1)
Reaktion mellan smält gallium och brom, droppar ner brom
mycket långsamt på metallsmältan. Brom fräser på metallytan omkring likt natrium på vatten, brinner med kraftigt rödorange sken, ser ut som en amerikansk saftblandare

. Men så tillsätter jag lite brom för snabbt, och omedelbart exloderar blandningen, glasdelarna trycks isär, en kaskad av brom, galliumbromid och gallium samt en plym av rödbrun gas kastas upp i taket! Blev inte mer än så, men skakis blev jag.
2)
Upplösning av antimonpulver i kungsvatten. Sker långsamt, det var ju tusan vad det här går trögt. Så börjar det bubblar, skumma och innan jag hinner reagera kastas kungsvatten och metallpulver upp ur mynningen och sätter sig i taket. Kladdet i taket droppar på golvet.
3)
Produktion av ozon med ozongenerator, konc > 100.000 ppm. Ett fel uppstår, ska felsöka apparaten. Visste inte om att det hade uppstått ett läckage inuti lådan. När jag så skruvar av locket får jag en kraftig puff av ozon rakt i ansiktet, känns som en smäll i magen, kippar efter andan, får astma, ser stjärnor och planeter i flera timmar efteråt.
4)
Luktat på fosforylklorid. Det luktade inget alls. Men en intensiv brännande smärta spred sig upp i näsan, jag ryckte till och kippade efter luft, det brann som eld i nosen, jag blev blå, röd och lila i plåten, luktsinnet förvrängdes så att allt luktade som en smutsig metallisk jordlukt. Tog flera timmar att hämta sig från den händelsen.
Det ska betonas att varken tionylklorid eller fosfor(III)klorid luktar så fasansfullt. Tionylklorid ger med vatten svaveldioxid + HCl, lukten sticker i näsan men inte mer, analogt för fosfor(III)klorid.