Starta ett libertarianskt/anarkokapitalistiskt parti

Fast det är inte så alternativen ser ut i praktiken om vi ska vara realistiska. Ur egen synvinkel betalar jag också hellre höga skatter som gynnar mig än höga skatter som inte gynnar mig, trots att marknadsekonomi oftast är det mest optimala i slutändan. Men det är en annan fråga...

Poängen var att SD fortfarande står snäppet till höger om S/MP/V men till vänster om M. Väljer man vänstern före De Onda Fascisterna så väljer man alltså mer socialism/sämre fungerande socialism istället för mindre socialism bara för att SD är lite pinsamma att ha och göra med. SD är också det enda etablerade parti som på allvar tagit avstånd från statsfeminismen och annan antiliberal postmarxism som "högern" har kapitulerat inför sedan länge. Även här finns en överlappning mellan De Onda Fascisterna och riktiga liberaler.

Svaret på den problemformuleringen som TS ställer upp är alltså att frågan är felställd. Möjligheten för liberala krafter att få mer inflytande (inte införa nattväktarstaten men ändå) finns redan inom ramarna för nuvarande partier. Problemet är en bristande vilja till kompromisser som leder till att ni istället förlorar allt till socialisterna.

Ska även påpekas att det redan finns ideologiska libertarianer inom de etablerade högerpartierna. Adam Cwejman är en sån. I samma ögonblick som ett parti blir stort nog att få inflytande måste det dock förhålla sig till politiska realiteter. Det libertarianska/anarkokapitalistiska partiet som TS pratar om skulle alltså gå samma öde till mötes som alla andra om det blev tillräckligt stort.

Ytterligare en pragmatisk libertarian som argumenterar för den rätta vägen: http://antropocene.se/2015/december/...y-skepnad.html

Nya partier leder ingen vart ffs. Går utmärkt att vara med i M, C eller Lib och vara mer liberal än den officiella linjen om man nu vill engagera sig partipolitiskt. Inte så att Cwejman blir utesluten från Libsarna för att han läst en bok av Hayek som man blir i vissa andra partier där man råkat gilla fel författare. Blir det tilltänkta libertarianska partiet stort nog kommer ni att behöva kompromissa i alla fall.

Det här är ett av ganska få ämnen där jag gärna hänvisar till Stefan Molyneux, närmare bestämt hans grej (säkert inte hans originalidé men jag hörde det från honom först) om att den som vill nedmontera staten inifrån borde börja med något enklare, som t.ex. att bli medlem i Hells Angels och få dem att helt sluta med våld och istället börja med volontärhjälp till barnsjukhus eller liknande. Mycket lättare än att få staten att göra gott, så man kan ju börja med det som uppvärmning.

Det är en bra insikt. Om man nu vill ha en nattväktarstat, minimal välfärdsstat (eller ingen stat alls?) så räcker det inte att montera ned den moderna välfärdsstaten. Ni måste också ta bort möjligheterna att återetablera välfärdsstaten, dvs. avskaffa demokrati och ha tillräckligt mycket vapen för att försvara förmögenhetskoncentrationer.

När klassklyftorna blir för stora, antingen genom att de egna invånarna tappar i välstånd genom dumma beslut, eller genom fri invandring, så kommer de som tjänar på det nämligen att rösta fram en ny välfärdsstat.

I praktiken är skillnaden obefintlig mellan "liberaler" som typ Johan Norberg och internationalkommunister. Norberg vill minska din politiska makt att rösta mot omfördelning genom att ha öppna gränser, och marxister vill omfördela din egendom på stört.

Det är en annan viktig poäng. Frågan man måste ställa sig är: vilka länder är mest liberala idag och hur kommer det sig att de är det?

Svaret:

Ja, kultur är definitivt viktigt. Sådant som att man inte tvingar barn att bekänna tro till massa saker utan bevis, att man uppmuntrar nyfikenhet och att försöka förstå saker själv, att uppmuntra ett socialt spel där man samarbetar med andra, att folk vanligtvis ser det som fel att avfärda idéer efter fem sekunders betänketid, det borde alla göra att fler kommer att kunna uppskatta de frihetliga idéerna.

