Hur ser förloppet ut för någon som är döende i bukspottkörtelcancer?

Hej, min pappa har fått veta att han har aggressiv cancer i bukspottkörtel. Den har spridit sig till lever och lungor och han är en väldigt trött 80-åring.

Utsikterna att han överlever det här är noll. Men jag skulle vilja hör era historier, för er som varit med om det här.
Läkarna kan inte svara, vilket jag förstår, men jag skulle vilja ha hjälp att förstå vad jag har att vänta mig. Jag vill höra sanningen.

Först och främst så vill jag bara säga att jag beklagar sorgen, måste vara ett fruktansvärt besked för dig. Jag har ingen aning om hur förloppet ser ut faktiskt men har en del erfarenhet av cancer överlag då två av mina släktingar drabbats.

Vad är det du undrar rent specifikt? Vilka situationer du bör förbereda dig på typ? Eller mer vad som händer i kroppen?

https://www.cancerfonden.se/om-cance...ttkortelcancer

Här är en länk om just bukspottskörtelcancer och vad själva cancern gör med kroppen.

Det är en långsam plågsam död då den drabbade inte kan tillgodogöra sig näring. Googla på Patrick Swayze och läs.

Beklagar beskedet... Den korta varianten av sjukdomen är att din pappa kommer att drabbas av en enorm trötthet. Orkar ingenting och inget som en vila hjälper mot. Troligen kommer du att se att han blir gul, då gallan inte kommer ut där den ska. Han kommer att lukta annorlunda av samma anledning. En doft som är svår att beskriva. Ibland får dessa patienter ont, dov smärta men som det går att smärtstilla.

Ta tillvara varje möjlighet att umgås, för förloppet kan vara skrämmande snabbt.

Ta hand om dig själv också...

Tack!
Det var just mer hur han kommer att ha det, och hur jag ska förhålla mig till det. Jag har försökt googla men har inte hittat svar på just hur den sista tiden ser ut.
Jag har själv familj och har inga möjligheter att bo hos honom hela tiden, han lever inte ensam, men jag vill ju vara med honom på slutet, det känns olidligt att inte vara där då.
Tack för all omtanke.

Tråkigt att du fick ett sådant besked, jag tänkte dela med mig lite av min historia och hoppas den inte skrämmer dig allt för mycket.

Min farfar fick bukspottkörtelcancer också när han var kring 80, och han var i överlag i ganska dåligt skick redan innan dess. Det tog nästan exakt en månad från att han fick reda på att han hade cancern tills han dog. Jag kan tänka mig att han redan var ganska långt gående i sjukdomen när de väl upptäckte den. Under denna månad gick förloppet ganska fort, i början orkade han gå lite med sin rollator och sitta uppe spela kort för att sedan successivt knappt orka någonting. Han gick ner en hel del i vikt också om jag minns rätt.

Minns för övrigt att jag snackade med honom i telefon dagen innan han dog och då lät han faktiskt piggare och gladare än på länge, måste varit drogerna? Baserat på vad mina anhöriga såg som satt och vakade så såg det inte ut som att han led något när han väl dog.

Tack, jag vill just höra det här. Sanningen! Jag upplever att många läkare vill skona en med att inte berätta. Det kanske funkar på andra, men inte på mig. Jag ska egentligen resa iväg utomlands nästa vecka, osäker på om jag verkligen ska det nu. Jag kanske kortar ner resan.
Ni som vet, upplevde ni att man blev sämre och sämre och liksom tynade bort?
Min pappa är "ganska pigg" nu sedan han fick medecin som piggar upp, iaf inte sängliggande.

Säg nte till farsan att du kortat resan bara, och åk inte för din egen skull du kommer ågra dig om han somnar n när du är borta. Visst så kan döden vara plågsam, men jag har varit med flera gånger då personer dött av cancer ch skulle dm ha mycket ont så får dom väldigt mycket morfin och benzo mt pngest ch ofta dör dom av detta ist lite snabbar men bara lite. Dessa mediciner kommer ta bort din pappas smärta och ångest och han kommer troligtvis somva dom sista dagarna. Jag tror inte du behöver oroa dig för det. Dock är det vmtigt för dig själv att du är där

Tack, jag ska bara resa till Italien på höstlovet, så det är ingen långresa som gör så mycket om jag missar. Man och barn blir väl ledsna, men de förstår mig nog.
Brukar det vara så att man sover nästan hela tiden på slutet? Han har inte så ont längre sedan han fick veta om cancern och då fick morfin utskrivet.

Nu kommer jag in sent i tråden här.Jag har en anhörig som länge varit trött men man har inte vetat varför. Min anhörig fick sin diagnos i samband med en infektion var väldigt trött och hade ont men fick smärtstillande. Förloppet var snabbt och jag visste inte hur läget var förrän allt var liksom över. Från diagnos till slut tog det mindre än tre månader. Min anhörig slapp illamående och klåda men fick gulsot och minskade i vikt. Den sista veckan var min anhörig nästan okontaktbar pga trötthet och smärtstillande.Min anhörig fick ett lungt slut. Förloppet var alltså trötthet,matleda (åt flytande näringsdryck) smärta , och gulsot

Min upplevelse var att man ifrån vårdhåll ville ge en lite för positiv bild kanske för att den sjuke skulle ha hoppet kvar. Jag tror dessutom att det är svårt att avväga informationen för sjukdomen är ju olika från fall till fall och överlevnadstiden kan skifta beroende av sjukdomens skede och vilken slags tumör det är för det finns olika slags bukspottkörteltumörer

Tack för svaren! Min pappa lever fortfarande men är väldigt dålig nu. Sover nästan hela tiden och kan knappt gå ur sängen, han måste ha hjälp. Periodvis så är han mycket förvirrad och pratar osammanhängande. Han har slutat att äta utan dricker bara.
Bävar för att det är slut snart.