Kön & ålder: Kvinna 18-25 år
Längd & vikt: 156 cm, 46 kg
Substans: Changa 33% DMT (tror jag)
Tidigare erfarenheter: alkohol, cannabis+lustgas, mdma, svamp
Jag har väldigt länge varit sugen på att testa DMT. Den korta rustiden tilltalar mig, och jag har aldrig känt mig nervös inför intensiva upplevelser. DMT visade sig dock vara svårt att få tag på inrikes, och att göra det själv har jag aldrig orkat. När jag då hittade changa från en omtyckt säljare på internet så var det självklart att jag slog till. Minns tyvärr inte styrkan, tror det var 33% DMT.
Påsen kom hem utan problem och det såg minst sagt konstigt ut. Började känna en lätt nervositet, jag hade trots allt ingen riktig aning om vad jag skulle förvänta mig. Att hitta rätt tillfälle var inte heller riktigt lätt, jag var ivrig men ville samtidigt känna mig förberedd. Först tänkte jag satsa på att bryta igenom direkt, kände inte riktigt någon mening med att känna på effekterna först. Men sedan visade en kompis intresse för att också testa, och då tänkte jag att vi kunde testa tillsammans men hålla nere doserna för att bara ha en trevlig kväll. Vi kan kalla min kompis för Erik.
Intaget
Vi var i Eriks lägenhet, med 6 andra personer som kombinerade gräs och lustgas. Jag insåg att det var en rätt dålig plats att testa det på, då dessa människor befann sig i ett helt annat stadium. Gräddsifonerna gav ifrån sig det där klassiska oljudet och skratt blandades med svensk reggae som spelades på hög volym. Men äsch, jag skulle ju bara känna på det lite och jag kände en stark kärlek till alla som befann sig i lägenheten. Det var en trygg miljö med människor som mådde bra. Jag och Erik höftade lite när vi försökte dela upp changat. Började med en liten dos först, kanske 30 mg var. Vi hade varsin pipa som vi eldade mycket försiktigt på.
Jag andades in och röken brände i halsen. När jag andades ut kände jag direkt en hjärtklappning och det kändes som om jag vaknade till. Men det var inte mer än så. Jag rökte lite mer, la på små nypor successivt och kände efter. Plötsligt kände jag ett starkt tryck mellan ögonen, mycket obehagligt och överväldigande. I samma ögonblick började väggarna andas lite. Hjärtat slog hårt i bröstet, och mina känslor pendlade mellan oro och lugn. På TVn fanns en bild på en regnskog, och nu såg denna mycket mer verklig ut. Det fanns ett djup i den som inte existerade tidigare. Men det var inte så mycket mer än så. Jag fortsatte öka doseringen gradvis.
Lodjursansiktet
Jag och Erik gick in i sovrummet för att öka dosen mer. Ingen av oss kände oss särskilt påverkade, men ljuden av gräddsifonen hade börjat störa oss rejält och det hade blivit lite jobbigt att ta in alla intryck som fanns i rummet med de andra. Jag frös dessutom rejält. Hur mycket vi tog har jag ingen aning om längre, vi la små nypor i våra pipor och kände efter helt enkelt. Jag tog några rejäla bloss och plötsligt såg det ut som om de målat om sina garderobsdörrar. Där uppenbarade det sig gröna och gula små rektanglar som bildade något som liknade ett lodjursansikte i en sekund. Jag sa något korkat i stil med "Wow jag ser ett rovdjur som är ett kattdjur" och sedan log jag fascinerat. Deras tapeter såg ut att vara iklädda spetstyg och det var väldigt vackert. Äntligen började det hända något! Jag gick ut till de andra och bara kollade runtomkring mig. Allt var spännande och nytt. Jag blundade ett tag och såg något som liknande ett grönt ansikte. Men det var fortfarande inte så kraftigt och jag hade blivit självsäker nu. Jag ville ha mer.