Men enbart kultur är nog inte svaret. Ekonomiska faktorer som teknologi och vilka möjligheter som finns lär också påverka hur folk agerar, vilka frågor de ställs inför och hur lätt de kan sprida vidare sina idéer. Typ, är det lätt att bli entreprenör lär nog fler lära sig hur företagande fungerar och bli mer positivt inställda till företagare och deras vänner lär också bli det. Något som slump skulle också kunna ha stor påverkan ifall den här ideologin sprids bäst genom att det finns vissa individer som har väldigt stor påverkan (t.ex. om svenska politiker under 1850-talet i Sverige inte skulle liberaliserat lika mycket ifall Bastiat hade dött fem år tidigare av sin sjukdom och inte hunnit skriva den litteratur som skall ha påverkat åtminstone finansministern Gripenstedt en del).

Egentligen är folk inte beroende av välfärdsstaten generellt. Vad som skapar välfärd (dvs. välstånd, ett bra liv, etc.) är ju arbete i olika former för de flesta människor. Dvs. om vi inte hade så höga skatter på arbete så skulle vi lätt kunna köpa vård, utbildning åt barn etc. för det vi fick behålla istället. Det är en myt skapad av sossarna att staten är den enda aktör som kan (eller ens bör) tillhandahålla vissa typer av tjänster och varor.

Egentligen är det ganska logiskt. Staten tvingar oss att betala för offentlig välfärd som vi får nyttja. Eftersom många har dålig koll på hur hög skatt vi betalar (vissa tror t.ex. att man bara betalar sina ~30 % i löneskatt) så tror de att staten ”ger” dem offentliga välfärdstjänster utan någon motprestation. Inser man att vi har ett skattetryck på cirka 45-45 % så inser man också att välfärden är något vi i allmänhet betalar för.

Frågan är då vad som skulle hända om välfärdsstaten togs bort? De som jobbar skulle troligen kunna köpa sig både a-kassa och sjukvårdsförsäkring etc. för att köpa sig fria från plötsliga oväntade utgifter. Försäkringar fungerar ofta bra på en fri marknad. De som inte jobbar skulle visserligen inte kunna åtnjuta välfärd som är tvångsbetalad via skatten. Men eftersom det finns en utbredd uppfattning om att man bör hjälpa sin familj, sina vänner etc. så skulle den typen av nätverk i första hand fånga upp de som inte varken har jobb eller lyckats etablera sig som försäkringstagare. Vissa försäkringsbolag skulle även kunna erbjuda visst skydd åt familjemedlemmar.

Sjukvården skulle folk också kunna köpa sig. Det finns många länder utan offentlig sjukvård men det betyder ju inte att folk dör för att de blir sjuka. I de länder där det råder utbredda sjukdomsepidemier beror det oftast på inbördeskrig, att folk inte har råd med vård på grund av fattigdom etc. Sverige är ett rikt land så att tro att folk skulle bli massjuka bara för att vi avskaffade landstingen är inte troligt.

En fördel med privat vård skulle vara att du slipper betala för illegala invandrares vård. Det är alltid lätt för både offentliganställda läkare och politiker att ge bort andras pengar för att känna sig goda. En privat organisation som bedrevs på det sättet skulle snabbt förlora kunder om kunderna inte ansåg att gåvorna var relevanta och motiverade.

Så vilka behöver välfärden? Främst är det de kriminella, som lever på att statens politiker har en mycket större omsorg om dessa än gemene man. Hade det varit upp till folk i mer direkt mening hade komfortnivån på fängelser sänkts. Kriminella invandrargäng som lever i olika ghetton och har tagit över stadsdelar har gjort att staten inte längre har kontroll över områdena, men den offentliga välfärden når fortfarande ut till dem. Staten prioriterar alltså att hålla importerade brottslingar vid liv än att upprätthålla lag och ordning.

