Är detta rimligt att få diazepam?

Hej, jag har gått på psykiatrin i snart ett år på grund av nedstämdhet och ångest. Jag är 20 år och till en början fick jag oxascand utskrivet. Jag sa att det inte hjälpte(vilket det inte gjorde) så tog dom bort det och gav mig inget mer benso. Jag brydde mig inte för det gör jag inte, för oxascand hjälpte inte lika bra och säga det rakt ut. Jag har imovane utskrivet, jag har erkänt att jag har överstigit dosen en gång för jag hade så mycket ångest men somnade utan något minne. I alla fall: jag frågade om diazepam och min behandlare sa att det borde jag inte ha, och min läkare sa att det är inget ungdomar får: kanske när jag blir 80 får jag det sa hon.

Grejen är att jag aldrig har haft samma läkare(staffetläkare)
Jag har aldrig testat benso eller andra droger än cannabis tidigare, jag har sagt att jag testade cannabis men slutade för jag mådde inte bra av det. Jag slutade alltså på get intiativ ( jag torskade inte)
Jag har nu ångest varje dag. Jag har svårt att äta lunch på jobbet, för människor sitter där.
Jag har svårt och jobba och koncentrerar mig, jag har väldigt svårt att socialisera mig bland människor (vilket jag inte hade för ett par år sedan). Jag ska nu gifta mig nästa år(komplicerat) men ja , Jag ska det. Och jag undrar hur ska jag kunna gå på mitt eget bröllop där 200 personer kan vara när jag inte ens kan äta lunch på jobbet där 10 personer äter samtidigt. (Har ej sagt att jag ska gifta mig än för jag vågar inte säga det)
Jag svettas som en dåre när jag pratar med min chef, och har enorm ångest, jag vågar inte hämta kaffe för jag är rädd att få ögonkontakt med en annan anställd/chefen

Och nu är jag trött mina vänner. Jag vill inte ta något olagligt, och jag undrar vad är "min" medicin? Jag vill bara kunna känna mig normal som alla andra i familjen/jobbet.

Jag undrar vilken medicin kommer hjälpa mig mot denna ångest och denna smärta jag lider av. Jag vet inte ens om bensodiazepiner kommer hjälpa mig för jag aldrig har testat det förutom oxascand vilket inte hjälpte alls.

Jag har ringt till akutpsykiatrin på gång efter gång, en kille som svarade där sa att jag inte skulle ringa om det inte var akut(den kvällen tog jag mer imovane än vad jag får eftersom min ångest ökade som bara den)
Jag är inte intresserad av att flumma, jag vill bara få bort denna ångest och oro samt känna mig normal. Jag har kollat runt på internet och det verkar som att bensodiazepiner hjälper mot det jag har men jag är inte säker. För jag har aldrig testat det tidigare.

Alla mina läkare jag har haft tidigare är väldigt konstiga, så fort jag nämner att jag har ångest så byter det samtalsämne så nu har jag slutat sagt det, börjar bli jobbigt att säga hur jag mår hela tiden. Just nu har jag seroquel och imovane mot sömnen och velafaxin för min ångest och nedstämdhet. Men velafaxinet har inte hjälpt mig.

Ingen verkar ta mig på allvar eller dom kanske gör det men jag vet att det är på fel sätt. Jag har tid hos behandlare varje vecka som jag samtalar med, det har inte hjälpt ett dugg. Jag har funderat på att säga upp mig från både psykiatrin och jobbet för båda ger mig ångest och inget hjälper.

Min fråga är nu till er kära medlemmar: vad ska jag göra?
Vad ska jag säga till läkaren?
Vilken medicin kommer hjälpa mig? (Vill inte flumma)
Ska jag säga upp mig?
Ska jag fortsätta ta velafaxinet och hoppas på att den en dag hjälper trots att det gått flera månader?
Jag är trött mina vänner och behöver ert stöd och hjälp för nu vet jag inte vart jag ska vända mig.

Jag vet inte om jag har postat på rätt tråd men hoppas de är det. Jag ber er mod att inte ta bort detta flytta isf till rätt ställe om detta är fel, för jag behöver hjälp med detta

Jag skulle föreslå att du i första hand testar en annan antidepp-medicin. Cipralex äter jag, och den tycker jag har gett bäst effekt och haft minst biverkningar. Det låter som dina problem är relativt kroniska och pågår i stort sett hela tiden, för sådana tillstånd tycker jag det är klokast att ha en slags grundmedicinering med SSRI eller SNRI. Jag har ett liknande tillstånd som du, med mycket social fobi och stark gad. Benso är ingen bra lösning på sikt för dessa problem, även om det inte kan matchas i effektivitet när det gäller ångestdämpning.

Byt Venlafaxin till Cipralex. Så som jag förstått det är Cipralex mer "safe" än Venlafaxin, högre grad av människor som blir hjälpta och med färre biverkningar. Venlafaxin är lite av en vattendelare som stjälper många.

Benso ska i min mening vara en sistahandslösning. Även mer omoderna antidepressiva som MAO-hämmare och tricykliska antidepressiva fungerar bättre i längden än benso anser jag. Men under t.ex. insättningsperioden eller när du byter tror jag diazepam kan vara bra att sätta in.

Lyssna inte på alla pillertrillare (been there!) om att antidepressiva inte fungerar osv. Jada-jada. De funkar! Benso bör användas under kortare perioder, livskriser och stora omställningar i ens liv som framkallar oerhört mycket ångest. Skulle inte käka benso längre än 3 veckor.

