Slutförvaring av miljöfarligt avfall på Månen !! ??

Man bygger en gigantisk slangbella, och skjuter skiten rakt in i solen...

Skjuter vi upp allt skräp vi sanerar ut från haven med rymdraket så lär vi smutsa ner naturen mer än om vi låtit skiten vara kvar i haven. Är inte lite avgaser som vräks ut då en rymdraket startar. Att sanera bort platser och annat från haven vore bra om vi kommer på ett sätt att verkligen kunna få tag på alla mikroplaster osv. men det som vi samlar ihop ifrån haven (Detta är ju inte atomsopor i någon stor utsträckning utan mest mikroplaster och miljögifter) bör vi allt ta hand om på jorden. Att skicka det till månen är inget bra sätt att göra oss av med soporna.

Och detta enligt gissningar du dragit ur röven?



Om du ska skicka ut ett ton sopor i rymden måste du förbränna tio ton bränsle i atmosfären. Fundera en sekund på vad det innebär.

Precis. Kom att tänka på den när jag såg trådstarten. Den kom i mitten av 1970-talet
Jag tror den i original hette "Space 1999". Tiden går...onekligen.

Äh, de avgaserna är en piss i Mississippi jämfört med ett vulkanutbrott, eller en stor skogsbrand. Det ammoniumperklorat + aluminium bränslet man använder i fastbränsleraketer är inget konstigt, det tvättas ur atmosfären ganska fort och är inga anmärkningsvärda föroreningar.

De vätgas/syrgas-raketerna man har på en del håll ger ju vattenånga som avgaser, och gnäller man över det så är man nog inte frisk ?

Men jag håller med om att plaster i haven är onödigt, - Men å andra sidan vet man att de flesta plaster är helt inerta gentemot biologiskt liv. Det ser dock trist ut med mycket plastskräp. Man kan dock bättre elda upp plasten här istället för att skicka iväg den till en annan himlakropp.

Många plaster läcker dock otrevliga ämnen. Speciellt sådana som innehåller tillsatser t ex ftalater som inte är bundna i plasten. Problemet är nog att det är i stort sett omöjligt att rena världshaven från plastfragment som ofta är av mikroskåpisk storlek. Dock är är uppskjutning av sopor till rymden ingen bra lösning. Även om varje uppskjutning kanske inte genererar så stora utsläpp globalt sett så skulle det gå åt så otroligt många raketer om man skulle skicka ut sopor i rymden. Fasansfullt dyrt är det också och gäller det atomsopor är ju risken att en raket full med atomsopor smäller ett skäl till att inte göra det. Plaster är nog bäst att bränna i så pass hög temperatur att ftalater och annan otrevligt bryts ner eller att återvinna dem om det går och när det gäller atomsopor är nog bergrummen ändå att föredra.

Som de flesta vet så är plast ursprungligen tillverkat utav olja, och det finns numera metoder att återanvända plast till att bli olja igen, Detta är en särskild metod baserad på pyrolys under speciella betingelser, bland annat studerat på KTH i Stockholm och Aston University Birmingham.

Å andra sidan så de plastpartiklar som finns i haven och är mikroskopiska kommer till slut att hamna i sedimenten -där återgår de i samma processer som bildar olja och naturgas när trycket och temperaturen blir tillräckligt hög. Låt vara att det tar några miljoner år ?

De tillsatser som ftalater färgämnen som finns i plaster läcker ju mest när partiklarna är i rörelse, om de blir bundna i sedimenten så blir de låsta där,

När det gäller miljögifter och annat så finns det ju 100 000 tals ämnen att undersöka sen vet man inte heller vilka ämnen som är naturliga och kan vara skadliga, Tex Arsenik finns ju naturligt lite överallt i berggrunden, men vanligen kommer bara i omlopp vid vulkanutbrott och liknande

Om man väl fått upp avfallet i rymden kan man lika bra sätta det på kurs mot solen och glömma det! Problemet är bara att få det ur jordens dragningskraft, sen är det bara att ge det en liten knuff och avfallet färdas i all oändlighet tills det krockar med något (solen), även om det tar 100 år för det att nå solen så behöver man inte oroa sig för det. Man vet att det hamnar där förr eller senare och förstörs, problem solved!!

Faktiskt är just solen den svåraste punkten i solsystemet att nå, eftersom man måste upphäva hela jordens banhastighet för att hamna där. Att ta sig ut ur solsystemet som Voyager innebär däremot endast att man utnyttjar jordens banhastighet och ökar den med en faktor roten ur 2.

Det här har jag svårt att förstå. Varför kan man inte utnyttja vår banhastighet oavsett riktning? I mitt huvud förefaller det vara samma förutsättningar oavsett åt vilket håll man skjuter iväg en raket. Kanske till och med man kan lyckas få en liten assist av Venus på vägen mot solen tänker jag också. Nä, vänligen förklara utförligare varför den svåraste punkten att nå är den som har absolut starkast dragningskraft i hela systemet.

Tja, astrofysik är en smula kontraintuitiv.
Se det så här: jordens banhastighet är en vektor vinkelrät mot radius vector (linjen jorden - solen). Den kan således inte delas upp i två ändliga komposanter varav den ena är riktad rakt mot solen. Däremot är den i sig själv väsentligen riktad bort från solsystemet... ge den bara en liten knuff, så räcker det för att frigöra sig från solens gravitationsfält!

Edit: Jag ser att du även nämner möjligheten att använda andra planeter för att öka hastigheten. Det introducerar en mer komplex mekanik, som jag inte riktigt behärskar. Men samma möjlighet finns även utåt.

Problem solved, då gör vi det istället.