Ackord och stämmor - hur funkar det - egentligen?

Vet att det finns en massa om dominant och subdominant och så, men jag är lite allergisk mot noter och sånt. Sitter mest och plockar med ackord ock får fram grejer jag gillar. Och man hör ju mönster i låtar man lyssnar på. Både i punk och folkmusik och vilken musik som helst utom rap blir det ju en grym effekt bara av en så enkel grej som att gå från moll till dur. (Vilken jävla musiksmak man än har är man ju lite felknullad som jag ser det om inte håren reser sig i nacken då man hör sista kom liljor i Uti år hage). Eller det här med att bara gå stegvis nerför skalan typ Fogtown, 16 tons eller Hitchin a Ride.

Varför låter vissa ackordsföljder bra? Är det bara nåt inlärt? Är det nåt matematiskt? Nåt psykologiskt?

Kom att tänka på det då jag lyssnade på den här och lite tvärt om
https://www.youtube.com/watch?v=6IW_WBNN820
Nedgången eller vad man skall kalla det vid 8:14. Då han bara tar två "vanliga ackord" på slutet (kan som sagt inte musikspråket) istället för att fortsätta nedgången till slut låter det klart mesigt. Testa själva, låter mycket bättre om man låter skalan glida till slut.

Men varför är det så. Och är det helt individuellt, jag tror inte det. Vissa ackord och harmonier skapar nån slags resonans i skallen. Skulle inte förvåna mig om det är matematiskt på nåt vis.

Lite flummigt, men är det någon som kan klargöra?

Det är dels matematiskt (herr Pythagoras som "uppfann" vårt tonala system var ju matematiker), dels kulturellt. Tror knappast kineser får ståpäls av Uti vår hage...

Om du verkligen vill gå på djupet med din frågeställning får du nog omvärdera din inställning till noter och musikteori.
Jag och många andra kan förklara för dig, men då behöver vi kunna prata samma språk och använda samma terminologi.

Men det korta, förenklade, svaret har du redan kommit på själv.
Det är inlärt, psykologiskt och matematiskt.

Mycket, skulle jag säga, handlar om referenser. Vi jämför det vi hör med det vi hört tidigare. Kvarts-toner är vi inte vana vid i Sverige, men i andra delar av världen är det vardagsmat.

Mitt råd till TS är att lära sig funktions/steg-analys, jag kan inte noter, men att kunna skalor är en helt annan sak.

Ackord består ju (likt melodier) av musikaliska intervall. Varför tycker vi att (konsonanta) intervall låter vackra? Skulle gissa att detta har utvecklats tillsammans med vår talförmåga. I talet använder vi melodi (och rytmik) för att kommunicera känsla, betoning osv. Melodierna är lite olika i olika språk och dialekter, vilket kanske kan förklara en del av skillnaderna i musikalisk kultur.

Finns ingen matematisk formula. Iaf ingen vi kan förstå. Finns för många parametrar och den emotionella responsen är en grundförutsättning. Varje ny komposition måste stå på egna ben. Annars hade någon matematiker varit nästa Michael Jackson vid det här laget. Kreativitet är något man inte riktigt kan sätta fingret på, det kommer från det gudomliga eller vad man vill kalla det.

En av de svenska låtskrivarna bakom One Direction påstår att det finns en formula, att man ska använda familjära ackord (Am, C, F, G etc) osv men så låter också One Directions musik totalt oinspirerad och formulaisk. One Direction gör karriär på sin image inte sin musik. Men försök få dessa egouppblåsta producentfjantar att förstå det. Även för någon som Max Martin finns det aldrig några garantier utan det är talang och hårt arbete som ligger bakom. Utan talang kan du försöka skriva låtar i 1 miljon år utan att lyckas.

Musik är kvalitetsbaserad och inte kvantitetsbaserad vilket få verkar förstå. Vem som helst som kan några ackord på gitarr kan enkelt skriva 500 skitlåtar, men de kommer aldrig ha något värde jämte den 1 låt som framkallar rätt emotionell respons hos lyssnaren. Just att det är en såpass sällsynt och kraftfull förmåga innebär också att artister är de människor som avgudas mest i världen och sätts på pedistal. De flesta med normal begåvning kan bli läkare etc, det är inte en sällsynt förmåga, evolutionen skattar dem inte närmelsevis lika högt.

Det finns ju dessutom kanske så många som 70 st. visselspråk " bl.a. Silbo Gomero", språk som kanske t.o.m. är äldre än talspråket om man följer AAT-teorin...

Det är ganska enkelt. Allt utgår från en vanlig dur-skala.

Det är värt att komma ihåg att ett ackord i sin minsta form bara har tre toner. Prim, ters och kvint. Första, tredje tonen och den femte.

Ett moll-ackord gör man genom att sänka tersen ett tonsteg. Det är det grundläggande ni bör veta.

Sen är det fritt fram. Ett C7 betyder att man fingrar ett c-ackord och lägger till den 7:e tonen i c-dur skalan. Vad det handlar om dom där tre tonerna och sen är allt färgningar av ackordet där man lägger till en extra ton.

Det är i bland mycket teori inom musiken. Men det är lättare än vad man tror vid första påseendet. Ett Csusp7 är ett ackord där du utelämnar den tredje tonen i c-durskalan, tersen.

Jag är ingen expert på musikteori men inser att det är enklare än vad man tror.

Mitt fetade. Ett halvt tonsteg.

Tack för påpekandet. Helt rätt av dig!

Det finns säkert andra små fel. Men så länge ingen klagar låter jag det stå kvar.

Angående den mer specifika frågan om varför vissa kombinationer av t.ex. tonika, subdominant och dominant låter så bra: De fyller ju vissa funktioner i ackordföljden -- t.ex. skapa anspänning, klimax, upplösning osv. Delvis handlar det väl om att vissa dissonanser leder mot/vill upplösas till vissa konsonanser. T.ex. drar väl ett V7 mot tonika delvis p.g.a. att lilla septiman "vill" gå ner ett halvsteg till tonikans ters, och för att tersen "vill" upp till tonikans grundton, å sånt där? I grunden är det ju fysik -- som används för att utnyttja vår tendens att associera melodier/harmonier med känslor.

I grunden kan man väl också tänka sig att musik är kulturell/politiskt, så tillvida att den "tempererade" skalan som västerländsk/europeisk musik spelas i kom till på sin tid för att kunna infoga så många olika instrument som möjligt samtidigt i en orkester...? ...för att kunna spela tillsammans med stränginstrument och blåsinstrument av olika slag så gick man alltså en medelväg och stämde instrumenten litegranna "fel" för att de skulle låta så bra som möjligt tillsammans och kunna bilda än större orkestrar och således kom den "tempererade" skalan till, och i den skalan spelas västerländsk musik... att stämma ett piano är alltså IMO inte helt enkelt...