Snedsteget
Jag gick in i sovrummet igen och tog kanske tre bloss till. Då small det till. Jag var tvungen att lägga mig ned i sängen och blunda. Nu började jag känna hur jag tappade kontrollen. Extremt kraftiga CEVs uppenbarade sig, och jag visste inte längre om jag tittade eller blundade. Tyvärr öppnades dörren och in kom alla människorna som ville röka eller något sånt i sovrumsfönstret. Helvete, tänkte jag. Jag blev extremt stressad, jag hörde deras röster samtidigt som något drog i mig inne i huvudet. Plötsligt kändes changat hårt och kallt. Jag såg något som liknade ett rum med rosa och svarta(?) mönster. Sedan kändes det som om jag åkte i 110km/h i en regnbågsfärgad tunnel. Allt kändes bara fel, jag tänkte "om jag inte släpper taget nu kommer jag snea". Men det var svårt att släppa taget när jag hörde allas röster någonstans långt borta och lampan var tänd i rummet. Jag insåg att jag hade varit ganska dum som tog ännu mer. Hade jag varit ensam och på ett lugnt ställe hade jag kunnat följa med och bli visad vad det än var jag skulle bli visad. Nu behövdes jag hos Erik.
Kärleken
Jag öppnade mina ögon, om jag nu någonsin haft de slutna, och rummet var nu mörkt. Erik satt i sängen och pratade med någon annan. Jag fylldes av en kärlek till Erik, en kärlek till tryggheten och känslan av att ha en vän. Nu mådde jag bra igen. Vi pratade och pratade. Jag vet inte vad vi pratade om, men allt kändes så meningsfullt. Efter ett tag rökte vi lite mer och nu kändes allt helt fantastiskt. Mitt synfält hade fått som ett filter av vackra, runda mönster i regnbågsfärger. Ibland var de blommor, någon gång blev de som små julgranar och ibland var de bara små, små prickar. De var fredliga. Jag tänkte att changat kanske ville säga mig något, visa sitt allvar men ändå godheten. Tala om för mig att jag inte ska leka med det, men att jag är välkommen tillbaka när jag befinner mig i en annan sinnestämning. Haha, även om det låter konstigt nu så var det sköna tankar.
Vi hade så roligt. Tittade på varandras ansikten, ibland såg jag ett öga i Eriks panna och ibland såg jag ett ljussken strax ovanför hans huvud. "Jag ser något.. det kanske är din skyddsängel om såna finns" sa jag. Han sa att jag var grön. Vi glömde att ljuset var släckt, allt kändes så färgglatt ändå. Det var liksom inga tydliga hallucinationer, bara små glimtar och enkla färger. Vi tittade på Eriks element. "Det ser ut som små maskar" sa Erik. Vi blev som barn igen. Allt var så spännande och vackert. Helt otroligt vackert. Vi pratade om allt, grejer som låter så korkade men som då kändes så viktiga. Vi skrattade och skrattade och skrattade. Alla objekt i rummet såg väldigt snea ut. Det såg ut som om golvet sluttade och nattduksbordet såg i princip trasigt ut. "Det där ser trasigt ut" sa jag sluddrande och slängde liksom iväg handen mot nattduksbordet. Jag tror inte ens Erik förstod vad jag menade.
När vi gick ut till de andra kändes det som om vi kom till en annan värld. Där luktade det rökelse och alla satt i sofforna. Vi båda trivdes bättre inne i sovrummet. Vi rökte en hel del changa till, men det höll sig rätt balanserat. Precis när man andats ut röken hade jag svårt att hålla ögonen öppna. Huvudet sjönk ner mot bröstkorgen och tydliga mönster bildades innanför ögonlocken. Det gick dock över snabbt och allt kändes väldigt stabilt och kontrollerat.
Spegeln
Jag gick på toaletten och när jag stängde dörren bakom mig kändes det konstigt. Jag var helt ensam och mina tankar ändrade karaktär. Från att ha varit en obekymrad tioåring kände jag mig nu äldre igen. Jag ställde mig vid spegeln ovanför handfatet och där såg jag mig själv. Det kändes som om jag såg mig ur ett annat perspektiv, som om jag såg en människa och inte mig själv. Svårt att förklara, men jag tyckte att jag såg mig på det sättet som andra ser mig. Våra spegelbilder är ju påverkade av våra tankar om oss själva. Tycker vi att vi är fula ser vi ju en ful person i spegeln och tvärtom, medan andra människor kan ha helt andra åsikter om våra utseenden. Nu såg jag mig själv med en neutral blick och jag slogs av hur fin jag var. Jag har alltid pendlat mellan att tycka jag är jättesnygg eller jätteful, och jag har alltid varit väldigt osäker gällande mitt utseende. Nu såg jag en söt, fin och väldigt snäll människa och jag slogs av hur mycket jag hatat mig själv.
Jag vet inte om dessa tankar ens har med changat att göra, eller om jag bara hade haft en så bra kväll fylld med så mycket kärlek att det speglades i min självbild. Men det var ett väldigt fint ögonblick som kändes väldigt nyttigt för mig. När jag kom ut från toaletten efter att antagligen ha varit där ganska länge, började jag känna hur effekterna klingade av.
Reflektion
När jag tänker tillbaka slås jag fortfarande av hur vackert allt var, och jag ser framemot nästa gång. Då ska jag dock vara antingen ensam eller med en trygg vän och befinna mig i ett mörkt rum. Inga yttre intryck ska finnas. Jag ska ha förberett mig länge och haft en riktigt bra dag. Det känns bra att jag blev lite rädd där ett tag, så att jag inte helt har tappat respekten för substansen. Changa känns kraftfullt, och jag inser nu att det kan ta en riktigt långt under rätt förutsättningar.
Längd & vikt: 156 cm, 46 kg
Substans: Changa 33% DMT (tror jag)
Tidigare erfarenheter: alkohol, cannabis+lustgas, mdma, svamp
Jag har väldigt länge varit sugen på att testa DMT. Den korta rustiden tilltalar mig, och jag har aldrig känt mig nervös inför intensiva upplevelser. DMT visade sig dock vara svårt att få tag på inrikes, och att göra det själv har jag aldrig orkat. När jag då hittade changa från en omtyckt säljare på internet så var det självklart att jag slog till. Minns tyvärr inte styrkan, tror det var 33% DMT.
Påsen kom hem utan problem och det såg minst sagt konstigt ut. Började känna en lätt nervositet, jag hade trots allt ingen riktig aning om vad jag skulle förvänta mig. Att hitta rätt tillfälle var inte heller riktigt lätt, jag var ivrig men ville samtidigt känna mig förberedd. Först tänkte jag satsa på att bryta igenom direkt, kände inte riktigt någon mening med att känna på effekterna först. Men sedan visade en kompis intresse för att också testa, och då tänkte jag att vi kunde testa tillsammans men hålla nere doserna för att bara ha en trevlig kväll. Vi kan kalla min kompis för Erik.
Intaget
Vi var i Eriks lägenhet, med 6 andra personer som kombinerade gräs och lustgas. Jag insåg att det var en rätt dålig plats att testa det på, då dessa människor befann sig i ett helt annat stadium. Gräddsifonerna gav ifrån sig det där klassiska oljudet och skratt blandades med svensk reggae som spelades på hög volym. Men äsch, jag skulle ju bara känna på det lite och jag kände en stark kärlek till alla som befann sig i lägenheten. Det var en trygg miljö med människor som mådde bra. Jag och Erik höftade lite när vi försökte dela upp changat. Började med en liten dos först, kanske 30 mg var. Vi hade varsin pipa som vi eldade mycket försiktigt på.
Jag andades in och röken brände i halsen. När jag andades ut kände jag direkt en hjärtklappning och det kändes som om jag vaknade till. Men det var inte mer än så. Jag rökte lite mer, la på små nypor successivt och kände efter. Plötsligt kände jag ett starkt tryck mellan ögonen, mycket obehagligt och överväldigande. I samma ögonblick började väggarna andas lite. Hjärtat slog hårt i bröstet, och mina känslor pendlade mellan oro och lugn. På TVn fanns en bild på en regnskog, och nu såg denna mycket mer verklig ut. Det fanns ett djup i den som inte existerade tidigare. Men det var inte så mycket mer än så. Jag fortsatte öka doseringen gradvis.
Lodjursansiktet
Jag och Erik gick in i sovrummet för att öka dosen mer. Ingen av oss kände oss särskilt påverkade, men ljuden av gräddsifonen hade börjat störa oss rejält och det hade blivit lite jobbigt att ta in alla intryck som fanns i rummet med de andra. Jag frös dessutom rejält. Hur mycket vi tog har jag ingen aning om längre, vi la små nypor i våra pipor och kände efter helt enkelt. Jag tog några rejäla bloss och plötsligt såg det ut som om de målat om sina garderobsdörrar. Där uppenbarade det sig gröna och gula små rektanglar som bildade något som liknade ett lodjursansikte i en sekund. Jag sa något korkat i stil med "Wow jag ser ett rovdjur som är ett kattdjur" och sedan log jag fascinerat. Deras tapeter såg ut att vara iklädda spetstyg och det var väldigt vackert. Äntligen började det hända något! Jag gick ut till de andra och bara kollade runtomkring mig. Allt var spännande och nytt. Jag blundade ett tag och såg något som liknande ett grönt ansikte. Men det var fortfarande inte så kraftigt och jag hade blivit självsäker nu. Jag ville ha mer.
Snedsteget
Jag gick in i sovrummet igen och tog kanske tre bloss till. Då small det till. Jag var tvungen att lägga mig ned i sängen och blunda. Nu började jag känna hur jag tappade kontrollen. Extremt kraftiga CEVs uppenbarade sig, och jag visste inte längre om jag tittade eller blundade. Tyvärr öppnades dörren och in kom alla människorna som ville röka eller något sånt i sovrumsfönstret. Helvete, tänkte jag. Jag blev extremt stressad, jag hörde deras röster samtidigt som något drog i mig inne i huvudet. Plötsligt kändes changat hårt och kallt. Jag såg något som liknade ett rum med rosa och svarta(?) mönster. Sedan kändes det som om jag åkte i 110km/h i en regnbågsfärgad tunnel. Allt kändes bara fel, jag tänkte "om jag inte släpper taget nu kommer jag snea". Men det var svårt att släppa taget när jag hörde allas röster någonstans långt borta och lampan var tänd i rummet. Jag insåg att jag hade varit ganska dum som tog ännu mer. Hade jag varit ensam och på ett lugnt ställe hade jag kunnat följa med och bli visad vad det än var jag skulle bli visad. Nu behövdes jag hos Erik.
Kärleken
Jag öppnade mina ögon, om jag nu någonsin haft de slutna, och rummet var nu mörkt. Erik satt i sängen och pratade med någon annan. Jag fylldes av en kärlek till Erik, en kärlek till tryggheten och känslan av att ha en vän. Nu mådde jag bra igen. Vi pratade och pratade. Jag vet inte vad vi pratade om, men allt kändes så meningsfullt. Efter ett tag rökte vi lite mer och nu kändes allt helt fantastiskt. Mitt synfält hade fått som ett filter av vackra, runda mönster i regnbågsfärger. Ibland var de blommor, någon gång blev de som små julgranar och ibland var de bara små, små prickar. De var fredliga. Jag tänkte att changat kanske ville säga mig något, visa sitt allvar men ändå godheten. Tala om för mig att jag inte ska leka med det, men att jag är välkommen tillbaka när jag befinner mig i en annan sinnestämning. Haha, även om det låter konstigt nu så var det sköna tankar.
