Känner mig säker på att allt är en helt naturlig process i vår utveckling, det finns mycket folk i världen men få människor i kvalitativ mening till fullo utvecklade känslomässigt, spirituellt, det föds inga sådana annat än i fantasin, det är vår väg att utvecklas i god mening, när tillvaron hårdnar/segar ut trögheten i känslan och mollar stämningen, förstår vi längre fram under vår levnadsbana. Känslor kan bara hanteras effektivt genom att genomleva dem på djupet, nästan så de paralyserar tillvaron i långa stycken - på det personliga planet. Väl genomlevda ger det karaktärsfasthet och god moral i sinnet såsom i ryggmärgen. Detta är meningen med att vi möter de personliga kriserna i vår livssituation, det är med precision de träffar vår ömmaste punkt, som får oss att vackla, bli osäkra och hamna på snespår, åtminstone känslomässigt och när vår erfarenhet ännu är i sin linda - i en vidare mening. När det händer i unga år så är man rustad för att klara av det fysiskt inte minst och under resans gång förvärvas den psykiska styrkan, självkänslan sipprar in och livsmodets hjärtevärme pulserar genom organismen. Time is on our side, vi har bara att följa vårt hjärta, söka balans i känslan/känslolivet, allt tar sin tid, det är ett livstidsprojekt målet är inre harmoni - upplysning, insikt. Frihet är en känsla. Peace in mind. Med respekt från en vän i vinden.
