Åsa Romson började gråta som en del av könsmaktsordningen

Clegg och hans parti åkte i alla fall på ett svidande nederlag i senaste valet i England, och det kommer nog vårt svenska miljöparti också att göra i nästa val.

Det var inte bra taktik.

Romson är kanske inte så smart men hon är slug. Hon bryr sig inte ett dugg att ett gäng arga SD:are som redan ogillade henne nu ogillar henne lite mer, det är inte de hon vänder sig till med taktiken utan alla extremistPK-iter i S, V och F!. De lämnar sina respektive partier och kommer rösta på henne istället.

Avancerad valtaktik inför 2018 mao.

Att bli känslomässig när uppgörelsen går emot partiets ideologi och FRAMFÖRALLT innebär en stark begränsning i antalet flyktingar som kommer att få hjälp i Sverige är ingenting som ska behöva försvaras.

Det är väl snarast så att det är för lite ärliga känslor i svensk politik.

http://www.expressen.se/nyheter/roms...ik-om-tararna/

Har Åsa rätt?

Är inte tårarna snarare ett resultat av en uppgörelse med ohållbara uppfattningar i migrationsfrågor än uppdelningen män/kvinnor?

Hade vi verkligen accepterat att Stefan Löfvén börjat grina som statsminister?

Bonusfråga, när grinade Angela Merkel, Barack Obama eller Malala Yousafzai på en presskonferens senast?

Är kritiken verkligen en fråga om att Romson är en gråtande kvinna eller är det så att hon är olämplig för sitt uppdrag? Hade hon kommit undan kritik om hon var en man? Eller var det könsmaktsordningen som gjorde att Romson började gråta och inte Löfvén?