Nyblivna pappor: -Vi mår alla bra

Själv vred jag naken "ur led" på maken vid ena förlossningen .. jag hade väl ondare just då, men han led faktiskt några veckor längre än mig efteråt ...
Gissa om jag hade gillat läget om han hade meddelat anhöriga --- "Hon och barnet mår bra, men mig är det skitsynd om, skadade ju nacken ju" ...

Lite ont får man ju räkna med efter en förlossning

Hehe ja nog kan männen vara i farozonen också.

Sen var att vara lite seriös så är det väl inte så farligt att skriva att "Vi mår bra" för även om det självklart är mer påfrestande för kvinnan så är det ju en jävligt omtummlande upplevelse även för oss killar. Att se den man älskar ha så jävla ont för att föda ens barn gör fan ont i hjärtat på riktigt, och då var vår förlossning alltså inte alltför farlig mot vad man hört om vissa. Oron för att allt ska gå bra, de där jävla sekunderna innan man hör att ungen låter så att man vet att den lever. Som sagt, i slutskedet så var min partner rätt jäkla borta på morfin osv att hon inte hängde med lika mycket. Själv står man ju där helt nykter och har ingen kontroll över någonting. Inte för att jag ångrar att man upplevt "situationens fulla intensitet" så här i efterhand.

Min storebror behövde gå i terapi efter att hans fru riskerade dö av blodförlust vid deras andra barns födelse, fick EP-anfall osv. Då är han ändå en rätt macho kille.

Jag anser att det är bättre och visar på tillhörighet när man använder "vi" istället för "de".

Och ja- det kan tära hårt på killen rent psykiskt. När min ena dotter skulle föda höll både hon och barnet på att dö - det blev mycket dramatiskt med akutsnitt som tog några minuter från beslut till operation -- och allt var under mycket kaosliknande former där man arbetade hårt för att hålla barn och mor vid liv.

Min dotter sövdes - hon har fått ta efterverkningarna - skador och problem som kvarstår nu efter fyra år också, något hon kommer att få leva med -- men då i den situationen så var han givetvis den som var mest medveten och den som blev lämnad ensam medan läkarna kämpat för hans sambos och barns liv. Klart det tog på honom också.

Att efter den akuta krisen kunna säga att "vi mår bra" - skall givetvis tolkas som hans lättnad över att alla överlevde - inte att allt var smärtfritt och okomplicerat eller att han vill ta åt sig någon form av "ära" av att ha hanterat det hon fick gå igenom.

Edit:
Det vore väl dessutom konstigt om inte pappan påverkades också vid normalförlossningar - kan man känna empati och medkänsla så är det ju jobbigt att inte kunna hjälpa när den man älskar plågas.
Att inte påverkas av det vore ju tvärtom rätt så kallt och empatilöst.
Sen har ju både mamman och pappan något som ofta förlöser både ångesten och smärtan efteråt - barnet som gör att processen har en mening/får det att känns värt det man gick igenom.

Som många redan är inne på tror jag att det handlar mer om lyckan att man är en familj nu, något som säkert även mannen sett fram emot väldigt mycket.

Vad ska man annars skriva, förresten? Måste man verkligen förmedla att det är en enorm pärs för mamman, eller förstår dom flesta det ändå, även om man utelämnar "under omständigheterna"?

"Vill bara meddela att vi är väldigt lyckliga men ingen av oss mår egentligen speciellt bra. Vi alla är mer eller mindre täckta av fostervatten, piss, blod, spyor och bajs från mamma. Pappa är tröttare än vanligt då han inte fick sova så mycket han brukar senaste dygnen, men det är ingenting mot mamma. Mamma är *sjukt* trött efter att ha varit vaken i 48 timmar med extremt smärtsamma värkar och har nu såhär efter förlossningen överjävligt ont i underlivet då hon sprack rätt rejält när lillen väl skulle ut. När hon sket på sig sista krystverkarna tittade det även ut en liten bit ändtarm ur anus, vilket vi kommer behöva hålla lite koll på de närmsta dagarna".

Nä, så länge ingen i familjen har fått sådana men av förlossningen att det kräver läkarvård utöver vad som kan anses som normalt efter en förlossning så går det nog att säga "alla mår bra".

Till och med när mamman eller barnet kräver läkarvård under lång tid efteråt så är "vi mår bra" helt okej och inkluderande efter en förlossning..

Min dotter låg inne mer än en månad efteråt (två månader ca) .. och höll på att dö flera gånger i sviterna..
Pappan till barnet sades upp från sitt arbete för att han under hennes sjukhusvistelse -- ca två månader - valde att stanna hos henne på sjukhuset så att de alla tre (han, barnet och mamman) skulle få en bra start i gemenskap ..

"Vi mår bra" - betyder inte på något sätt annat än att man är med och är en enhet ...

Om det var du som valde att vara med mamman och därför blev uppsagd, tycker jag att det var ett bra val av dig! Men att din arbetsgivare verkar hemsk.