Är jag bipolär?

Jag har fått akut remiss till psykiatrin för utredning om jag är bipolär. Hur kommer denna utredning gå till? Sedan, detta är min historia, är jag bipolär?

Jag har stora ner och stora upp men inget mellanting. När jag går ner så blir jag paranoid, får panikångest, gör bokstavligen så ont i själen att jag vill hoppa ur skinnet och springa. Jag vill springa av rädsla, vet inte vad jag är rädd för men vill bara springa utan mål eller anledning. Kan få en sådan extrem socialfobi att jag blir rädd för typ alla människor, alla penetrerar mig med sina blickar, tankar och närvaron förpestar mig. Jag får mordiska tankar om andra för jag blir så rädd, alla vill mig illa. Jag går runt med knuten näve, är beredd att försvara mig. Jag kan sedan gråta och känna att livet är farligt, livet är för stort för mig, jag är inte redo att leva. Som en känsla att vilja sitta i ett mörkt hörn där ingen ser mig men att jag väntar att någon ska ta min hand och visa mig världen. Den själsliga smärtan övergår till ett sådan kraftig psykosomatisk smärta så jag verkligen får ont på riktigt av alla tankar, vanföreställningar och ångesten. Går de ner så djupt planerar jag självmord, smider planer och påbörjar ett självskadebeteende. Sedan saknar jag far min att jag blir beredd att dö för saknaden för att få träffa han igen. Allt blir bara så jävla mörkt. När jag var 20 år, 2009 lyckades jag med ett självmord men blev återupplivad.

Plötsligt bara vänder allt, jag mår toppen, jag är typ gud, jag kan allt. Jag får en enorm förmåga att samla på mig kunskap, jag har aldrig fel och gud benåda dig om du säger jag har fel. Jag shoppar loss, köper saker jag inte bör men för stunden känns dem riktigt nödvändiga i livet. Jag blir en förbaskat bra charmig kille, knullar runt som en kanin och känns som alla avgudar mig. Undrar någon något kan jag svaret, vet inte om de är rätt men svaret på din fundering de har jag. Svaret blir inte heller kortfattat utan du kommer få en föreläsning ur alla slags olika perspektiv du kan tänka dig.

Sedan bara kraschar jag, får minnesluckor och en sådan ångest över allt. Mina maniska perioder blir ibland psykotiska att allt kretsar runt mig. Samma med mina depressioner, får vanföreställningar. Jag har typ känt så här sedan 2006 men på något sätt blir mina depressioner bara djupare och djupare. Mellan mina ner och upp blir jag som två olika personer, mina närmaste säger att jag blir pest och koma och nya bekantskaper tycker jag är hur cool som helst när jag hög i livet. När jag är nere blir de närmaste livrädd att jag ska ta livet av mig, de vill att jag ska bli inlagd. Känns som de försöker dansa efter mina noter för jag blir lätt irriterad, ilsken och förbannad som snabbt går över till ledsen och ångest. Blir även överkänslig för allt, jag drivs med i andras måenden.

Hej

Läste precis igenom ditt inlägg. Du beskriver bra hur Du upplever Dig själv, ditt liv och din situation.
Att sätta en diagnos på någon Via annat sätt än en duktig kliniker som arbetar med psykiska sjukdomar är inte att föredra. Bipolära sjukdomar kan se väldigt olika ut från Individ till individ och det viktiga är att man förstår hur en sådan sjukdom vid (eventuell diagnos) påverkar Dig i ditt liv.


Om Du har tid, möjlighet och ork så vore det säkerligen toppen för en Kliniker som ska träffa Dig om Du har förberett Dig lite med t ex en kortare sammanfattning om hur Du mått under ditt liv hittills och ungefär när Du t ex själv uppmärksammade eller någon annan uppmärksammade åt dig att Du började må sämre, eller förändrades. Ju mer info om tid för insjuknandet, dess symtom, tankar, föreställningar, ångestkomponent, sömnsvårigheter, hyperaktivitet, ökad vakenhet etc

Så underlättar det för en kliniker att ställa rätt Diagnos för Dig, och därmed oftare lättare att i början jobba upp en plan tillsammans med dig för en behandlingsplan / lösning. Var inte orolig för att berätta exakt hur Du har det och om Du måste använda droger eller icke receptbelagd medicin för att hantera din vardag.

Hoppas Du får Den hjälp Du hoppas på och glöm inte att Det är Ni två som ett team. Du och behandlande läkare som måste samarbeta för en hållbar behandling. Sedan lyckades Du inte med ta självmord 2009 för Då skulle Du inte leva idag. Du gjorde ett självmordsförsök / försökte sucidera utan dödlig utgång.

Ps: Flashback är inte alltid Din vän, så är Du känslig för människors råhet och avsaknad av känslor så håll Dig borta från dessa former av ämnen på FB.


/ Finis

Jag haller med om vad Finis skrev till dig. Jag tar min psykolog-examen om en manad och kanner igen vad du beskriver ifran klinisk praktik. Hall dig undan illasinnade kommentarer ifran Flashbackare, se till att kunna beskriva hur du mar/har matt (ta med ditt inlagg du skrev ovan tex) under din utredning. Lat inte nagon annan lagga en diagnos pa dig (flashbackare, kvacksalvare, etc) forutom en psykiatriker eftersom det ar deras specialomrade da de kan kombinera diagnos med farmapsykologisk support.

Mest viktigt: Var extremt arlig under din utredning. Ifall du vill halla nagot undan sa skadar du enbart dig sjalv i langden.