Sanningens natur; En, flera eller ingen alls?

Anser du personligen att universum bygger på och innehåller

- En "ultimat" sanning
- Flera olika sanningar, om det så är två, tusen eller oändligt
- Ingen sanning alls

??

Personligen har jag tidigare länge gått med idén om att det endast existerar en enda stor sanning, vari allt är en del. Denna ges många namn, uttryck och metaforer; Gud, Nirvana, Tao, "Den ultimata sanningen" osv. Innan jag beskriver mer om detta vill jag dock gärna höra vad ni andra har för syn på begreppet "sanning"; existerar det, om ja- i vilken form? Utveckla. Om det inte existerar någon sanning, varför anser du att det är så?

För att fräscha upp tankarna lite en trött kväll i November!

Peace out!

Jag tycker denna är bekväm:

Gud skapade universum, vetenskapen visar hur.

Dvs guds betydelse minskar i takt med att man vet mer. Det fetade utelämnar jag dock.

Sanningen är frånvarande av lögnen. D.v.s. den medvetna handlingen att söka bluffa, dupera, lura m.f. synonymer.

Den något mer abstrakta formen av sanning är att alla som tror sig veta någonting om den egentligen inte gör så mycket annat än att just tro. Tro är ett vapen som används mot den vanmakt man känner när man inte vet. Det enda vi kan veta helt säkert är ungefär att vi är ena köttklumpar i olika former som lallar runt på det här klotet omgivet av ett väldigt djupt mörker med en och annan ljusprick där uppe. Men då kan man ju förstås flumma till det ännu mer i och med teorin om att allt skulle vara en simulation. Men vad menas bokstavligen med simulation? Vem skapade den? Big bang. (om den nu någonsin skedde överhuvudtaget?)

Hade kunnat rabbla upp några till men jag ska lägga mig och sova strax.

Men jag skulle vilja avsluta med ett påstående om att sanningen förändras över tid som allting annat. Om det skulle finnas någon anledning till detta så skulle man kunna säga att utveckling i den här kontexten innebär en form utav evolution. Och att många sanningar, stora som små, kanske en dag kan dra ihop sig till en enda stor sanning där vi (eller jaa, våra ättlingar) kommer kunna leva i en enda stor sanning som kommer påbörja bygget av den slutgiltiga sanningsutopin.

Idag så tycks det dock tyvärr vara en alltför stor börda att bära då lögnen (tyvärr) ofta får en att komma upp sig i livet i dessa dagar. Så jag kan inte påstå att sanningen är så mycket värd idag. Ett exempel hade kunnat vara att om hövding snelugg uttrycker en megasanning i sällskap utav fundamentala olikhetstyckande som rent och krass hänger hövdingen på plats så att sanningen aldrig någonsin kan sippra ut. Dylika situationer uppstår ändå relativt ofta.

Samtidigt så kan sanning vara att finna sig i och acceptera den sanning som vi ser hör, luktar och känner i vår omgivning. Förslagsvis ett exkluderande utav datorer, mobiler, tidningar, böcker och annat liknande.


Så jo, det finns flera sanningar. Fler än de som jag har presenterat. Men det jag slår ett slag för är att allting evolveras, så även sannigen.

PS. Skulle inte räkna med varken universella eller gudomliga interventioner under våran livstid, men man kan ju alltid få för sig att hoppas med risken för besvikelse DS.

Overklighets formulerade det bra.

Men man kan även vända på frågan "vad är sanning" genom att besvara den på följande sätt.

Sanning är det som tillfredsställer driften nyfikenhet.

Människan är tydligen utrustad med en nyfikenhetsdrift. Det fungerar väl eftersom man vet att många sanningar har lett till samhälleliga förbättringar. Sett ur det perspektivet är det lättare att förstå att sanning är något som morphar i takt med samhällets utveckling.

Men i en viss tid så är det nog sannast att säga att sanningarna är flera.

Enligt mig så går det dock att nå metafysiska sanningar, som är det som är närmast eviga sanningar. Jag har tecknat ner dessa i mina senaste trådar. Precis som för Jorgen300 tror jag att den lära som närmast beskriver dessa är taoismen.

Flera sanningar p, q, r kan alltid logiskt kombineras till en: (p & q & r).

Ingen sanning förefaller motsägas av erfarenheten (vi skulle då inte kunna veta någonting om någonting, vilket vi de facto kan).

Observera dock att en sanning även kan vara av negativ natur (vi kan, t.ex. aldrig samtidigt fastställa en partikels exakta läge och rörelsemängd).

Det var ungefär så jag tänkte också; det finns en sanning, vari man kan finna precis hela existensen och alla de "små sanningar" man tycker sig kunna iaktta. Men dessa är endast små fragment av "den stora sanningen", en del av världsallts-essens-sanningen. Utan denna är de små sanningarna inget annat än subjektiva uppfattningar, och kan knappt ses som sanningar alls. Det kan endast finnas en objektiv sanning som allt är härkopplat till, och finns inget behov av mer än så.

Det där med negativ sanning blir iofs intressant, för ser man det så är den objektiva sanningen ett obestridligt måste, i att antingen så finns det en sanning, och då gör det det, eller så finns det ingen sanning, och då finns det i detta ändå en objektiv sanning.

