Vad är helighet?

Meningslöst ad hoc-premissande.

Cirkelargument.

Högkvalitativa svar har tidigare nått tråden. Låt nedan vara ett försök till ett ytterligare.

Jag tycker om den klassiska definition som användaren SavedByGrace tar upp ovan, dvs. den om att det heliga är det som är avskilt. Som sådant är det nära besläktat med ord som speciell, men ordet helig bär som användaren Myein ovan med Eliade som referens koppling till det transcendenta. Vi kan lägga till ordet viktig kanske för att skilja det heliga från det speciella; brott mot det vi upplever heligt kan göra oss ont, medan mot det som är speciellt inte så behöver göra.

Ett exempel i sammanhanget jag tycker om är Mohammed inom islam. Konventionell islamsk teologi är noga med att poängtera Mohammed bara är en människa för att ingen konkurrens med Gud bör finnas. Samtidigt är Mohammed en speciell människa. Vi kan kalla det heligt (och nu är jag alltså intresserad av att beskriva helighet i teologiskt neutrala termer; den lärde muslimen kanske känner sig lite obekväm med att använda ordet helig på något annat än Gud) och muslimer markerar ofta det med att recitera några extra ord varje gång hans namn nämns. Andra människor kan vi behandla och tala om på det vanliga sättet; klassen människor behandlar vi alltså på ett visst sätt. En medlem i denna klass, Mohammed, är helig och således något avskild från andra människor. För att markera det har vi våra extra ord efter hans namn. När vi avbildar honom gör vi det på särskilda sätt endast.

Att våld är nära hjärtat hos det vi kallar religion är ett påstående vi faktiskt kan finna i akademisk litteratur. Vi kan tolka det som att det är ett utmärkt, och kanske det ultimata sättet, att markera det som är heligt. När någon behandlar det vi upplever heligt som något profant, vardaligt och/eller inte avskilt kan vi använda våld för att stoppa behandlingen, samtidigt som våldet blir som en ritual som återställer det som har blivit profant till det som är heligt. Denna funktion som våld kan ha blir kanske extra stark om en religion i övrigt kan betraktas som fredlig eller fredssträvande. Våldet blir en extrem handling, en helig handling i sig rentav kanske, som renar och återställer ordningen. En möjlig beskrivning av det heliga vore då ting vi kan tänka oss att använda våld för att försvara.

Ad hoc betyder tillsatt för ett särskilt ändamål men uttryckt används ofta för att insinuera ett logiskt fel resonemang.

Det kan man säga om alla trosuppfattningar som inte kan bevisas, men det här är ett forum där vi diskuterar trosuppfattningar.

Om du inte vill diskutera trosfrågågor kopplade till begreppet helighet behöver du inte posta. Vi vet att du tycker alla trosuppfattningar är logiskt felaktiga.

Eller grubblade du med dit "ad hoc" över vad heligheten är tillsatt för ändamål? Varför ska någon vilja sträva efter helighet? Vad syftar helighet till?

[/quote]

Vilket är helt rumsrent om troende debattörer kan hålla sig på trosplanhalvan.


Ingen aning om hurvida ordet öht har en objektiv innebörd, men överlag är helighet något som olika troende/teister/religionister beskrivar som en icke-mundan kvalitet (självklart inte éntydigt sinsemellan).

"The sacred is the presence of the center in the periphery, of the immutable in the moving; dignity is essentially an expression of it, for in dignity too the center manifests outwardly; the heart is revealed in gestures. The sacred introduces a quality of the absolute into relativities and confers on perishable things a texture of eternity."

"What then is the sacred in relation to the world? It is the interference of the uncreate in the created, of the eternal in time, of the infinite in space, of the supraformal in forms; it is the mysterious introduction into one realm of existence of a presence which in reality contains and transcends that realm and could cause it to burst asunder in a sort of divine explosion. The sacred is the incommensurable, the transcendent, hidden within a fragile form belonging to this world; it has its own precise rules, its terrible aspects and its merciful qualities; moreover any violation of the sacred, even in art, has incalculable repercussions. Intrinsically the sacred is inviolable, and so much so that any attempted violation recoils on the head of the violator."

Frithjof Schuon - källa.

Alltså m.a.o. (enligt ovanstående definition) essentiellt (filosofisk) "absolut idealism" med teistisk orientering.

Problemet är bara, att "absolut idealism" är en semantisk konstruktion och att den inte nödvändigvis är begränsat till teism.

Man måste inte tro på Gud för att känna att något är heligt, min buddhistiska åsikt är att mitt eget intellekt är den högre och heliga makten, som inte ska göra någon annan något ont, ens genom tal. Absolut idealism kan isåfall innebära vördnaden och respekten av allas känslor, genom att inte röra sig i beteenden där man idealiserar sig själv mer än andra genom att konstant sitta och ifrågasätta människors synpunkter. Efter detta beteendet avslutas kan kunskap spridas fritt. Tycker du inte?

Vilket jag själv tydligt påpekar genom att relatera till "absolut idealism" istället för "absolut teism".


Ja, det är så DIN (från buddhismen lånade) version av "absolut idealism".


Varför vill du veta vad min subjektiva åsikt om detta är?

Det var retoriskt, tänkte att du som ateist kanske skulle kunna få en idé om hur det skulle kännas att tycka att något är heligt, eftersom det verkar vara en ganska fundamental upplevelse av livet.

"Fundamental" hur? T.ex. éntydigt?

Fast frågan är ju om något är heligt för att det är avskilt eller om det måste hållas avskilt just för att det är heligt. Jag lutar mer åt det sistnämnda även om dessa två förklaringar bitvis kan gå in i varandra.

Det som är heligt är extremt kraftfullt men i ständig fara för kontaminering. Det heliga, eller det helgade, upprätthåller världen/kosmos (eller egentligen kontraktet mellan människan och gudarna) och måste därför hanteras varsamt. Det heliga är därmed även potentiellt farligt.