Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2015-11-24, 20:22
  #1
Medlem
God afton.

(Jag antar att detta passar in i såväl litteratur-forumet som filosofi-forumet.)

Jag har precis svängt förbi den lokala bokshoppen och införskaffat pocket-versionen av "Igenkottens elegans", skriven av Muriel Barbery.

Nyss hemkommen lät jag ej nöjet vänta, utan jag slog mig genast ned för att öppna upp denne Muriel's värld, som utspelar sig i Paris - en stad i nutidens blickfång.

Huvudpersonen heter Renée Michel och är en medelålders portvakt som är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur.

Renée Michel skall få vara min guide de nästkommande veckorna. Jag har som ambition att vrida och vända på boken, under resans gång. Förhoppningsvis väcks några frågor som vi kan diskutera tillsammans. Jag skall försöka låta detta nöje ta precis den tid det vill - så jag kommer inte jäkta.

Låt oss betrakta detta som en pågående recension, som vi gör tillsammans.
De som vill läsa den, gör det, men det är inte syftet. Utan jag tänker ta upp de frågor jag stöter på på vägen.

Det första och väldigt intressanta diskussionsämnet kommer från vad som i boken kallas:
Citat:
"Djup tanke nr 1

Sikta mot stjärnorna
Och sluta
I guldfiskens glasskål
"

I denna tanke tar författaren upp det faktum att vi vuxna då och då sätter oss ned och begrundar våra misslyckade liv. Vi tillskansar oss någon tillfällig och påklistrad självinsikt då vi suckar och drar med klyschor i stil med: "Vad blev det av våra ungdomsdrömmar?"

Vi inser alltså att vi inte sitter på svaret på gåtan "livets mening" men upprätthåller ändå den chimär inför våra barn. Ex. från boken:

Citat:
...barnen tror på föräldrarnas tomma ord, och när de själva blir vuxna hämnas de genom att lura sina egna barn. "Livet har en mening som de vuxna sitter inne med" är den universallögn som alla tvingas tro på. När man i vuxen ålder inser att det inte är sant är det för sent. Gåtan förblir olöst, men man har i åratal slösat all sin energi på befängda aktiviteter. Det återstår bara att bedöva sig så gott det går och att försöka bortse från att livet saknar all mening, och då lurar man sina egna barn för att försöka övertyga sig själv.

Jag anser att detta är en underbart briljant tanke - som imponerande nog levereras redan 13 sidor in i boken. Här väntar författaren sannerligen inte med att göra boken intressant.

Vad anser ni om vad författaren säger? Är vi så upptagna med att hämnas på den generation vuxna som lärde oss att livet hade en mening som endast de vuxna visste om, att vi för vidare denna lögn till våra barn? Är vi så själviska att vi inte lär våra barn att följa sin vilja utan att göra vad som anses "rätt", bara för att vi anser oss själva snuvade på den möjligheten?

"Jag var minsann tvungen att lida - därför skall mina barn göra detsamma!" - Är det en sådan mentalitet? Vad säger ni?

/Lexem.
Citera
2015-11-27, 20:11
  #2
Medlem
Sqeptisks avatar
Är nog inte allt för många som läst den. Blir nog svårt att hitta någon att diskutera boken med
Blev själv rekomenderad att läsa den av en god vän. Den var väl sisodär. Vi har inte diskuterat boken över huvud taget. Kommer själv inte ihåg några detaljer från boken värda att diskutera. Tyvärr!
Citera
2015-11-28, 10:43
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Sqeptisk
Är nog inte allt för många som läst den. Blir nog svårt att hitta någon att diskutera boken med
Blev själv rekomenderad att läsa den av en god vän. Den var väl sisodär. Vi har inte diskuterat boken över huvud taget. Kommer själv inte ihåg några detaljer från boken värda att diskutera. Tyvärr!

Jag borde nog lagt detta i filosofiforumet istället, då kanske jag hade fått napp!

Den går ju att diskutera ur ett rent filosofiskt perspektiv, menar jag.

Tack ändå!

/L.
Citera
2016-07-16, 01:04
  #4
Medlem
urverksapelsins avatar
Beskrivningen av fenomenologi är så klockrent enkel. Klassar ut filosofiböckerna på universitetet i samma ämne.
Underhållande. Fastnade efter tre meningar. Får återkomma med mer analyser. Är nu sid 87 och mycket nöjd.
Citera
2016-07-16, 08:43
  #5
Medlem
lampross avatar
Är poängen med Barberys bok att livet saknar mening och att det är meningslöst att söka denna mening?

I så fall är denna bok lögnaktig. Ty meningen finns. Meningen består i att erkänna sitt inre ljus som en gnista av det Eviga Ljuset, Lux Aeterna.