Och, enligt mig, självklart finns det en ultimat sanning, som visar hur allt "kom till", hur allt hänger ihop och så vidare. Vårt universum är helt utsökt perfekt "kalibrerat" för att det ska kunna existera alls, alla mönster som upprepas och upprepar sig själva, materia och energier, en existens så beräkningsbar att vi kunnat skapa en hel vetenskap byggd på logik för att förklara vad som finns runt och i oss. Skulle allt vi hittat hittills "råka" visa sig passa perfekt ihop så till den grad att en miljarddels promilles skillnad i energiernas frekvens hade kunnat få hela existensen att implodera, och helt plötsligt skulle vi hitta något slumpartat som är helt skilt från allt vad samband och samverkan har att säga? Kvant säger vissa, men den mikrovärlden kan sägas leva efter sina egna regler, eller så kanske vi bara inte förstått samspelet? Denna värld rör dock inte det vi diskuterar här, eftersom att detta samspel, hur det än sker, också bevisligen passar in perfekt i allt det beskrivet ovan, för både vi och universum existerar ju fortfarande.

Sanning, ja. En sanning, vari alla andra "sanningar" är en del.

Greenhorn, jag ska kika på vad du har skrivit om sanning och taoismen, har du lust att skriva lite om det här relaterat till denna tråden också?

Även i ett nät av lögner så finns det samband, saker som stämmer överens. Det är dessa saker vi kallar sanningar vanligtvis.

Men så går det även att på djupet finna sanningar som exempelvis vem som ljugit ihop hela denna soppa. Den som gjort det är Gaia.

Gaia är femininiteten, jing, i taoistist sammanhang. Ena halvan av skapelsen. Hon kan inget annat än ljuga för i hennes värld existerar ingen sanning. Hon är intryckens avsändare så för henne är sanning och lögn helt meningslösa begrepp.

Ja, den är bra:

Den Store Skeptikern: Det finns ingen sanning!

Den Ännu Större Skeptikern: Är detta verkligen sant?

Hmm, jag vet inte om det första du beskriver kan kallas sanning egentligen. Har du något exempel på en sån företeelse, flera lögner som utgör en "sanning"? Då är man ju förd bakom ljuset. Anser du att detta är vanligt förekommande? För nu pratar du ju i såna fall om en inbillning av sanning, inte faktisk sanning. Som att jag skulle tro att det är sant att månen är gjord av ost.

Vad är det som har ljugits ihop? Vilken soppa pratar du om? Det skeva samhället med alla dess normer och försök till att få alla att passa in i en viss ram, och denna ram, eller "samhälleliga sanning" är lögnen eller något dylikt?

Kan du kanske beskriva "Gaia" lite mer, och förklara hur man kommit fram till det du skrev ovan? Är detta verkligen kopplat till taoismen?

Edit. Läste lite snabbt om ämnet, du måste va lite av en new-age'are, va? Gaia i dess traditionella betydelse beskrevs inte alls som det du snackar om utifrån vad jag kunde hitta, men inom new-age lägren verkade det kunna finnas rum för det du skriver.

Edit 2. Läste din tråd om kvinnor och gaia, hade för mig att jag läst nåt om din gaia-teori förut. Och ursäkta, men för mig personligen är det trams. En skev syn på människan, i synnerhet kvinnan.

Men av nyfikenhet för ditt perspektiv undrar jag, hur anser du att det hänger ihop? Alla kvinnor är Gaia,

Fortsättning på förra..-

Alla kvinnor är Gaia, Gaia förser alla autonoma medvetanden (vad tusan är detta, och vad är Gaia jämfört med detta?) med alla dess intryck. Om Gaia inte fanns, hade vi inte upplevt något alls då?

Och i detta, vad menar du med av kvinnan är en del av Gaia? Mannen är det inte? Men vissa män kanske är det, enligt din text.

Du skrev någonstans att allt som existerar är intryck. Och ja, förutom "uttryck" så är det väl så. Men hela din teori om avsändaren, och att alla kvinnor är denna avsändare, och därför inte kan ha egna medvetanden, är bara en fullständigt skev, meningslös teori vars enda grund existerar i ditt eget huvud.

Män och kvinnor är inte så olika. Inte likadana, men inte så olika. "Kvinnor har tillgång till all världens kunskap, men det skulle de aldrig avslöja". Wtf??!

Percepticons invändningar var riktigt bra, i så väl första som andra inlägget.

Hur kan du sedan påstå att detta inte skulle vara diskriminerande, om du påstod att kvinnor inte kan ha ett eget medvetande? Det här är extremt. Grundlöst flum.

Så är det ju förresten inte alls. Sanning är det som är sant. Din nyfikenhet kan teoretiskt stillas av vad som helst.

Nja, det som stillar någons nyfikenhet är per definition sant för den personen även om det inte skulle vara intersubjektivt verifierbart med andra personer.

Soppan jag talar om är världen som jag anser vara uppdiktad genom mängder av sanningar och lögner som går i varann. Det är framförallt Gaia som står för uppdiktningen. Att du tror att det är en eftersatt position får stå för dig. Jag tror snarare att Gaia kan behöva avlastning emellanåt.


Nej, det hade vi inte. Allt vi upplever är hon. Även din egen kropp är en del av henne som du råkar ha kontroll över.