Vi hade så roligt. Tittade på varandras ansikten, ibland såg jag ett öga i Eriks panna och ibland såg jag ett ljussken strax ovanför hans huvud. "Jag ser något.. det kanske är din skyddsängel om såna finns" sa jag. Han sa att jag var grön. Vi glömde att ljuset var släckt, allt kändes så färgglatt ändå. Det var liksom inga tydliga hallucinationer, bara små glimtar och enkla färger. Vi tittade på Eriks element. "Det ser ut som små maskar" sa Erik. Vi blev som barn igen. Allt var så spännande och vackert. Helt otroligt vackert. Vi pratade om allt, grejer som låter så korkade men som då kändes så viktiga. Vi skrattade och skrattade och skrattade. Alla objekt i rummet såg väldigt snea ut. Det såg ut som om golvet sluttade och nattduksbordet såg i princip trasigt ut. "Det där ser trasigt ut" sa jag sluddrande och slängde liksom iväg handen mot nattduksbordet. Jag tror inte ens Erik förstod vad jag menade.
När vi gick ut till de andra kändes det som om vi kom till en annan värld. Där luktade det rökelse och alla satt i sofforna. Vi båda trivdes bättre inne i sovrummet. Vi rökte en hel del changa till, men det höll sig rätt balanserat. Precis när man andats ut röken hade jag svårt att hålla ögonen öppna. Huvudet sjönk ner mot bröstkorgen och tydliga mönster bildades innanför ögonlocken. Det gick dock över snabbt och allt kändes väldigt stabilt och kontrollerat.
Spegeln
Jag gick på toaletten och när jag stängde dörren bakom mig kändes det konstigt. Jag var helt ensam och mina tankar ändrade karaktär. Från att ha varit en obekymrad tioåring kände jag mig nu äldre igen. Jag ställde mig vid spegeln ovanför handfatet och där såg jag mig själv. Det kändes som om jag såg mig ur ett annat perspektiv, som om jag såg en människa och inte mig själv. Svårt att förklara, men jag tyckte att jag såg mig på det sättet som andra ser mig. Våra spegelbilder är ju påverkade av våra tankar om oss själva. Tycker vi att vi är fula ser vi ju en ful person i spegeln och tvärtom, medan andra människor kan ha helt andra åsikter om våra utseenden. Nu såg jag mig själv med en neutral blick och jag slogs av hur fin jag var. Jag har alltid pendlat mellan att tycka jag är jättesnygg eller jätteful, och jag har alltid varit väldigt osäker gällande mitt utseende. Nu såg jag en söt, fin och väldigt snäll människa och jag slogs av hur mycket jag hatat mig själv.
Jag vet inte om dessa tankar ens har med changat att göra, eller om jag bara hade haft en så bra kväll fylld med så mycket kärlek att det speglades i min självbild. Men det var ett väldigt fint ögonblick som kändes väldigt nyttigt för mig. När jag kom ut från toaletten efter att antagligen ha varit där ganska länge, började jag känna hur effekterna klingade av.
Reflektion
När jag tänker tillbaka slås jag fortfarande av hur vackert allt var, och jag ser framemot nästa gång. Då ska jag dock vara antingen ensam eller med en trygg vän och befinna mig i ett mörkt rum. Inga yttre intryck ska finnas. Jag ska ha förberett mig länge och haft en riktigt bra dag. Det känns bra att jag blev lite rädd där ett tag, så att jag inte helt har tappat respekten för substansen. Changa känns kraftfullt, och jag inser nu att det kan ta en riktigt långt under rätt förutsättningar.
__________________
Senast redigerad av VickanB 2015-11-08 kl. 19:55.
Senast redigerad av VickanB 2015-11-08 kl. 19:55.
