Teori om mörk materia

Funderat lite kring mörk materia och skulle vilja presentera min väldigt ovälgrundade teori, för att få hjälp att skjuta hål på den så jag kan släppa den.

Vad jag förstår så rör sig en roterande galax homogent, det går inte snabbare ju längre in mot centrum man kommer. Detta är typ beviset för det man kallar mörk materia.
Ofta illustreras ju gravitation med hjälp av en duk och en tung kropp (järndank förslagsvis), där förändringen i duken symboliserar gravitationens inverkan på rummet. Nu kommer jag till min teori:

I centrum av spiralgalaxer så återfinns ett massivt svart hål, mig veterligen är detta sant för (vad jag tror) alla galaxer som har en distinkt skiva och rotation. Om vi då återgår till duken. Föreställ dig att ett svart hål, istället för att enbart kröka rummet, grabbar tag i det. Om vi har en tygduk på ett bord, så skulle liknelsen vara, att istället för att lägga en tyngd så sätter du fingret i mitten och börjar gå runt bordet. Duken skulle först snurra in lite runt ditt finger och sedan börja rotera i sin helhet. Om man då tittar på duken så formar den en spiral och hela duken snurrar homogent s.a.s.

Är det någon som kan hjälpa mig släppa denna idé? För mig känns den logisk, men jag förstår ju själv att det är för att jag saknar djupare kunskap.
Tack för mig!

Hm, anledningen till att det blir just en spiralform är väl för att rotationen - inte - är homogen?

Eller har jag blandat ihop mina galaxformer?

Nu finns det ju flera galaxer som inte är av spiraltyp.

Se svarta hål som en enorm koncentration av gravitation och behandla den som detta utanför dess händelsehorisont. Kan inte se att dess laddning eller rotation kan ha något med dess interaktion med avseende på hur galaxen rör sig utan detta härleder du närmast från dess gravitation allena.

Problematiken är ju att de yttre stjärnorna i galaxen rör sig för fort och detta i sådan hög grad att ytterligare massa krävs för att det skall kunna ske.

Vidare har du att adressera hur galaxhopar kan böja ljuset i så hög grad att de sprids ut som halvmånar från bakomliggande galaxer när de fotograferas. Det ger ju på samma sätt som stjärnornas hastighet att den enklaste förklaringen beror på extra massa som inte interagerar med ljus.

Så att mörk materia finns verkar de som hävdar det ha ganska gott på fötterna för att kunna påstå, sedan finns det folk som jobbar på alternativa teorier kring att gravitation över stora avstånd uppträder annorlunda. Jag har dock svårt att se de har några större meriter med dessa teorier.

Vi får se vad evt LHC kan hosta upp nu när den blivit uppimpad, möjligt den kan börja spotta ur sig några nya partiklar som kan ge oss någon hint om vad vi pratar om. Tycker man borde ha hört något nytt från dem då anläggningen varit igång en tid nu. Misstänkt tyst faktiskt .

Hoppas det bådar för något gott.

förstår att du undvek frågan om spiralgalaxer…
för man undrar ju hur armarna formas i så fall.

när man ser spiralgalaxer föreställer man sig intuitivt att det är en effekt av att rotationshastigheten avtar med avståndet från centrum. som i ett planetsystem eller som i TS:s dukmetafor.
nu roterar armarna med samma hastighet som centrum, så hur blev det en spiral?

De kommer snart att publicera ett paper i Physics Letter B så håll ut. Handlar om hur medelkollisionen mellan två protoner på 13 TeV ser ut. Låter inte sådär jättespännande tycker jag

Jo, det är ju standard att svarta hål har en enorm gravitation, men det är ju också standard att man har rätt dålig koll på vad "singulariteten" innebär. Min poäng var lite detta, att det svarta hålets egenskaper (eller närmare bestämt singularitetens) kan innebära saker vi inte riktigt känner till (än, förhoppningsvis). Tänk om effekten på rummet ter sig annorlunda efter att gravitationen passerar en gräns? Är det en tillfällighet att det befinner sig ett svart hål i centrum av en roterande "skiva", jag tippar på nej.