Liksom Gud är en triad av Vilja, Tanke och Passion, invirad i Ljus, är vi människor. Vi har alla vilja att sträva, tanke att särskilja, passion att se passionerat (och inte likgiltigt) på tillvaron.
__________________
Senast redigerad av lampros 2016-07-16 kl. 08:45.
Citera
2016-07-17, 12:11
  #6
Medlem
.Buddahs avatar
Hade svårt för de 2 huvudkaraktärerna. Speciellt "kärringen" i trapphuset som hade gett upp och isolerat sig själv från omvärlden. Det skulle i för sig funka men tyckte hennes anledning till varför inte riktigt funkade. Sedan har man den pretentiösa 13-åringen som tror att hon vet allt om hur livet är, och har därför bestämt sig för att ta livet av sig... yeah right. Tycker bättre om hennes andra verk "Sorbonne", även fast i slutändan måste jag väl erkänna att den funkade som billig underhållning även fast den ska ge sken av att vara lite intellektuell.
Citera
2016-07-17, 13:57
  #7
Medlem
Ålens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av lampros
Är poängen med Barberys bok att livet saknar mening och att det är meningslöst att söka denna mening?

I så fall är denna bok lögnaktig. Ty meningen finns. Meningen består i att erkänna sitt inre ljus som en gnista av det Eviga Ljuset, Lux Aeterna.

Liksom Gud är en triad av Vilja, Tanke och Passion, invirad i Ljus, är vi människor. Vi har alla vilja att sträva, tanke att särskilja, passion att se passionerat (och inte likgiltigt) på tillvaron.

Håller med. Författa en hel bok, eller för den delen ödsla tid med att läsa den, och sen mena att livet är meningslöst känns bara det falskt.
Citera
2016-08-07, 13:39
  #8
Medlem
urverksapelsins avatar
Citat:
Ursprungligen postat av lampros
Är poängen med Barberys bok att livet saknar mening och att det är meningslöst att söka denna mening?
I så fall är denna bok lögnaktig. Ty meningen finns. Meningen består i att erkänna sitt inre ljus som en gnista av det Eviga Ljuset, Lux
Predikaren säger samma sak; ehuru man kan tolka den som att meningen är att härda ut trots att allt är hårt. Ganska bra budskap säger jag.
I boken IE finns en vacker scen när de sjunger tillsammans, hon uppgår i något större och känner lyckorus samt undrar varför man inte känner så hela tiden utan bara i vissa ögonblick.
Får mig att tänka på Gunnar Krantz serie Falska liv på det glada 80-talet där huvudpersonen säger nåt liknande.
Citera
2016-08-07, 13:44
  #9
Medlem
urverksapelsins avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ålen
Håller med. Författa en hel bok, eller för den delen ödsla tid med att läsa den, och sen mena att livet är meningslöst känns bara det falskt.
Så varför är det så viktigt att begreppet "mening" kopplas till "existens"? Schopenhauer sade samma sak, inte sant?
http://www.pugio.se/wp-content/uploa...iende-nr-1.pdf
Själv skriver jag "Det starka livsföraktets tändande verkan; en vinande trots mot livets villkor, liksom i den högsta av isländsk diktning."

Dessutom är det kanske inte så att hennes budskap är att livet är meningslöst. Det är en karaktär i hennes bok som säger i början. Är ej klar med boken. Finns det någon som vet mer om slutet och koppling till mening?
Citera
2016-08-07, 21:34
  #10
Medlem
bitch-sandwichs avatar
Äsch, populärfilosofi alltså...
Ungefär den typen av filosofi som tillämpas för att få en bok eller film att framstå som intelligent, men som är alldeles för tam, lättsmält och familjär för att uppfylla sitt potential. Istället skrapar den endast på ytan, men gemene man lär älska och uppskatta det, eftersom h*n inte lär få de egna värderingarna ifrågasatta.
Sådant placerar man i samma hylla som Paulo Coelho eller Batman vs Superman.
Citera
2018-06-17, 14:17
  #11
Medlem
urverksapelsins avatar
Citat:
Ursprungligen postat av bitch-sandwich
Äsch, populärfilosofi alltså...Ungefär den typen av filosofi som tillämpas för att få en bok eller film att framstå som intelligent, men som är alldeles för tam, lättsmält och familjär för att uppfylla sitt potential. Istället skrapar den endast på ytan...
Trams. Finns lika mycket livsvisdom i Jim Morrisons "I wanna have my kicks before the whole shithouse goes up in flames" som i en tegelsten av Schopenhauer.
Citera
2021-08-16, 15:20
  #12
Medlem
UlfGullivers avatar
När storyn till sist tar sig förbi informationen som står på bokens baksida (efter 2/3 av boken) blir den läsvärd även om de långa flummiga inläggen som utmärker hela boken förstör. Ogillade den yngre pretentiösa huvudkaraktären mer än vad jag förväntat mig samt gillade den äldre mer än vad jag hade förväntat mig.

Valde fel bok helt enkelt, inget av det filosofiska/ "djupa tankar" intresserade mig över huvud taget.
__________________
Senast redigerad av UlfGulliver 2021-08-16 kl. 15:23.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback