Citat:
Reträtten från Frankrike handlade väl om att rädda någonting av den tyska armén till försvaret av das Vaterland eftersom man var på väg att bli inringad. Visst var de allierade inte lika starka 1943 som 1944, men det var inte tyskarna heller.
Erfarenheterna i både Italien och Nordafrika visade att tyskarna trots ofta högre taktisk kompetens inte kunde stoppa de västallierade utan bergskedjor, eller slänga tillbaka dem i havet. Övertaget i flyg, artilleri, rörlighet och numerär var för stort. Rommel liknade det vid "civiliserade som slåss mot vildar", och det var skälet till att han förespråkade ett framskjutet försvar i Frankrike.
Citat:
Italien å andra sidan kanske framstod som ett "säkert kort" att landstiga på i jämförelse, speciellt om Badogliofascisterna samarbetade...
Visst, signalerna om italiensk kapitulation var ju ett chans som var svår att ignorera (om man hade gjort det hade vi säkerligen spekulerat i "vad hade hänt om...") och den potentiella utdelningen var lika stor som avståndet över Messinasundet var litet. Det är fullt begripligt att man försökte, och med lite mer flyt kunde det lyckats.
Psykolgiskt kan det noteras hur britterna vid flera tillfällen under kriget drog fram Somme och Passchendaele; spåren av en slaktad och lemlästad generation satt djupt, och man var villig att testa i stort sett allt innan man valde ett frontalanfall.
Citat:
...men de allierade måste ju ändå ha insett att tyskarna skulle försöka, med eller utan italienare, att sätta upp en försvarslinje i bergen någonstans så långt söderut som möjligt.
Sicilien gick ju bra, och planen efter det var väl att italienarna skulle kapitulera och tyskarna antingen dra sig ur eller i bästa fall bli fångna i Italien med stora förband som tvingades ge upp. Om italienarna hade kyckats säkra alppassen är det fullt möjligt att det hade lyckats. Det var små marginaler, vilket dock inte ska förta det snabba tyska gensvaret.
Citat:
Som du säger, om fronten hade stått vid alperna så pass tidigt så skulle tyskarna tvingas dra sig tillbaka från hela balkan, illa kvickt och möjligen Frankrike också för att hinna parera en allierad framstöt mot Wien eller var dom nu hade kunnat nå fram till ryssarna nånstans.
Att utrymma Balkan hade definitivt ställt till det, och lämnat Rumänien och oljan i en extremt utsatt position. Det hade också öppnat upp Östeuropa för de västallierade med närmast oöverblickbara konsekvenser.
Å andra sidan hade ju Alperna stor potentiel som ny försvarslinje för tyskarna, så ännu ett dödläge är fullt tänkbart. Alplinjen hade dock kunnat kringgås relativt enkelt med landstigningar i södra Frankrike och Balkan, som båda hade hamnat inom ytterst bekvämt flygavstånd.
Citat:
Så det var väl värt ett försök? De öppnade åtminstone ännu en front för tyskarna att hantera och tvingade dem att slåss på tre fronter efter D-dagen.
Som sagt, det är både psykologiskt och strategiskt begripligt att man försökte och det hjälpte ju även ryssarna (även om de inte stod vid ruinens brant 1943). Även på östfronten hade det med lite mer flyt kunnat bli en allierat genombrott 1943, om det tyska reträtten från Orjolbågern hade skötts sämre.
Men även om tyskarna lyckades hålla stora delar av Italien efter Salerno fick de västallierade en del fördelar, som bombflygsbaserna man hoppades mycket på. Nu gjorde de sedvanliga faktorerna att de aldrig gav full utdelning, men de försvårade ändå det tyska luftförsvaret och gjorde den rumänska oljan kritiskt utsatt.
