Helsingborg: Elever skrattade åt våldtäkt – teater fick avbrytas

Det var ”Vår klass” som under kvällstid spelades för en publik som bestod av betalande privatpersoner och skolelever.
Alla tredjeklassare i Helsingborgs gymnasieskolor erbjuds att se pjäsen.

Tobias Borvin spelar juden Jacob Katz som under pjäsens gång blir dödad efter att ha blivit avklädd och förnedrad.
Redan i början hade han aningar om att det skulle bli en besvärlig kväll.
– Allihop i ensemblen kände att de var här för att jävlas, att de inte var intresserade och att de uppenbarligen inte borde vara här, säger han.

....mellan tio och femton yngre personer som störde föreställningen, genom bland annat skratt och busvisslingar.

När några personer började skratta under en våldtäktsscen bröts pjäsen.

Efteråt skickade skolan, som de störande eleverna går på, ett mejl för att tacka för pjäsen och beklaga störningarna. Skolan hade också lärare på plats under föreställningen.
– Vår personal uppfattade det som om skolpersonalen inte ingrep, men sen vet vi inte om de kanske agerade på något annat sätt ändå, säger producenten.

Tobias Borvin var under kvällen irriterad, men så här i efterhand är han mest ledsen över att de behövde bryta.
– Pjäsen handlar ju om ungdomar som hamnade i en fruktansvärd situation. Och liknande saker pågår i hela Europa, så den är mer akuellt än någonsin, säger han.
Han tycker att de som störde betedde sig ”otroligt respektlöst och omoget”.

Tobias Borvin var under kvällen irriterad, men så här i efterhand är han mest ledsen över att de behövde bryta.
– Pjäsen handlar ju om ungdomar som hamnade i en fruktansvärd situation. Och liknande saker pågår i hela Europa, så den är mer akuellt än någonsin, säger han.
Han tycker att de som störde betedde sig ”otroligt respektlöst och omoget”.

Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.

Det är oroligt i salongen redan från start. Skådespelarna gör entré som pjäsens vittnen genom dörrar i fonden: de vet vad vi snart ska få veta. I publiken finns gymnasieelever som fnissar och småkacklar. Eftersom föreställningen ska gestalta hur vänskapen i en polsk skolklass förvandlades till en massaker under andra världskriget, är vi många som tror att stämningen strax ska lugna sig. Det visar sig att vi har fel.

[...]

”Tycker ni det här är roligt?” När den judiska kvinnan Dora (Kajsa Ericson) våldtas av sina forna klasskamrater medan hennes bebis vilar i rummet intill fortsätter publiken att vissla och bröla. Och då, till slut, händer det som kanske måste hända när pjäsens våld förlöjligas utan respekt för vare sig historien eller ensemblen. Skådespelarna stannar i sina rörelser: ”Är det roligt, är det det? Den som stör kan lämna rummet. Nu.” Någon pekar mot dörren.

[...]

Gymnasieelever väljer sällan på egen hand att gå på teater en onsdagskväll. De blir ditkommenderade. Med detta följer också ett ansvar hos lärare eller vilken annan vuxen som helst, teater-värden kanske, att upplysa personer som inte själva förstår när bustrick övergår i förnedringsnummer. När den judiske ynglingen Jakub lite tidigare i pjäsen får sin skalle krossad mot gatstenen av sin skolkompis, och Tobias Borvin gestaltat scenen nedtonat genom att klä av sig skor, byxor, skjorta – redan då ringde busvisslingarna. Vad gjorde vi andra? Ingenting.

Det är osäkert hur många i publiken som deltog, men det handlade om långt fler än de två unga män som efter några tickande minuter valde att lämna salongen. Hur deras samtal avlöpte resten av kvällen vet vi inget om. Men jag är ganska övertygad om att de inte är så sugna på att komma tillbaka.

Från Helsingborg bekräftas att det var en klass med unga islamister som saboterade föreställning om Förintelsen. Varför blir jag inte förvånad …?