Cylinderrepeter vs Bygelrepeter

Det vägdes upp av att infanterister strider i skyttegrupper och en MG34/MG42 mot en BAR mer än väl vägde upp saken till tyskarnas fördel när det kom till skyttegruppens eldkraft.
Plus en kpist till gruppchefen.

Bajonettanfall var inte något som var idealet, tvärtom var den rådande taktiken att man skulle utmanövrera fienden och angripa dennes flanker och sätta denne i korseld etc.
Vilket var ett skäl till att man inte hade kulsprutor i skyttebataljonerna utan istället grupperade som lätt artilleri.

Tyvärr på västfronten så sträckte sig skyttegravarna ändå från engelska kanalen till den Schweiziska gränsen och att "gå runt" och ta fiendens flank var omöjligt såvida man inte räknar en tripp runt hela Schweiz.

Naturligtvis fäster man bajonetten i pipan och inte i rörmagasinet.

Detta har du helt rätt i att det var den teoretiska taktiken för en skyttegrupp och i just teorin uppvägs mauserns låga eldhastighet av MG:ns lite för höga dito.
En MG34/42 var inte heller speciellt bra som offensivt vapen, Om jag inte tar helt fel så var fallskirmsjäger gewher 42 ett försök till lösning på detta då dess egenskaper var en blandning av MG42 och K98.
Men det förbättrade inte för dom enskilda soldaterna med Mauser som mötte amerikanska infanterister beväpnade med garand.
Speciellt i stadsstrider där man knappast har tid att göra mantelrörelse och sikta samtidigt som man vill vara i relativ säkerhet.

Jag skulle också tro att det för den enskilde soldaten gör mycket för självförtroendet och därmed stridsvärdet om man vet att ens vapen är minst likvärdigt med fienden.
Den franska infanteridoktrinen baserades åtminstone i början av kriget på bajonettanfall.
Och sedan blev det som du säger omöjligt att gå runt skyttegravarna så ideal om omfattningsmanövrer blev obsoleta på västfronten.
Sedan har vi det mest extrema exemplet i Gallipoli där båda sidor helt meningslöst skickades fram i bajonettanfall.
Kemal Ataturk beordrade t.o.m rena bajonettanfall när soldaternas ammonution var slut för att fördröja fiendens avancemang så att turkiska förstärkningar skulle hinna fram.
Hur får du plats med en bajonett på pipan på en winchester?
Rörmagasinet sitter ju fäst direkt under pipan och det finns väl inte ens något mellanrum att fästa en bajonett?
Under förutsättning förstås att pipan och magasinet är lika långa och det är dom vanligtvis på bygelrepeter av Winchestermodell, såvitt jag känner till.

Redan med början under 1914.
Anledningen till att man delade ut pistoler och revolvrar till en del soldater i patruller,
var att en pistol enkelt kunde stoppas undan, att en pistol
kunde användas ihop med t.ex. en stridskniv eller klubba, att en pistol fungerade ypperligt
om man behövde klättra upp och ner i skyttegravar m.m.
Pistoler och revolvrar användes alltså inte istället för cylinderrepeterar,
utan som en komplement till dom.


De "otränade soldater" som du pratar om hade ofta flerårig värnplikt,
plus repövningar under bältet.


Storbritannien, USA, Frankrike, Ryssland och Turkiet hade tillgång till bygelrepeterar.
Ingen av dessa länder såg någon anledning att använda dessa vapen i strid
om det ö.h.t. gick att undvika.


Taktiken på västfronten började ändras redan under hösten 1914.


Ja, bygelrepeterar var ömtåliga och ofältmässiga vapen.
Att montera bajonett på vapen med rörmagasin var dock inget problem,
dels eftersom rörmagasinet är robust
(till skillnad från kolven och mekanismen som lätt kan förstöra vapnet
om man t.ex. skulle kasta sig i skydd eller halka i lervällingen,
ner i en skyttegrav eller krevadgrop)
och dels eftersom det inte finns någon anledning att fästa bajonetten i rörmagasinet,
utan man kunde fästa bajonetten under pipan och framför magasinet, eller på sidan av pipan.


Den rådande doktrinen föreskrev att man erövrade en skyttegrav
och sedan försvarade den mot motanfall, varvid nästa våg av soldater fortsatte framåt
för att erövra nästa försvarslinje o.s.v.

Om du tittar på en "Trench Gun" kan du se hur man gjorde, de har ett speciellt fäste som ersätter klämman som utgör det främre magasinfästet på en standardbössa. Pipan är en liten bit längre än magasinet, och fästet skjuts på pipan framifrån och dras åt med tre skruvar. Man använde också en speciell magasinplugg som har ett styrstift som passar i ett hål i bajonettfästet, och detta håller magasinet i sidled men är friflytande i längsled. Värmeskölden ovanpå pipan är också fäst i bajonettfästet (nitat på tidigare modeller, svetsat på senare), men har inget fäste baktill.

Konverteringen är alltså enkel: Det är bara att ta av magasinfäste och plugg, såga av pipan (om så behövs) och montera ny magasinplugg och bajonettfäste/värmesköld. Har gjort denna konvertering på ett par Winchester 97, och hela operationen kan lätt göras på mindre än en timme. I en verkstad som har ett flertal vapen att jobba på skulle jag tro att det kan göras på några minuter.

Konstruktionen är mycket stabil, och belastar inte magasinet om man inte stöter så hårt att pipan böjer sig. Faktum är att den skyddar magasinet bättre än originalfästet, eftersom det hålls mycket stadigare i sidled. Samma princip kan användas på bygelrepetergevär, men kan kräva en något annorlunda konstruktion om magasinet är lika långt som pipan. Kan dock inte se några som helst hinder, och som sagt: magasinet belastas inte alls.