I min mening lär kompetensregnet ta oss både ett och två steg närmare nattväktarstaten, men jag ställer mig skeptisk till hur långvariga de framgångarna blir.
På många sätt och vis är en kraftigt reducerad statsapparat den enda vägen fram, dels på grund av hårda ekonomiska realiteter och dels på grund av vänsterns totala haveri. Om Reinfeldt ska kommas ihåg för något är det hur han med rent mästerlig precision manövrerade de svenska kommunistmarionetterna till att slå knut på sig själva. En politisk brända jordens taktik, och det av den enkla anledningen att han antagligen insåg att svenskarna aldrig skulle rösta sig fram till ett fritt samhälle. Svensken är helt enkelt inte ett särskilt frihetstörstande släkte, utan ett otroligt auktoritetstroget folk.
Det är därför jag inte riktigt kan se nattväktarstaten som ett långvarigt alternativ, då dess införande för det första skulle innebära ett storskaligt självsanerande av blatteriet och för det andra ett, låt kalla det socialt, sanerande av detsamma. Lycksökarna har inget intresse av en bidragslös existens, och i nattväktarstaten åker batongen fram illa kvickt då de dristar sig till att finansiera sin livsstil på traditionellt blattevis. De som inte flyttar till grönare nejder på eget bevåg får skaka galler och finna sig i att utvisningen är ett faktum.
Först då kan vi tala om en lönsam och konstruktiv invandring. Och vips är vi tillbaka på ruta ett. Återstår att se hur pass acklimatiserad svensken i gemen blir vid sitt högre välstånd och allmänt högre levnadsstandard. Jag har dock mina tvivel och är rädd att nästa kapitel i svensk politik går under titeln "The Revenge of the Sosse".
På många sätt och vis är en kraftigt reducerad statsapparat den enda vägen fram, dels på grund av hårda ekonomiska realiteter och dels på grund av vänsterns totala haveri. Om Reinfeldt ska kommas ihåg för något är det hur han med rent mästerlig precision manövrerade de svenska kommunistmarionetterna till att slå knut på sig själva. En politisk brända jordens taktik, och det av den enkla anledningen att han antagligen insåg att svenskarna aldrig skulle rösta sig fram till ett fritt samhälle. Svensken är helt enkelt inte ett särskilt frihetstörstande släkte, utan ett otroligt auktoritetstroget folk.
Det är därför jag inte riktigt kan se nattväktarstaten som ett långvarigt alternativ, då dess införande för det första skulle innebära ett storskaligt självsanerande av blatteriet och för det andra ett, låt kalla det socialt, sanerande av detsamma. Lycksökarna har inget intresse av en bidragslös existens, och i nattväktarstaten åker batongen fram illa kvickt då de dristar sig till att finansiera sin livsstil på traditionellt blattevis. De som inte flyttar till grönare nejder på eget bevåg får skaka galler och finna sig i att utvisningen är ett faktum.
Först då kan vi tala om en lönsam och konstruktiv invandring. Och vips är vi tillbaka på ruta ett. Återstår att se hur pass acklimatiserad svensken i gemen blir vid sitt högre välstånd och allmänt högre levnadsstandard. Jag har dock mina tvivel och är rädd att nästa kapitel i svensk politik går under titeln "The Revenge of the Sosse".