Ingrid & Conrad (2015-mars 2018)

Framför allt var det fotografierna på embryon och foster som gjorde ”Ett barn blir till” annorlunda gentemot sina föregångare. Medan bilderna i den tidigare litteraturen varit avsevärt färre och mest bestått av svartvita teckningar var omkring en tredjedel av Nilssons fotografier i färg. På uppslagen kunde läsarna se embryon och foster som hade förstorats till flera gånger sin storlek. Flera bilder zoomade in typiskt mänskliga drag som handen, foten och ansiktet. En av de mest uppseendeväckande bilderna, vilken också hade ingått i Life, visade ett elva veckor gammalt embryo omgiven av moderkakan. Med anspelning på rymdpromenaden som nyligen genomförts beskrevs ”barnet” som en ”rymdfarare i sin kapsel” svävande ”mot en himmel”. Men ingenstans framgick att bokens embryon och foster var döda. Tvärtom var histologen Claes Wirséns texter skrivna så att de förstärkte intrycket av att bilderna skildrade en levande individs utveckling inuti moderns kropp fram till födelsen.

[...]

Reportagen hade väckt fotografens intresse för att dokumentera mänsklig fosterutveckling och Ingelman-Sundberg lät honom använda ett rum på Sabbatsberg där han kunde förvara sin fotografiska och tekniska utrustning. Under många år höll han sig ständigt beredd att åka in till kliniken och fotografera i samband med operationer av kvinnor som drabbats av missfall och utomkvedshavandeskap eller som genomgick legala aborter. Informerat samtycke hade ännu inte etablerats som etiskt krav inom medicinen och inget tyder på att patienterna tillfrågades om sin medverkan.

Omgörningen av kvinnoklinikens operationssal till en fotoateljé var en förutsättning för det bildmaterial som kom att ingå i ”Ett barn blir till”. Den ”rymd” som ”rymdfararen” sades sväva i var inte kroppens insida utan en tank med koksaltlösning och de detaljer i bilden som liknade avlägsna stjärnor och planeter var vattenbubblor och fragment från moderkakan. Förutom färgfilmen som användes gjorde belysningen av vattentanken bakifrån att bilderna fick ett mjukt och varmt utseende. Att många embryon och foster låg kvar inuti sina inre fosterhinnor och fortfarande var förankrade i livmodern genom navelsträngen bidrog till att de kunde uppfattas som fotograferade inne i kroppen.

Varför accepterade de norrländska bönderna och stormännen att bli svenska undersåtar? De tycks inte ha tvingats med våld (det kan i alla fall inte bevisas). Förmodligen rörde det sig om samma process som vi kan iaktta i landskap som Värmland, Småland och Gotland. Kungamakten har intervenerat med maktspråk – präster, knektar, rustningar, heraldiska emblem, med mera – och imponerat på stormän, bönder och köpmän. De ambitiösa familjer som anslöt sig till den svenska kungamakten har kunnat stärka sitt välde lokalt och tjäna, både statusmässigt och materiellt, på kopplingen till en överherre. I Hälsinglands fall blir detta förhållande övertydligt från och med 1320-talet, då stora kolonisationsprojekt drogs igång i älvdalarna längre norrut.

Norrlands inland var det sista området i Europa som blev fritt från inlandsisen. Nordöstligaste Norrland verkar ha varit den del som först blev tillgängligt för kolonisation, för det är där som de äldsta spåren efter människor har hittats (ca 10 600 år gamla).[21] Detta är ny kunskap: fram till 1990-talet fanns de äldsta kända boplatserna i södra Norrland.