Staffan Heimerson för fram en intressant synpunkt i Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle21680570.ab
Hans poäng är att de som kommer hit bör behålla sin egenart, så länge de kan kommunicera med omgivningen, försörja sej och sin familj, följa landet lagar.
Han ser inte heller något negativt i att de samlas i enklaver där de kan stötta varandra.
Han listar några exempel där det har fungerat ganska bra. Jag är övertygad om att det finns de som kan lista fall där det inte gått så bra.
I de bästa av världar har han naturligtvis rätt, det finns inget som helt skäl att kräva av någon att de skall vara som alla andra. Tvärtom, mångkulturens goda sidor är ju att vi kompletterar varandra med kultur och personligheter som annars vi skulle gått miste om.
Tyvärr så kan det också finnas nackdelar. Ghettofiering, inkrökthet och uteslutning av de som är annorlunda är ju inte vacker oavsett om det är Djursholm eller Husby det handlar om. Sharia-spöket som alla invandrarrädda alltid viftar med är ju kanske det mest flagranta, men även utfrysning av bögar, politisk likriktning osv, bör ju motverkas.
Vad säger ni?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle21680570.ab
Citat:
Låt oss slippa tjafsandet om integrationen
Det är ett jävla tjat om integration.
Vi baserar vår främlingsfientlighet på det luddiga begreppet integration: ”Vi får inte låta flyktingkrisen bli integrationens fall”, heter det i ett debattinlägg. ”Sverige har i dag inte resurser att klara integrationen”, lyder mantrat politiker emellan. ”Katastrof, utan integration står vår välfärd på spel.”
Integration betyder, enligt ordboken, ”samordnande till ett helt, införliva”. På vardagssvenska: Om vi ska vi ta emot dom, måste dom bli som vi.
Måste dom?
Poängen med flyktingmottagning är att invandrarna blir skärvor i ett mångkulturellt samhälle. Naturligtvis ska de genom jobb försörja sig själva så snabbt det bara går. I samtal med arbetskamraterna – till skillnad från påtvingad svenskundervisning – lär de sig svenska. I övrigt får de bli hur mycket eller hur lite svenska de vill. ”Jag sköter mig”, ska invandraren kunna säga, ”låt mig vara den jag är, tack”.
Det är ett jävla tjat om integration.
Vi baserar vår främlingsfientlighet på det luddiga begreppet integration: ”Vi får inte låta flyktingkrisen bli integrationens fall”, heter det i ett debattinlägg. ”Sverige har i dag inte resurser att klara integrationen”, lyder mantrat politiker emellan. ”Katastrof, utan integration står vår välfärd på spel.”
Integration betyder, enligt ordboken, ”samordnande till ett helt, införliva”. På vardagssvenska: Om vi ska vi ta emot dom, måste dom bli som vi.
Måste dom?
Poängen med flyktingmottagning är att invandrarna blir skärvor i ett mångkulturellt samhälle. Naturligtvis ska de genom jobb försörja sig själva så snabbt det bara går. I samtal med arbetskamraterna – till skillnad från påtvingad svenskundervisning – lär de sig svenska. I övrigt får de bli hur mycket eller hur lite svenska de vill. ”Jag sköter mig”, ska invandraren kunna säga, ”låt mig vara den jag är, tack”.
Hans poäng är att de som kommer hit bör behålla sin egenart, så länge de kan kommunicera med omgivningen, försörja sej och sin familj, följa landet lagar.
Han ser inte heller något negativt i att de samlas i enklaver där de kan stötta varandra.
Han listar några exempel där det har fungerat ganska bra. Jag är övertygad om att det finns de som kan lista fall där det inte gått så bra.
I de bästa av världar har han naturligtvis rätt, det finns inget som helt skäl att kräva av någon att de skall vara som alla andra. Tvärtom, mångkulturens goda sidor är ju att vi kompletterar varandra med kultur och personligheter som annars vi skulle gått miste om.
Tyvärr så kan det också finnas nackdelar. Ghettofiering, inkrökthet och uteslutning av de som är annorlunda är ju inte vacker oavsett om det är Djursholm eller Husby det handlar om. Sharia-spöket som alla invandrarrädda alltid viftar med är ju kanske det mest flagranta, men även utfrysning av bögar, politisk likriktning osv, bör ju motverkas.
Vad säger ni?