Benzo hade hjälpt, absolut. Även Lyrica. Anledningen till att du inte får det är för att det är beroendeframkallande och du är missbrukare i deras ögon då du har erkänt att du rökt cannabis. Detta kommer stå i din journal för evigt och förhindra dig från att få ut benz och lyrica.

Har själv varit innom psykiatrin i 11 år och ätit benz i 8-9 år. Det funkar perfekt i början men börjar du ta det regelbundet så måste du hela tiden höja dos. Något läkaren inte kommer tillåta. Detta gör att du kommer få benzabstinens även när du tar benz då din dos egentligen är högre än det du tar.

Har spenderat 10 månader med avvänjning , började med att lägga in mig på avgiftningen för att jag tagit subutex ( började med det i mycket små doser för att benzen inte hjälpte längre). Har sedan trappat ut benzen mycket långsamt och har nu varit helt ren i 2-3 månader. Ångesten har varit helt sjuk, mycket värre än innan jag började äta benz då jag var min grundproblematik samt benz abstinens på det.

Det jag vill ha sagt är att benzo är förbannat hemsk och lurig medicin som är så jävla svår att bli av med när du väl börjat äta det dagligen, vilket är svårt att låta bli om man mår dåligt nästan konstant och har det på recept.
Lyrica är lättare att trappa ut men slutar fungera desto snabbare.

Råd som man skulle kunna ge är förstås det vanliga : ut o spring, träna, meditera för att bli av med ångesten. Detta har aldrig funkat för mig i långa loppet då jag har mycket svårt att ta mig för saker.

Något jag brukade göra är att äta Imovane dagtid istället för på natten. Det hjälper mot ångest samt gör att man blir pigg, lite euforisk och social. Rätt knasig med, man kan säga och göra saker man ångrar. Ska du göra det så börja med en halv tablett och håll dig hemma första gångerna.

Tack för svaret. Jag ska ta upp Cipralex med läkaren imorgon och fråga henne om det kan vara en lösning. Men jag ligger på maxdosen på velafaxinet. Jag kommer bli vansinnig av att bara byta direkt, Cipralex låter som en vettig lösning då jag kollade på FASS. Jag ska absolut ta upp det imorgon, men om jag nämner Cipralex kommer dom tro att jag är en knarkare då eller hur går de till? Vill inte leka doktor där för läst på Flashback att läkaren kan bli provocerad och skita i allt osv. Är ganska nervös att tala med läkare överhuvudtaget.

Lekbarn: oj verkar som du verkligen har haft de tufft. Jag vill inte hamna i samma sits för att vara ärlig. Men hur kan jag ses som en missbrukare? Jag testade i 3 månader och slutade själv, jag erkände för mitt minne hade försämrats och jag var orolig att aldrig bli desamma som tidigare.. Jag är emot illegalverksamhet.. Alltså jag bryr mig inte om andra gör sånt men jag själv håller mig undan sådant, är jag verkligen en missbrukare i deras ögon?

Flyttar till ett lämpligare forum

Bensodiazepiner --> Psykiatri och psykofarmaka
/Moderator

En korrekt bedömning utav läkaren, enligt mig då. Bensodiazepiner är ingen mirakeldrog, liksom huvudvärkstabletter så är det inget botemedel. Utan symtomen lindras temporärt, symtom som långsiktigt förstärks permanent.

Jag har själv ätit bensodiazepiner och dess analoger, på eget bevåg samt med recept från läkare.

Men! I vissa fall kan en tablett med potent substans göra susen. Tex om man som i ditt fall gifter sig, eller är personen i centrum i större sociala sammanhang. Men att börja äta det för att kunna möta kollegors blickar är alltså inget att rekommendera då du kommer bli totalt kemiskt lobotomerad.

Jag vet ungefär vilken problematik du genomgår då även jag ställer mig i ledet med sociala svårigheter. Men en grej som jag lärt mig är självbehärskning. Detta i form av meditation, inlärd lugnande andning osv. Jag gör små framsteg varje dag. I stort sett KBT. Små delmål och lite självuppoffring. Kör hårt

Edit: jag lider då av en svårare social fobi i kombination med lite annat smått och gott.

Det ska inte vara några problem att få Cipralex utskrivet. Det är ju den mest vanliga antidepp-medicinen.

Om inte oxazepam hjälper dig lär inte diazepam heller göra det. Det är ju inte en enorm skillnad om du tror det. Som ovanstående skriver.. finns massa bra saker som inte är benso.

Hur gick det för TS? Vad sa läkaren?

Vad grundar du det på? Stesolid är ett snäpp mer potent än Sobril,enligt mig.

Ta 20mg oxazepam istället för 10 mg diazepam. Fortfarande gaba-agonister båda två. Sen upplevs diazepam något annorlunda, men jag hävdar att båda är ångestdämpande. Känner man sig inte hjälpt av oxazepam lär man inte känna sig nämnvärt mer hjälpt av diazepam MEN jag anser att diazepam är bättre på grund av den långa halveringstiden, svängningarna blir mindre. Vad jag grundar det på? Som en föredetta missbrukare av benso i 7 år så har jag endel erfarenhet. Tagit det mesta i bensoväg i några överjävliga mängder med skyhög tolerans. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter och hjälpa andra, lite därför jag har blivit mer aktiv i just bensodiazepin-tråden.

Denna kan inte svara för tillfället. Han/hon ligger flöddrad på diazepam