Hundar som viftar på svansen o sen blir arga?

Träffar ofta på hundar som först blir överlyckliga när dom ser min hund o sen börjar morra o blir arga när man när går fram till dom. Min hund visar ju alltid att han e vänlig så jag fattar inte varför? Blir dom rädda helt plötsligt? Händer även med större hundar så det är inte bara ilskna småhundar som kanske ser hur stor han är när han kommer närmre.

Och definitionen "överlycklig" för att den viftar på svansen har du fått ifrån?

Svansviftande betyder inte alltid att en hund är glad. Osäkra hundar reagerar ofta så som du beskriver.
Det kan vara så att Du inte kan läsa andra hundar... eller ja, hundar övht.

En kaxig hund kan också ha svansen rätt upp och demonstrativt vifta på den för att riktigt signalera hur självsäker den är. Det hela kompliceras av att vi avlat fram hundraser med svansen i spiral så det är svårt att bedöma hur högt den håller svansen.

Generellt ska man inte gå fram till okända hundar o inte med en egen jycke i släp..
Hundar behöver lite tid på sig för att bekanta sig med varandra och börjar de andra morra o markera genast så har husse/matte inte dresserat dom rätt. Sådant ska inte tolereras.

Hundars svansviftningar är ett tecken på känslomässigt engagemang. Vilket inkluderar glädje, men inte nödvändigtvis. Hunden kan alltså vifta på svansen för att den är upphetsad och vill mörda din jycke.

Det kan i alla fall vara bra att ta en paus på någon meters håll och prata lite med andra hundens ägare samtidigt som hundarna får spana in varandra på lite avstånd.
Det är inget fel om en hund morrar för att markera osäkerhet och att den föredrar att inte närma sig den andra hunden. Korrigera det och du får en hund som inte varnar utan biter direkt när den är rädd. Vill du den skall bli modigare i att möta andra hundar ge den lite tid och uppmuntran istället. Samma med hundar som morrar och ryggar för konstiga saker den ser. Det är bara vara lugn, stanna kvar på lite avstånd och låta hunden själv spana in föremålet. Ser den att det inte är farligt brukar den våga sig fram och undersöka efter ett tag och så har du fått en hund med lite bättre självförtroende.

Aggressivitet och dominans mot andra hundar skall man däremot inte acceptera.

Min tik var rädd för sopsäckar som blåste i vinden, men det räckte att jag gav henne lite tid och utrymme så insåg hon ju snabbt att det inte alls vars farligt. Samma sak hände med snögubbar första vintern, dom som hade ögon och morotsnäsa var ju dom ruskigaste av dom alla och hon undvek dem till varje pris. Igen, höll mig lugn, gav henne utrymme och lite tid så insåg hon att snögubbar var inte något farligt det heller, så man gör ju framsteg hela tiden och det stärker ju faktiskt både mitt och hundens självfötroende

Till TS angående svansviftande:
Man måste läsa hela kroppspråket i helhet, en viftande svans betyder inte per automatik en glad hund, det kan lika gärna bara betyda att den är ivrig också. Men blåser den upp sig och spänner blicken i din hund så borde den hunden få lugna ner sig om den ska få komma närmare och hälsa. Låt inte två främmande hundar hälsa på varandra fören båda är lugna. Kan inte hundarna lugna ner sig är det bättre att bara säga "trevligt att råkas!" och promenera vidare.