!"
- Utbrister jag. Det kanske var 25 min efter att jag ätit upp asken som jag börjar känna någon slags effekt. Jag kände mig lite lullig, som man kan bli efter att ha druckit några starköl ganska snabbt. Jag började fnissa och kände mig bara så taggad på trippen och på hela resan. Detta berättade jag för mina kamrater i en väldigt entusiastisk och positiv ton. Molly skrattade bara åt mig som om jag var ett pucko och sa: "Haha, nu går det utför, Galaga". Jag vände mig om för att observera om Ivar kände något, men han låg bara i sängen och lyssnade på musik eller blundade och vilade. (Hans ask var bara halvtom).
Upptrappning
Det kanske har gått en timma nu. Jag tycker att det blev allt svårare att hålla tid. Trippen intensifieras och jag märker att mitt synfält svajar eller rör på sig. Vet inte hur jag ska beskriva det. Kanske som samma rörelser som man ser i s.k. tech demos på commodore 64 där tredimensionella plattor dansar runt i olika former. Jag tittar på en tavla med "räfflad" ram. Alltså, att den har massor av streck och dessa tycks röra sig medurs runt själva motivet. Jag beskrev för Ivar och Molly vad jag såg, men Ivar tycks inte bry sig och Molly bara skrattade åt mig. Jag kände mig något ensam i min tripp, men det fick mig att utforska trippen mer utförligt utan att behöva tänka mer på mina vänners reaktioner. Jag ställde mig sedan upp i rummet och frågade de om vi kanske skulle ut till någon park i det fina väder som var men det var de inte sugna på. När jag ställde frågan märkte jag att i samma stund har det hänt något med min känsel i fötterna. Det kändes som att gå på bomull eller tjocka duntäcken som man sjönk ner i. Detta roade mig faktiskt i iaf 10 minuter.
Bam!
Sedan hände en stark förändring med mitt psyke. Det kändes som att jag hastigt blev slängd rakt ner i en pool med hysteri. Jag började upprepa mig väldigt mycket och härma mig själv. Jag råkade slå i min tå i sängkanten och sa "vad fan" vilket sedan fick mig att skratta åt mig själv. Det blev en slags loop med "vad fan" och "hahaha" samtidigt som synfältet snurrade och färgerna var något "utsmetade". Det kändes dock otroligt bra att bara släppa loss och vara glad. Kort därefter började jag säga "mmm" i en slags Yoda-liknande ton, vilket jag också fann otroligt roligt. Jag kunde helt enkelt inte sluta säga "mmm" och sedan skratta åt mig själv som försöker låta som Yoda. Det kändes bara så otroligt kul att höra mig själv, men samtidigt blev det på något sätt (förståeligt) jobbigt att höra mig själv säga "mmm" hela tiden. Det blev som ett slags framkallat tics eller tourrets (något som jag annars inte har). Jag kollade sedan på Ivar och frågade honom med ett hånflin om hur han mår och fick till svar med en väldigt trött och nasal röst "håll käft". Under hela trippen låg Ivar kvar i sin säng och som jag förstod det försökte somna eller bara skita i oss andra. Jag är fortfarande osäker om han ens tog mer än bara ett par stycken tryfflar :/.
Molly ber mig att lugna mig och visar sedan bilder på (som jag senare fick veta) bl.a. superhjältar eller random snygga teckningar som hon hittat på deviantart. Jag tror att hon visar mig bilder som är till för att se sjukt trippiga ut för att på något sätt testa mig. Jag kan minnas att hon visade mig en bild på en tjej eller prinsessa i en grå grotta vilket jag tyckte såg ut som en råtta som satt i ett hörn av grottan. Det var svårt att fokusera med ögonen på hennes mobilskärm i det mörka ljuset och jag lyckades inte gissa rätt på en enda bild som hon visade för mig. Detta "test" som jag inbillade mig att hon gjorde på mig tyckte jag också var hysteriskt roligt och gång på gång kallade jag henne för "komikern".
Noja och nedtrappning
Efter hysterin och glädjetårarna flödat i några timmar hör vi bankande genom väggen mitt emot oss. Vi blir tysta och jag får för mig att vi (läs jag) varit för högljudda och nu irriterar rumsgrannarna (isade sig dock att det var några barn som sparkade på väggarna av andra skäl än oss då det bankades på morgonen nästa dag när vi gick från rummet).
