Cylinderrepeter vs Bygelrepeter

Varför slog aldrig Bygelrepetergevär igenom som militärt vapen istället för Cylinderrepeter?

Bygelrepetergevär bevisade sin effektivitet i händerna på indianerna i slaget vid Little Bighorn då Custers mannar var chanslösa, även apacherna under Cochise och Geronimo skördade stora framgångar mot mångdubbelt större styrkor av USAs kavalleri.
Dock hade kavalleriet enkelskotts gevär men i gengäld överlägsen numerär, träning och disciplin.

Under WW1 användes så gott som uteslutande Cylinderrepeter och under massanfallen var man tvungen att släppa siktet när man gjorde mantelrörelse och hade man tur nog att överleva tills man nådde fiendens skyttegrav var gevären för klumpiga och tog lite för lång tid att föra in en ny patron i loppet.
Detta gjorde att gevären snarare reducerades till stickvapen eller knölpåk under närstrider i skyttegravarna.

Om dom däremot var beväpnade med kortare Winchesters så kunde dom skjuta 8 skott i snabb följd vilket mer än väl borde kompensera för den saknade bajonetten.

USA introducerade ju pumphagelgevär i slutet av WW2 och var extremt effektivt att rensa skyttegravar med dels genom haglet förstås men också pga dess smidiga omladdning.

Mina gissningar är att det huvudsakligen kommer sig av:
- mekaniskt mer komplicerad än cylinderrepeter - lämpar sig inte i lika stor utsträckning för massproduktion
- svårare/tidskrävande att toppa tubmagasinet
- klenare kalibrar

Man ska ha klart för sig att vid tiden före VKI så var infanteridoktrinen att stå upp på långa led och, på kommando, skjuta salvor mot fienden (vilket är anledningen till att äldre vapen har järnsikten som är graderade till 1500m+) - snarare än skyttegravskrigsföring.

Kulsprutor och andra tekniska landviningar gjorde dock den doktrinen obsolet tämligen bryskt.

Några skäl:

While lever-action rifles were (and are) popular with hunters and sporting shooters, they were not widely accepted by the military. One significant reason for this was that it is harder to fire a lever-action from the prone position (compared to a straight-pull or rotating-bolt bolt-action rifle), and while nominally possessing a greater rate of fire (contemporary Winchester advertisements claimed their rifles could fire 2 shots a second) than bolt-action rifles, lever-action firearms are also generally fed from a tubular magazine, which limits the type of ammunition that can be used in them.

D v s cylinder bättre i liggande skjutställning...

Det ganska kraftiga patroner som gjordes möjliga med cylinderrepetern, och framförallt deras projektiler (långa spetskulor) är synnerligen olämpliga i bygelrepeter.

Dock så är ju fortfarande en bygelrepeter i .45-70 (mfl) väldigt populär som 'guide gun'/'stopper' vid björnjakt i USA (vilket inte ställer några större krav på precision/räckvidd).

För att återknyta till TS - jo, visst kan man anse att en bygelrepeter hade gjort sig väl vid skyttegravsrensning, men inte lika väl på skotthåll över 100-150 meter; så det hade varit ett betydligt sämre allt-i-allo-vapen för infanteribruk.

Vid anfall mot fientliga ställningar under WW1 var det strikt förbjudet att lägga sig ner och skjuta, helst skulle man marchera i lagom takt fram till fiendens skyttegrav vars försvarare antogs vara utslagna av den förberedande artilleribeskjutningen.
En infanterist som lade sig ned kunde hamna i krigsrätt för feghet, om han inte var dedikerad prickskytt förstås.

Liggande skjutställning har använts länge. Det var redan under Dansk-Tyska kriget en fördel Preussarna hade med sina nålgevär.


Cylinderrepeterna var alltid:
Överlägsen liggande
Billigare att tillverka
Enklare att underhålla
Tåligare för smuts

Cylinderrepeterna var med typ ett undantag alltid:
Enklare och snabbare att ladda om med hjälp av M-bloc clips eller laddramar
Hade kraftigare ammunition, ofta med större magasinkapacitet

Bygelrepeterns enda fördel över Cylindern var att den hade en teoretiskt sätt marginellt högre eldhastighet.

Högre momentan eldhastighet, särskilt vid snabbrörlig strid och möjlighet att snabbt toppa upp magasinet mellan skjutna skott torde vara två stora fördelar. De uppväger i många typer av strid inte nackdelarna, men de skall nog inte bortses ifrån.

Kunde man massproducera dom under senare halvan av 1800-talet med dåtidens teknik borde det inte vara några problem att göra det 50 år senare.[/quote]
En Mauser 98 behövde laddas om efter fem skott medan en Winchesterklon kunde skjuta 6-12 skott innan omladdning.
Dessutom fanns det knappast någon anledning att ladda om under anfall mot fiendens skyttegravar då fienden oftast var skyddad och beskjutningen kom ifrån väl förskansade kulsprutevärn.

Sedan har vi den korkade doktrinen som åtminstone britterna användande t.ex vid Somme att soldaterna skulle marschera med geväret över axeln tills dom nådde fiendens skyttegrav, dom få som nådde fram kan knappast ha hunnit skjuta mer än ett skott innan dom blev tvugna att använda geväret som spjut.
Winchester Model 1894 hade kaliber 30-30 som nog var fullt tillräcklig i skyttegravskrig.
Sedan har vi Winchester Model 1895 som till skillnad från andra Bygelrepeter hade ett traditionellt lådmagasin och använde samma patroner som dom andra gevären som dom allierade hade.

Fast skyttegravskriget etablerade sig redan 1914 och då fanns det gott om tid att anpassa beväpningen.
Det är ju totalt meningslöst att anfalla fienden om man inte har ett bra vapen som är effektivt i dom trånga skyttegravar, vore bättre om britter och fransmän hade pistoler och revolvrar än gevär när dom slogs i skyttegravarna.

USA kom med pumphagel och Thompson kpist samt lyckades leverera några få BAR 1918 innan krigsslutet.
Samt hade tyskarna utrustat många av sina stormtrupper med kpisten MP18 när dom gjorde sin sista desperata storoffensiv så vissa lärde sig onekligen, men icke fransmännen och britterna.

Möjligen, men hur många av europeiska soldater hade kunnat utnyttja det?

Den enda gången jag vet att en bygelrepeter förekommit i lite större omfattning i Europa var då Tsar-Ryssland köpte in ett antal Winchester 1895-gevär kamrade i sin 7,62x54R. Dessa hade ett magasin likt Nagantgevären och jag vill minnas att de kunde laddas med laddram. Trots att gevären alltså avhjälpte flera av Bygelrepeterns normala problem var inte speciellt populära och försvann snabbt ur vapenlagren.

Vid t.ex Somme var det strängt förbjudet för britterna att lägga sig ner och besvara elden utan man skulle marschera med geväret överaxeln tills men nått fienden, därav dom ofantliga förlustsiffrorna.
Tragiskt att priset på ett gevär var lägre än värdet på en soldat.

Hur kunde då Apacherna hålla sina Winchester i välfungerande skick i ökenområdena i gränsområdet mellan Mexiko och USA?

Ska citera ett av mina nadra inlägg i tråden "Winchester Model 1894 hade kaliber 30-30 som nog var fullt tillräcklig i skyttegravskrig.
Sedan har vi Winchester Model 1895 som till skillnad från andra Bygelrepeter hade ett traditionellt lådmagasin och använde samma patroner som dom andra gevären som dom allierade hade."

Marginellt högre eldhastighet liggande ja, i stående strid i fiendens skyttegrav nej.
Att Winchester var kortare och smidigare utan bajonett är också en enorm fördel i en skyttegravsstrid.

Som jämförelse:
Jänkarnas pumphagel hade väldigt kort effektiv skottvidd men var enormt effektiv i skyttegravarna och dessutom kort och smidig samt laddades likadant som en traditionell Winchester.

Winchester mod 1895 användes i följande krig: Spanish–American War
Philippine–American War
Mexican Revolution
World War I
Finnish Civil War
Russian Civil War
Polish–Soviet War
Spanish Civil War
World War II

Skulle soldaterna lagt sig ner på fälten hade de också förlorat striden. Tanken med sådana ordrar var att man var tvungen att ta fiendens skyttegravar men helt enkelt inte förstod hur. Liggande skjutställning i sig har aldrig varit synonymt med feghet.


Får du tre gevär för priset av ett kan du beväpna tre soldater. Eller utrusta en soldat med gevär och annan utrustning han kanske behöver.


Den typen av strider är inte att jämföra med de förhållanden fältarméer upplevde i Europa.


En lätt bygelrepeter med förhållandevis klen ammunition hade kunnat fungera i Skyttegravarna, men istället satsade man på andra lösningar som större magasinkapacitet för repetergevären, pistoler, bärbara kulsprutor/automatgevär och framförallt utvecklingen av Kpisten.

Jämfört med Pistolen och Kpisten var bygelrepetern en evolutionär dead-end.


Svar enligt ovan.


Pumphaglet hade dock den enorma fördelen att det var enklare och tåligare mot smuts.


Användes säger inget om i vilken skala. De fanns kvar i den finska inventarien rätt länge, men tilldelades endast bakre leden, tillsammans med exempelvis Carcanogevär och Chauchats. I Finland gjordes gevären oftast om till jaktvapen istället för vilket de passade bättre.