Vänsterkrönikörer och vänstersympatisörer, vänsterfeminister samt andra nyttiga idioter har dagarna sedan terrordådet i Paris, i sociala medier och krönikor, försökt läxa upp sina "mindre förståndiga" (enligt dem själva) medmänniskor gällande vår skillnad i bestörtning mellan attentaten i Paris och attentaten i bl.a. Beirut. De tycker helt enkelt att vi inte bryr oss om krigen i MENA medan vi blir bestörta över när våra grannar blir mördade och att vi kan identifiera oss med själva karaktären i terrorbrottet.
Rätt simpel psykologisk fundamenta förklarar detta men nog om detta.
För den som är näsvis eller inte hänger med i nyhetsflödet får jag lov att presentera några källor med exempel:
* http://www.expressen.se/debatt/var-a...pa-era-bilder/
"Nej. Jag tänker inte byta min profilbild till den franska flaggan. Jag tänker inte heller skriva "Je suis Paris".
Förstå mig rätt, jag sörjer och det som har hänt är fruktansvärt – men det här är inte det enda som händer i vår sjuka värld just nu, skriver Marwa Karim."
För den observante hyllas dessa artiklar främst av feminister och vänstersympatisörer.
Genast ser jag en inkonsekvens i deras beteende, något som lyser igenom gång på gång:
Varför är det plötsligt så viktigt att fokus riktas på vad som händer i andra delar av världen, när det inte är så viktigt att t.ex. flickor i Indien, Kina m.m. lämnas att dö i skogen? varför är det viktigare att fokusera på den hemske vite mannen och att alla dessa inte vill dela föräldraförsäkringen, eller att de jobbar hårdare än kvinnor?
Vart finns fokuset på de verkliga feministiska problemen, nu när vi "mindre vetande" plötsligt får på fingrarna gällande att vi bara bryr oss om våra egna?
Själv skulle jag vilja konstatera, att dessa hyllningar från feminister helt enkelt handlar om att få vara märkvärdig och att de inte tjänar något på detta. Cyniskt, men vad tror ni?
Varför hyllar man folk som vill lyfta blicken på vår omvärld, medan det går utmärkt att fokusera på sin egen värld så länge det handlar om sig själv?
Rätt simpel psykologisk fundamenta förklarar detta men nog om detta.
För den som är näsvis eller inte hänger med i nyhetsflödet får jag lov att presentera några källor med exempel:
* http://www.expressen.se/debatt/var-a...pa-era-bilder/
"Nej. Jag tänker inte byta min profilbild till den franska flaggan. Jag tänker inte heller skriva "Je suis Paris".
Förstå mig rätt, jag sörjer och det som har hänt är fruktansvärt – men det här är inte det enda som händer i vår sjuka värld just nu, skriver Marwa Karim."
För den observante hyllas dessa artiklar främst av feminister och vänstersympatisörer.
Genast ser jag en inkonsekvens i deras beteende, något som lyser igenom gång på gång:
Varför är det plötsligt så viktigt att fokus riktas på vad som händer i andra delar av världen, när det inte är så viktigt att t.ex. flickor i Indien, Kina m.m. lämnas att dö i skogen? varför är det viktigare att fokusera på den hemske vite mannen och att alla dessa inte vill dela föräldraförsäkringen, eller att de jobbar hårdare än kvinnor?
Vart finns fokuset på de verkliga feministiska problemen, nu när vi "mindre vetande" plötsligt får på fingrarna gällande att vi bara bryr oss om våra egna?
Själv skulle jag vilja konstatera, att dessa hyllningar från feminister helt enkelt handlar om att få vara märkvärdig och att de inte tjänar något på detta. Cyniskt, men vad tror ni?
Varför hyllar man folk som vill lyfta blicken på vår omvärld, medan det går utmärkt att fokusera på sin egen värld så länge det handlar om sig själv?