Jag blev kanske något rädd, men tyckte det också var roligt då jag visste att både Ivar och Molly är nervösa och nojiga personer i andra situationer. Jag försökte kanske trygga mig själv genom att framstå som orädd och sa skämtsamt "nu kommer de och knackar på våra huvuden". Självklart fann jag mig själv nu igen otroligt rolig och började skratta. Även mmm-ljudet kom tillbaka och det blev svårt för mig att stoppa mig själv från att säga "mmm".
Ruset började avta. Skrattet gick över till småfniss och det svajande synfältet började stabilisera sig och sedan somnade jag väldigt skönt i min säng.
Jag hade väldigt kul på tryfflarna och det är något jag gärna vill erfara igen. Jag mådde helt enkelt jävligt bra i min eufori/hysteri, men det kanske irriterade mina kamrater något, vilket jag sedan släppte.
Betyg på Psilocybe Mexicana: 4/5. Kanske hade det nått en 5/5 i en mer stimulerande miljö än hotellrummet och något nervösa reskamrater.
Dos: 15g
Tidigare erfarenheter: Alkohol och Cannabis
Inledning
Tänkte inleda min tid på Flashback med en (förhoppningsvis) trevlig tripprapport.
Jag och mina två vänner (vi kan kalla de för Molly och Ivar) var på nöjesresa i Amsterdam under sommaren. Varken Molly eller Ivar hade tidigare erfarenheter av någon annan drog än alkohol och var mycket mer skeptiska och kanske även lite rädda inför att testa cannabis och (som beskrivs i denna tripprapport) tryfflar. De kanske i efterhand inte var de optimala vännerna att ta med på denna slags resa...
Men!
Vi bestämde oss för att Molly skulle bli min och Ivars sitter och vaka över oss medan vi trippar. Jag och Ivar köpte oss varsin plastask med 15g Psilocybe Mexicana från ett ganska trevligt smartshop-krypin nära Centraal. Detta skulle vara en mildare typ av tryfflar i jämförelse med andra sorter som de sålde. (Såg någon sort som de kallade för Dragon's Pussy vilket jag fann lustigt). Innan vi begav oss tillbaka till hotellet köpte vi en del munchies som chips, chokladmjölk och saft.
Dags för förtäring
Jag och Ivar sätter oss på kanten av våra hotellsängar och börjar tugga i oss dessa bruna, torra och syrligt smakande "nuggets". Kan nästan beskrivas som en något fuktig hasselnöt som smakar surt. Tog först en och en åt gången men sedan tänkte att det går nog snabbare att ta allt på en gång så den vidriga smaken sedan är över. Sköljdes sedan ner med chokladmjölk vilket faktiskt fick bort smaken av tryfflarna ganska bra. Jag tror dock att Ivar var lite rädd/tveksam inför att äta hela asken (dock berättade han aldrig för mig att han kände sig osäker på det hela).
"Nu händer det!"
- Utbrister jag. Det kanske var 25 min efter att jag ätit upp asken som jag börjar känna någon slags effekt. Jag kände mig lite lullig, som man kan bli efter att ha druckit några starköl ganska snabbt. Jag började fnissa och kände mig bara så taggad på trippen och på hela resan. Detta berättade jag för mina kamrater i en väldigt entusiastisk och positiv ton. Molly skrattade bara åt mig som om jag var ett pucko och sa: "Haha, nu går det utför, Galaga". Jag vände mig om för att observera om Ivar kände något, men han låg bara i sängen och lyssnade på musik eller blundade och vilade. (Hans ask var bara halvtom).