Sen är arbetslösheten i mångt och mycket ett resultat av fackliga monopol, en beskattning av arbete som gör anställningar olönsamma etc. Även nivåerna på arbetslöshetsstödet gör arbetslösheten i sig till ett mer lockande alternativ än låglönejobb, och offentliga a-kassor har inget intresse av att subventionera låglönejobbare med mindre summor. Hellre än att folk jobbar för en låg lön och kan fylla ut resten med stöd, vill det offentliga att folk inte jobbar alls. Detta beror på en byråkrati som knappast privata försäkringsbolag eller välgörenhetsorganisationer skulle befatta sig med.

Folks beroende av välfärdsstaten är alltså för de flesta en illusion.

Både rätt och fel.

Du nämner själv Sd i dina inlägg. Gör en jämförelse mellan Sd och de interna invandringsmotståndarna/invandringskritikerna i de etablerade partierna. Vilka har mest påverkat politiskt i syfte för att få minskad invandring i någon form? Sd eller t.ex. Tobias Billström?

Vi två kan säkert vara ense om att Billströms vilja att minska volymerna var väl motiverade, han hade koll på vad han sa (han var ju trots allt migrationsminister och hade direkt insyn i Migrationsverkets problematik). Men han blev tystad.

Det är först nu när Sd nått 30 % i opinionsundersökningar som en reell ändring i migrationspolitiken skett. Varför? Det har inte saknats folk som har varnat och haft bra källor på fötterna för sina varningar. Men vad som saknades innan var en kraft som kunde hota de etablerade politikernas egen maktposition. En enskild minister eller partimedlem kan tystas eller uteslutas ur ett parti. Ett helt parti kan däremot inte uteslutas eller tystas på samma sätt, trots att man har försökt med båda. Varken AFA:s våld eller DÖ:s sandlådemobbning har kunnat stoppa Sd:s framfart. Till slut började mer realistiska krafter inom socialdemokraterna inse att valet stod mellan att själva dra i bromsen eller få enorma strömhopp till Sd. Det rena egenintresset att få behålla sina jobb som politiker tog överhanden alla idéer om att stå upp för en orealistisk och destruktiv invandringspolitik.

Man kan jämföra det med företag. Om du är programmerare på Microsoft kan du klaga hur mycket du vill på kass användarvänlighet, så länge du bara sitter bakom ditt skrivbord och klagar internt så spelar det liten roll. Startar du däremot ett företag som konkurrerar om kunderna så får Microsoft helt plötsligt en annan situation. De kan faktiskt förlorar sina kunder. På samma sätt som ett politiskt parti kan förlora väljare.

Så jo, att bilda nya partier istället för att sitta och klaga internt i de gamla har flera fördelar. Däremot kan jag hålla med att man måste anpassa sig till realiteter och man kan knappast gå ut med en ideologiskt renlärig idé som man tror ska vara applicerbar på dagens Sverige.

Varför skulle det vara lättare att förändra Hells Angels än staten inifrån? Staten styrs av politiker medan Hells Angels styrs av gängkriminella. Politikerna kan du få utbytta vid allmänna val, gängledare i HA får man väl i stort sett bara bort genom att vinna ett gängkrig mot dem. Så varför är det enklare?
Knappast.

Att över huvud taget tro att våldsmakt är det enda sättet att upprätthålla en minimal stat får du i så fall leda i bevis. Visst, det kanske är det enda sättet att förhindra möjligheten att rösta bort den på demokratisk väg. Men även om detta skulle vara möjligt så skulle det fortfarande vara möjligt att avskaffa den med våld. Frågan är också hur en extremt liten minoritet i längden ska kunna försvara sig mot en missnöjd massa.

Det rimliga är väl att man skapar ett bättre samhälle som majoriteten stödjer och således kan upprätthålla hegemonin på demokratisk väg? Sossarna lyckades ju ha makten med fredliga medel under nästan 40 år i en demokrati. Jag är ingen vän av sosseriet, men om nu dessa lyckades behålla makten i 40 år trots att deras politik var dålig från början och dessutom blev sämre med tiden, varför skulle inte en mycket bättre politik kunna vinna massornas stöd? Det verkar på dig som en minimal stat på något sätt skulle skada flertalet, varför tror du det?

Visst men det gäller att övertyga människor om att staten är ett korthus, enligt min bedömning så är en överväldigande majoritet övertygad om motsatsen.