Sålde precis en bil, köparen ringer efter 1timme 30min med fel hjälp

Jag tror jag kan råkat ut för samma stolle. Sålde en bil för några år sen till en svarting från Helsingborg och han var precis likadan, men jag sa att jag skulle ringa polisen och då vart det tyst.

Fast denna idiot bor i malmö

Okej, du säljer en fullt fungerande bil till en svarting. Så fort bilen bytt ägare rasar allt på bilen; kamrem, oljepump, felsäkert läge, motorlampa osv. Köparen vill bara dra av så mycket att bilen blev gratis. Ignorera snubben och be honom sticka hem till sina kameler.

Hur kan denna tråd fortfarande toppa aktuella ämnen? Har man inte lärt sig år 2015 att man gör inte affärer, SPECIELLT inte bilaffärer med blattar, svartingar osv. bör man ta gräva fram sin gamla köksbänk från spädbarnstiden för att se vilket kant man blev tappad emot.

Tyvärr så är vi svenskar mesiga och lättlurade, dessa fenomen som att klaga på begagnat är ett relativt nytt fenomen, fram till 80-90 skulle ingen svensk ringa upp och vilja byta en begagnad grej, 'bytt är bytt', såvida det inte minst var ett lik i bagageluckan...

Så kommer inte jag ihåg det. Har råkat ut för alla möjliga typer själv, framförallt på 90-talet. Jag var mest aktiv med att köpa och sälja bilar då.

De allra flesta jag haft att göra med är infödda svenskar, jag har råkat ut för såna som vill lämna tillbaka en köpt bil, jag har råkat ut för handlare som ger skambud, jag har råkat ut för köpare som efter avtalat pris fortsatt att pruta osv. Inte nån av de egenheterna de 20-åriga flashbackrasisterna tror är specifikt för invandrare är det.
Det enda den här tråden visar är att erfarenheten av att göra en privataffär är skrämmande låg.
Att invandrare är överrepresenterade i billiga-bilaffärer nuförtiden bör väl ha att göra med att svensson har så gott om pengar att ingen tittar på de billiga bilarna, det är bara arbetslösa (som ofta är invandrare) som gör det.

Jag skulle aldrig nånsin göra en bilaffär med en brukshäck utan att pruta ordentligt, ingen som är erfaren gör det. Jag brukar förvisso inte pruta på mail eller telefon, jag tittar på objektet och lämnar ett skambud om jag är intresserad men inte känner att det är nåt speciellt. Då är det "take it or leave it" för säljaren. Jag har råkat ut för en och annan som blivit irriterad på det, vilket jag inte förstår det minsta lilla, jag lämnar ett bud på vad jag anser att jag vill betala, givetvis kan jag förhandla annars hade jag inte lämnat nåt bud alls, vill inte säljaren sälja för det eller om hen inte är beredd att förhandla åker jag.

TS har ju ett problem, men jag misstänker också att det handlar om trolling i det här fallet.

Eftersom du verkar sakna folkvett, så kan jag förklara varför man blir irriterad på det: Du tar dig rätten att slösa med folks tid.

Har du för vana att lämna skambud, så förklarar du det för säljaren innan du tittar på objektet så ska du nog se att blir betydligt färre sura miner. Jävla idioter som tar sig rätten att slösa på vettiga människors tid...

För att förekomma dig så har jag aldrig varit den säljaren själv, men det är för att jag vet hur man sållar bort såna som dig.

Struntprat, det enda du bevisar genom att uttala dig på det sättet är att du inte har nån större erfarenhet av att handla med bilar. Det är nog så att i takt med ökat välstånd så har svenskar blivit sämre på att förhandla, eller om det beror på att 90-talister är så bortskämda att de aldrig behövt förhandla själva.

Oavsett hur det går till nu så är uppfattningen att det förr fanns nån slags kultur där man inte prutade helt fel, förr visste alla som sålde bil att man satte ett pris med prutmån och man var beredd på skambud, för det fick man alltid. Och de som inte prutade var lättlurade. Fråga vem som helst med lite erfarenhet och du kommer få samma svar.

Du förstod inte varför folk blev irriterade och jag förklarade för dig. Du begriper alltså fortfarande inte?

Att pruta är en sak, att lägga legitima skambud är en helt annan.

Och helt upp till var och en att göra. Om man annonserar med nånting privat så är det nåt man får ha med i beräkningen att få.
Klarar man inte av att säga nej till ett skambud utan att bli irriterad är det bättre att gå till bilhandlarn och få ännu sämre betalt för bilen.
En vara som är till salu är inte värd mer än nån vill betala för den, ett faktum som många verkar ha svårt att förstå.

Jag ska faktiskt erkänna att jag blivit lite irriterad nån gång med, men då var köparen så jävla dum att jag surnade till på det. Smålänning kom och tittade på bilen, jag sade sanningsenligt att jag hade ett bud på 28000:- på den och jag under inga omständigheter sålde den billigare men att han kunde få den för det eftersom han hade hört av sig först.
Njae, sa han, det kan jag inte tänka mig. Då tänkte jag att det var klappat och klart, men han fortsatte och började påpeka att bilen minsann saknade gummimattor och inte hade nån antenn. Att den var rostlagad och en massa andra oviktiga småsaker, för varje sak han prutade på sa jag att det är inte förhandlingsbart, 28000:- eller ingen affär. Han fortsatte och klaga och lämna samma bud ...
Det störde jag mig på, men de som lämnade 20000 i bud på de 32000 utannonserade kronorna störde jag mig inte på eftersom de gav sig när jag sa att det inte var aktuellt. Och framförallt eftersom jag vet att på varje seriös spekulant går det 10 st skambudare, och hellre ett skambud än inget bud alls, för då vet man att bilen inte är helt död på marknaden.

Förstår inte ditt resonemang.
Mitt senaste bilinköp prutade jag 50%. Visserligen innan jag åkte och tittade på den. Killen köpte det priset och jag har en surhäck ute på parkeringen, väl värd sina 7500kr.
Jag erbjöd vad jag ansåg den vara värd och säljaren höll tydligen med. När jag sett skicken på 8 däck så insåg jag att den nog var värd 15

Inget köpeavtal... men du har iaf sett till att ägarbytet är gjort enligt konstens alla regler?

Inte skrivit under för att sen låta köparen posta? För det kan bli riktigt dyrt...