Skulle Skåne respekteras mer av Danmark?

Tja ... Du kan ju alltid ta och titta på avsnittet om Skåne i programserien Svenska dialektmysterier med Fredrik Lindström.
Där åker programledaren med bil uppåt genom Skåne, från det öppna skånska slättlandskapet, med dess vita skånelängor och skånska språkmelodi - upp genom göingebygdens tätnande skogar.
Och Där, där någonstans slutar det skånska språket, där försvinner de vita skånelängorna, där börjar Skåneslättens öppna horisont brytas av mot ... mot den svenska språkstrukturen, de mörka skogarna och de röda husen med de vita knutarna.

Så Jodå, gränsen finns. Och den är dessutom synlig i mer än språk. Den är synlig i geografi, den är synlig i kultur, och i identitet.

Det finns få andra motsvarigheter i gränstrakterna mellan övriga landskap faktiskt. Utan där är gränsskillnaderna mycket mer flytande, och det blir tydligt att gränserna är mer av ekonomisk betydelse än "etnisk/kulturell". Man kan höra på de olika dialekterna hur de mer och mer förändras i en särskild riktning ju närmare ett nytt område man närmar sig. Gränserna är inte så distinktion som gränsen mellan Skåne och Sverige.

https://www.youtube.com/watch?v=zWpCx3IpAdQ

Jag menar inte att låta "lokalpatriotisk" med detta, utan jag bara konstaterar Att det finns en skillnad. Gränsen som Smålands djupa skogar utgjort mellan Skåne och Sverige har historiskt varit en mycket mera avlägsen gräns än tex över sundet. Men även över sundet fanns det en gräns.
Och bara det, den lilla pölen, gav upphov till stora skillnader. Jylland är allt för långt borta från Skåne på alla de sätt för att en jämförelse ens ska kunna komma på tanke. Och Jylland Är ju huvuddelen av Danmark trots allt. Jylland med Hedeby är det traditionella Danmarks vagga
Köpenhamn växte sig starkt och mäktigt pga Öresund, och behovet av att kontrollera vattenvägarna genom de olika sunden/bälten.
Bara det att danskarna investerade så mycket mer i Själland/Köpenhamn än i Malmö/Skåne borde ju också visa vilket värde de satte på Skåne i jämförelse mot Själland/Köpenhamn.
Och det är ju det tråden handlar om - hur danskarna hade behandlat Skåne ...


Och vad är det för jämförelser du gör? Norrland och Mellansverige.
Norrland har främst i det moderna Sverige fått en svensk identitet. Glöm inte det. Och det är ju ändå från en historisk spegel jag försöker närma mig saken.
Historiskt har ju Sverige varit centrerat till just Mellansverige, med ett antal utlöpare upp längst med kusten. Det norrländska inlandet har ju haft mer av samisk identitet än svensk.
Men du har fel om du försöker visapå några större skillnader i Mellansverige.
Isf måste du ta med Jylland också, och du ser hur svårt det blir med även Skåne.
Det jag menar är att Skåne har haft en möjlighet att utveckla en tämligen självständig "identitet". Särskilt i jämföres med det större Sverige och Danmark. Skåne är inte ett resultat av en flytande gräns, som i landskapen i Sverige, utan mera som en ö.
Och därför menar jag att Danmark inte automatiskt hade tyckt bra om Skåne, att skåningars identitet automatiskt står närmare danskarna. Skåne är mycket mer självständigt, har mycket mer "sig själv" att tacka för sin särart än vare sig Danmark eller Sverige.
När Öresund bildades blev Skåne isolerat från Danmark. De som stannade kvar stannade kva väldigt lång tid innan de lärde resa över sundet och återanknyta till sina rötter.
På samma sätt blev de i norr också isolerade från de södra delarna efter istiden. Det gick en stor sjö rakt genom Mellansverige som effektivt förhindrade några kontakter. De som fastnade i norr kom att stanna kvar där och utveckla, behålla sin jägar-/samlarkultur
Och sen när folk började befolka det nyligen torrlagda Mellansverige, så växte stora ogenomträngliga skogar upp i gränstrakterna mellan Skåne och Mellansverige.
Som sagt - Skåne är en "ö" och det har satt sina spår.

Så sant. Uppsvenskarnas, och framförallt stockholmarnas, attityd till Skåne är en blandning av hillbillyprojicering och kontinentalavund. Historiskt har det bördiga Skåne också varit rikt, vilket brukar leda till en viss stöddighet hos den rika parten och en motsvarande projicerad ilska hos den fattigare. Om uppsvenskarna ser skåningarna som övergödda rasistbönder ser de i sin tur uppsvenskarna lite som torparniggers.

Konflikten påminner om den man kan hitta mellan andra rika och historiskt oberoende regioner, som Katalonien eller Padanien och respektive moderländer. I Sverige har vi ju även Göteborgsregionen men den har inte samma historia att hänga upp det på. Den andra potentiella självständighetsrörelsen i Sverige är samerna, men i det fallet bygger kraven på svaghet och exploatering snarare än styrka och vi-klarar-oss-själv-mentalitet.