Hur talade man på 1700-talet?

För en del år sedan avhörde jag en rundradioutsändning om en kvinna som kommit till Sverige runt 1939-40 från Baltikum, Ösel möjligen. Hon berättade att hon och hennes kamrater därifrån hade en stor fördel i den svenska skolan; de talade svenska på gammalt vis. Det innebar att de uttalade många svenska ord så som de fortfarande stavas, men inte längre uttalas. Ett exempel var ordet skjorta, som hon uttalade precis som det stavades. Här tror jag vi har två viktiga ledtrådar; stavning reflekterar ofta uttalet, men uttalet förändras snabbare än stavningen, och isolerade områdens dialekter bevarar oftare äldre uttal än områden som exponeras mycket för andra språk och uttalsformer.

Min gamla mormor, död sedan många år, uttalade ordet rådjur precis som det stavas, alltså med d-j-uttal i början, så stavningsuttal har nog hängt med länge. Därför kan man nog läsa 1700-talssvenska och genom att uttala orden så som de stavas, komma i närheten av originaluttalet.

Här en äldre arkiverad rundradioutsändning från Estland i närheten av temat: http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=2027633

Estlandssvenskan har utvecklats åtskilt från andra svenska dialekter sedan trettonhundratalet ungefär.


förmjukningen av g, sk och k framför främre vokaler tog rätt lång tid, det var ungefär under stormaktstiden som utvecklingen göra - jöra började dyka upp i vissa dialekter för att sedan sprida sig och bli vanligt. Det moderna uttalet av tj och sj stabiliserades ganska nyligen, tj uttalades med hörbart /t/ i många svenska dialekter fram till nyligen, och det moderna hals sj-ljudet fanns endast i södra Sverige under första halvan av nittonhundratalet.


Stavningen för de flesta europeiska riksspråk utgår från talspråket såsom det var när man började trycka böcker i stor skala vilket krävde en standardiserad stavning, man kan ungefär säga att svenskans stavning motsvarar talspråket ungefär vid reformationen.

Ja, det kan man nog tänka sig. Svenska bosättningar i området skedde väl med början under 1200-talet, så åtskillnaden bör nog ha kommit något århundrade senare.


Det känner jag igen från det sätt som mina morföräldrar uttalade vissa ord ännu på 1980-talet.


Det låter rimligt. Då borde den stora boktryckningen under 1600-talet ha knäsatt även uttalsprinciperna under lång tid, så att vi nog kan få en hyfsad ljudbild av hur 1700-talssvenskan lät.

Nu vet jag inte riktigt vad du menar. Om menar hur de enskilda orden uttalades så är du något på spåren, men om du tror att man på 1600-talet talade som man skrev så är det fel. De flesta dokument och handlingar från den tiden är skriven på mycket formell svenska, som inte nyttjades annat än i skrift. Inte ens i de finaste salongerna talade man så till varandra. Folk talade betydligt enklare, och sannolikt mer nutida. Vi hade med stor sannolikhet förstått väsentligt mer av 1600-talets tal än dess skrift. Läs Agneta Horns dagbok om du vill få en glimt av hur det dagliga språkbruket under 1600-talet lät.

Det är en oerhört seglivad myt att folk skulle ha pratat tydligare och mer skriftenligt förr. Förvisso gjorde man det en gång i tiden, men det var på medeltiden.

Jag tror att det varierade, då som nu. Den formellt skrivna svenskan var det nog bara kammarskrivare och liknande som talade i närheten av, andra talade säkert betydligt mer talspråk. Emedan det då för tiden inte fanns någon folkskola som hade någon ensande effekt, Kyrkan hade det möjligen, så kan man anta att de dialektala skillnaderna också var större.

Säkerligen har uttalets närhet till skriftspråket förändrat åt båda hållen över tid. Om man avlyssnar rundradioutsändningar från t ex 1940-talet så hör man ett talspråk som ligger betydligt närmare skriftspråket än vad vi hör på dagens radio. Samtidigt kan man tänka sig att talspråket före radions intåg var mindre skriftnära, emedan radions intåg säkert påverkade talspråket i mer skriftnära riktning.

Radiosändningar på den tiden var formella. Folk på 40-talet talade inte så sinsemellan. Jag vet inte om filmer från den tiden kan ge ett mer rättvist intryck, eftersom man talade ett slags teatersvenska. Det vore intressant att höra inspelningar av folk som inte visste att deras tal spelades in.

Ja, det hade varit intressant.

Det finns ju en inspelning med Hitler som gjordes utan dennes vetskap när han besökte Mannerheim i Finland på 40-talet. Där kan man höra hur Hitler och Mannerheim talade "på riktigt". Har själv lyssnat på inspelningen och talet i sig är inte mycket annorlunda från idag. Kan skicka dig länken om du är intresserad