Citat:
Vilka belägg har du för att Jesus eller någon annan hypotetisk gud "är Sanningen" och skulle därför utgöra normen för objektiv moralisk värdering? Om du saknar belägg, innebär det den gudstroende måste anta att så är fallet, vilket inte är självklart. Så du som gudstroende, i likhet med den utan gudstro, undkommer inte att din moraliska värdering måste utgå från ett postulat eller antagande, vilket är i enlighet med min tes. Det enda sättet du kan falsifiera min tes är om du kommer med belägg för att Jesus eller någon annan gud skulle utgöra normen för objektiv värdering.
Det finns olika typer av belägg.
1. Filosofiska - Som betyder "kärlek till visdom" Berör frågor gällande tillvarons existentiella verklighet. T.ex. Vad är verklighet, kunskap, sanning, moral, etc.
2. Historiska - berör mer eller mindre trovärdiga händelser utifrån de belägg vi har i form av återberättande vittnesbörd. Hur det har påverkat omgivningen och dess uppfattning.
3. Personliga - berör våra egna erfarenheter.
Du kan omöjligen diskutera punkt 2 och 3 om du först inte går vidare från punkt 1. Hur du förhåller dig gällande den fundamentala frågan:
Vad är verklighet?
Kommer forma ditt perspektiv runt punkt 2 och 3. Du kan omöjligen acceptera de belägg som presenteras från punkt 2 och 3 om du på förhand inte accepterar en teistisk förhållningssätt gällande vår verklighet. Om argumenten som presenteras ifrån punkt 1 inte verkar trovärdiga, kan personen omöjligen acceptera beläggen som presenteras ifrån resterande kunskapskällor. Det står skrivet att vi kan komma till insikt om Guds Existens bara genom att reflektera över vår tillvaro men inte nödvändigtvis på en personlig nivå. Att känna Gud på en personlig nivå kan endast ske genom att han uppenbarar sig för dig.
Romarbrevet 1:19-20 SFB98
”Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.”
Detta är logisk för mig. Du skulle kunna studera mig med olika verktyg, dissekera mig under mikroskop men du skulle aldrig lära känna mig om jag själv inte valde att uppenbara mig för dig. Vem jag är, var mina intressen ligger, min sorg, min glädje etc. Jag skulle kanske aldrig välja att uppenbara mig för dig beroende på din ställning gentemot min person. Om Gud är en person, är det logisk att samma kriterier skulle gälla honom. Hans kännedom måste logisk utgå ifrån hans person.
Johannesevangeliet 14:18-26 SFB98
”Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader, och att ni är i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom." Judas - inte Judas Iskariot - frågade: "Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?" Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.”
Men varför bemödar jag mig säga detta till dig när du redan vid punkt 1 behåller en aggressiv ståndpunkt gentemot Guds existens?
Det är ju ens världsbild som speglar ens beslut m.m. Tyvärr vill ateisterna lämna sin egen världsbild när det gäller sådana här frågor eftersom de bara kommer skrika "ateism betyder bara ingen tro på gud(ar)".