Angående de galaxer som inte är av spiraltyp så har jag fått uppfattningen att de inte roterar något nämnvärt. De verkar heller inte ha ett svart hål i centrum (detta påstående tar jag mest ur luften, med förhoppningen om att det stämmer )


Vet ej hur det är med böjningen av ljuset, men föreställ dig vilka okända effekter min "teori" skulle kunna ha på rummet och därmed ljuset som passerar denna del av rummet. Låt säga att ett svart hål har förmågan att grabba tag i rummet och effekten sträcker sig rimligtvis så pass långt som radien av galaxen; vad händer med rummet i galaxens utkant?
Om vi ska tänka i analogier som duken så lär man tänka sig en enorm sådan, med massor av små kulor som snurrar duken i en spiral runt sig från alla håll och kanter. Om rummet slits åt alla håll, tänjs rummet ut åt alla håll och kanter då? Kan det vara den "mörka kraft" som får allting att hamna längre och längre ifrån varandra i alla riktningar? Att rummet alltså packas runt runt alla singulariteter där ute.

Jag vet med mig att jag är svamlig, så det är fullt förståeligt om det just därför är svårt att förstå sig på mig resonemang, men lek själv med tanken att ett svart håls singularitet inte är en väldigt tung kula i duken (som i videon), utan änden på en borr som nypt fast och får duken att snurra med.

https://thefulldomeblog.files.wordpr...nder-other.jpg

Det finns en hel del missuppfattningar i den här tråden, så jag vet ens knappt var jag ska börja. Men jag tror att den viktigaste är den följande:

Spiralgalaxer (och andra galaxer) roterar INTE som stela kroppar!!

Det som ÄR (nästan) konstant är *hastigheten*. Och detta är alltså något som man har *observerat* (med hjälp av stjärnornas rödförskjutningar).

https://en.wikipedia.org/wiki/Dark_m...otation_curves

Men detta är ju inte samma sak! För en roterande stel kropp så rör sig sånt som är dubbelt så långt bort med dubbla hastigheten. Formeln är v=ωr där vinkelhastigheten ω då är konstant. Men det som har observerats är istället att v är konstant! Dvs ω=v/r, dvs vinkelhastigheten (eller varvtalet) är hälften så stort på dubbla avståndet.

Anledningen till att *detta* visar på mörk materia är att hastigheten borde *minska* nära galaxens kant enligt ett mönster som är känt ända sen Keplers dagar. Men det gör det alltså inte, och därför måste det finnas mer materia än man kan se vars gravitation drar lite extra i kanterna och som därför måste röra sig snabbare för att centrifugalkraften ska hålla emot.

Tror detta får räcka för nu iaf.

så stjärnor längst ut har samma hastighet, exempelvis km/s som de närmast centrum?

Den kortare omlopsbanan för de innre stjärnorna är det som skapar spiralmönstret?

Det är (antagligen) mörk materia som håller kvar de innre stjärnorna istälet för att låta dom slungas ut i en högre imloppsbana som de "borde" göra?


har jag fattat det hela rätt?

Korrekt.

Nja, det snabbare varvtalet nära centrum bidrar också till att "snabbt" (på några få varv) smeta ut spiralerna, så det är ingen bra förklaring. Se länken av Xenonon i den andra tråden. Dock tar ett varv för solen ca 250 miljoner år runt Vintergatan, vilket är så pass lång tid att t ex nya stjärnor hinner bildas. Galaxer är inte oföränderliga objekt. T ex ger supernovor chockvågor i de interstellära gasmolnen som sätter igång bildningen av nya stjärnor, vilket kan bidra till en massa nya stjärnor i en del av galaxen som sedan dras ut till en arm. En annan sak som påverkar galaxernas utseende är när de slukar mindre galaxer i dess närhet, och när de kolliderar med större. Galaxer är kannibaler.

Nja. Det den mörka materien förklarar är snarare varför inte de yttre stjärnorna flyger iväg.