God afton!
Vet inte vart jag ska börja. Mår riktigt dåligt ikväll.
Har diagnosen OCD och äter 90mg Cymbalta per dag (sov hos en vän inatt så tog inte min medicin imorse) samt att jag gått hos psykolog via öppenvården till och från i säkert 8 år.
Har ofta haft väldigt jobbiga tankar om att skada någon i min familj eller mig själv. Just nu går jag inte hos psykolog eftersom hon tyckte att vi var klara med varandra och att det mer skulle skälpa än hjälpa mig att fortsätta. Hon sa att jag måste lära mig att känna igen mina tvångstankar.
Har haft just denna tanke tidigare men har varit utan tvång i över ett år.
Denna gången började karusellen med att jag var sjukt trött (har problem med magen och äter en del medicin man blir rätt trött av). Så när jag låg i sängen tänkte jag att det hade varit skönt att vara död eftersom jag ändå är så trött och att det finns så mycket vardagliga sysslor som är jobbiga. Nu är jag livrädd för att jag ska ta livet av mig. Har även funderat mycket kring livet att det känns lite meningslöst ibland. Bor själv och har min dotter varannan helg och över lov i mellanåt. Vill verkligen inte dö! Blir gråtfärdig när jag tänker på henne just nu, saknar henne och är rädd att jag aldrig ska få träffa henne igen. Kändes precis såhär förra gången med. Då fick jag träffa psykolog på öppenvården igen. Hon kom fram till att detta var ännu ett tvång. Är så himla rädd för att det inte är det denna gången. Men vill inte dö, har haft sådan ångest ikväll. Vill bara prata med någon men vill inte oroa min mamma och pappa. Skäms för att berätta för en vän.
Vet inte vart jag ska börja. Mår riktigt dåligt ikväll.
Har diagnosen OCD och äter 90mg Cymbalta per dag (sov hos en vän inatt så tog inte min medicin imorse) samt att jag gått hos psykolog via öppenvården till och från i säkert 8 år.
Har ofta haft väldigt jobbiga tankar om att skada någon i min familj eller mig själv. Just nu går jag inte hos psykolog eftersom hon tyckte att vi var klara med varandra och att det mer skulle skälpa än hjälpa mig att fortsätta. Hon sa att jag måste lära mig att känna igen mina tvångstankar.
Har haft just denna tanke tidigare men har varit utan tvång i över ett år.
Denna gången började karusellen med att jag var sjukt trött (har problem med magen och äter en del medicin man blir rätt trött av). Så när jag låg i sängen tänkte jag att det hade varit skönt att vara död eftersom jag ändå är så trött och att det finns så mycket vardagliga sysslor som är jobbiga. Nu är jag livrädd för att jag ska ta livet av mig. Har även funderat mycket kring livet att det känns lite meningslöst ibland. Bor själv och har min dotter varannan helg och över lov i mellanåt. Vill verkligen inte dö! Blir gråtfärdig när jag tänker på henne just nu, saknar henne och är rädd att jag aldrig ska få träffa henne igen. Kändes precis såhär förra gången med. Då fick jag träffa psykolog på öppenvården igen. Hon kom fram till att detta var ännu ett tvång. Är så himla rädd för att det inte är det denna gången. Men vill inte dö, har haft sådan ångest ikväll. Vill bara prata med någon men vill inte oroa min mamma och pappa. Skäms för att berätta för en vän.