Upptrappning
Det kanske har gått en timma nu. Jag tycker att det blev allt svårare att hålla tid. Trippen intensifieras och jag märker att mitt synfält svajar eller rör på sig. Vet inte hur jag ska beskriva det. Kanske som samma rörelser som man ser i s.k. tech demos på commodore 64 där tredimensionella plattor dansar runt i olika former. Jag tittar på en tavla med "räfflad" ram. Alltså, att den har massor av streck och dessa tycks röra sig medurs runt själva motivet. Jag beskrev för Ivar och Molly vad jag såg, men Ivar tycks inte bry sig och Molly bara skrattade åt mig. Jag kände mig något ensam i min tripp, men det fick mig att utforska trippen mer utförligt utan att behöva tänka mer på mina vänners reaktioner. Jag ställde mig sedan upp i rummet och frågade de om vi kanske skulle ut till någon park i det fina väder som var men det var de inte sugna på. När jag ställde frågan märkte jag att i samma stund har det hänt något med min känsel i fötterna. Det kändes som att gå på bomull eller tjocka duntäcken som man sjönk ner i. Detta roade mig faktiskt i iaf 10 minuter.
Bam!
Sedan hände en stark förändring med mitt psyke. Det kändes som att jag hastigt blev slängd rakt ner i en pool med hysteri. Jag började upprepa mig väldigt mycket och härma mig själv. Jag råkade slå i min tå i sängkanten och sa "vad fan" vilket sedan fick mig att skratta åt mig själv. Det blev en slags loop med "vad fan" och "hahaha" samtidigt som synfältet snurrade och färgerna var något "utsmetade". Det kändes dock otroligt bra att bara släppa loss och vara glad. Kort därefter började jag säga "mmm" i en slags Yoda-liknande ton, vilket jag också fann otroligt roligt. Jag kunde helt enkelt inte sluta säga "mmm" och sedan skratta åt mig själv som försöker låta som Yoda. Det kändes bara så otroligt kul att höra mig själv, men samtidigt blev det på något sätt (förståeligt) jobbigt att höra mig själv säga "mmm" hela tiden. Det blev som ett slags framkallat tics eller tourrets (något som jag annars inte har). Jag kollade sedan på Ivar och frågade honom med ett hånflin om hur han mår och fick till svar med en väldigt trött och nasal röst "håll käft". Under hela trippen låg Ivar kvar i sin säng och som jag förstod det försökte somna eller bara skita i oss andra. Jag är fortfarande osäker om han ens tog mer än bara ett par stycken tryfflar :/.
Molly ber mig att lugna mig och visar sedan bilder på (som jag senare fick veta) bl.a. superhjältar eller random snygga teckningar som hon hittat på deviantart. Jag tror att hon visar mig bilder som är till för att se sjukt trippiga ut för att på något sätt testa mig. Jag kan minnas att hon visade mig en bild på en tjej eller prinsessa i en grå grotta vilket jag tyckte såg ut som en råtta som satt i ett hörn av grottan. Det var svårt att fokusera med ögonen på hennes mobilskärm i det mörka ljuset och jag lyckades inte gissa rätt på en enda bild som hon visade för mig. Detta "test" som jag inbillade mig att hon gjorde på mig tyckte jag också var hysteriskt roligt och gång på gång kallade jag henne för "komikern".
Noja och nedtrappning
Efter hysterin och glädjetårarna flödat i några timmar hör vi bankande genom väggen mitt emot oss. Vi blir tysta och jag får för mig att vi (läs jag) varit för högljudda och nu irriterar rumsgrannarna (isade sig dock att det var några barn som sparkade på väggarna av andra skäl än oss då det bankades på morgonen nästa dag när vi gick från rummet).
Jag blev kanske något rädd, men tyckte det också var roligt då jag visste att både Ivar och Molly är nervösa och nojiga personer i andra situationer. Jag försökte kanske trygga mig själv genom att framstå som orädd och sa skämtsamt "nu kommer de och knackar på våra huvuden". Självklart fann jag mig själv nu igen otroligt rolig och började skratta. Även mmm-ljudet kom tillbaka och det blev svårt för mig att stoppa mig själv från att säga "mmm".
Ruset började avta. Skrattet gick över till småfniss och det svajande synfältet började stabilisera sig och sedan somnade jag väldigt skönt i min säng.
Jag hade väldigt kul på tryfflarna och det är något jag gärna vill erfara igen. Jag mådde helt enkelt jävligt bra i min eufori/hysteri, men det kanske irriterade mina kamrater något, vilket jag sedan släppte.
Betyg på Psilocybe Mexicana: 4/5. Kanske hade det nått en 5/5 i en mer stimulerande miljö än hotellrummet och något nervösa reskamrater.
gärna en utomhustripp =)
