Citat:
Ursprungligen postat av
Moramannen
Tänkte faktiskt nämna just Olof Skötkonungs hustru. Hans dotter Ingegerd (visserligen kvartssvenska/trekvartspolska om man ska vara petig och på det humöret) blev för övrigt furstinna i Novgorod och Kiev, samt även ryskt helgon. Så det var inte bara Sverige som fick kungagemåler utifrån, det har snarare varit normen i hela Europa i över 1000 år. Att man inte talar om att många svenska kungar har polskt och tyskt, eller som dagens kungafamilj franskt, påbrå har, skulle jag gissa, att göra med att de naturligt setts som helsvenska då de alltid uppfostrats svenskt. Jämför med brittiska kungafamiljen. Hur många går runt och talar om deras tyska ursprung hela tiden?
Sen spelar det naturligtvis in att nationalistiska historiker förr gärna tonade ner utländskt inflytande, men det är knappast unikt för vare sig Sverige, Ryssland eller Storbritannien.
Missförstå mig rätt. Fortfarande kul att läsa om kungahusens släktskap, men att det polska blodet inte alltid är så känt ttror jag knappast beror på någon medveten diskriminering mot polacker, vilket dina trådstarter ibland kan tyckas driva som tes.
Jag hör dig, men jag tror du har väldigt fel.
Min kusin Erik av Pommern är väl ett bra exempel på detta, han blev väl utslängd och fick byta namn till Erik, han föddes ju som Bogislaw, och svenskarna tyckte han va för polsk eller liknande.
Sen var antagligen Sigrid polsk men detta fick man reda på rent historiskt genom polska och tyska källor där samma person som i Sverige beskrivits som germansk helt plötsligt visade sig vara polsk.
Sen Sigismund blev ju också utslängd för han va katolsk.
Men jag hör dig om att det inte var så ovanligt att kungar avsattes förr i tiden, däremot känns det skumt att så få svenskar känner till polskheten hos alla dessa kungar. Det bör ingå för oss polacker hade det nog kunnat ge en slags ny respekt för den som värnar om svensk historia.