Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2015-10-07, 16:13
  #1
Medlem
Jag undrar om det är värt att få en diagnos; kommer det att hjälpa mig. Nu är det så att jag studerar utomlands och kommer tillbaka till Sverige mitted av januari. Jag kommer att bli hemlös. Bodde hos min morsa innan jag flyttade, men hon tycker jag är för sär för att bo hos henne. Får man mer hjälp om man har en diagnosed (från USA) med Aspergers/autism/PDD-NOS.

Tack i förhand.
Blib1
Citera
2015-10-07, 17:00
  #2
Medlem
Overklighetss avatar
Känner du att det verkligen är ett problem för dig så finns det en del att gotta sig i så som boendestöd och kanske något mer medkänsla från myndighetshåll vilket resulterar i att det inte blir något tjafs om huruvida man ska ha bidrag eller inte om man har tur. Baksidan kan vara att man känner sig stämplad och verkligen agerar ut sin efterblivenhet eller blir kroniskt deprimerad. Man kan ju få hjälp som en på riktigt utvecklingsstörd får, och så stagnerar man i sin utveckling och fastnar på någon daglig verksamhet utan att man fattar hur det gick till. Är man någorlunda normal så kommer ångerkänslorna som ett brev på posten förr eller senare då man kan uppleva att man har kastat bort sin potential.

Har du problem med att få vardagen att gå ihop så kan det helt klart vara värt det. Men det kan som sagt komma att kosta en i form av värdighet, självförtroende och annat.

Obs. Det kan ta både ett och två år om inte ännu mer att få det på papper.
Citera
2015-10-07, 17:26
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Overklighets
Känner du att det verkligen är ett problem för dig så finns det en del att gotta sig i så som boendestöd och kanske något mer medkänsla från myndighetshåll vilket resulterar i att det inte blir något tjafs om huruvida man ska ha bidrag eller inte om man har tur. Baksidan kan vara att man känner sig stämplad och verkligen agerar ut sin efterblivenhet eller blir kroniskt deprimerad. Man kan ju få hjälp som en på riktigt utvecklingsstörd får, och så stagnerar man i sin utveckling och fastnar på någon daglig verksamhet utan att man fattar hur det gick till. Är man någorlunda normal så kommer ångerkänslorna som ett brev på posten förr eller senare då man kan uppleva att man har kastat bort sin potential.

Har du problem med att få vardagen att gå ihop så kan det helt klart vara värt det. Men det kan som sagt komma att kosta en i form av värdighet, självförtroende och annat.

Obs. Det kan ta både ett och två år om inte ännu mer att få det på papper.

Tack för snabbt svar.

Du har rätt, jag har för det mesta små problem. Största problemet är min sociala kompetens. Jag har redan utvecklats en hel del, men känner mig fast ibland.. Det hjälp jag främst vill är att bli insatt i något grupp där man kan träna på att bli bättre på att prata med andra.
__________________
Senast redigerad av Blib1 2015-10-07 kl. 17:28.
Citera
2015-10-07, 17:48
  #4
Medlem
Andra som vet något om det här, var snäll och skriv.

Tack
Blib1
Citera
2015-10-07, 18:00
  #5
Medlem
Overklighetss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Blib1
Tack för snabbt svar.

Du har rätt, jag har för det mesta små problem. Största problemet är min sociala kompetens. Jag har redan utvecklats en hel del, men känner mig fast ibland.. Det hjälp jag främst vill är att bli insatt i något grupp där man kan träna på att bli bättre på att prata med andra.

Då skulle jag nog rekommendera dig till att ta nån praktik på nåt socialt ställe, eller gå med i en förening. En diagnos kommer inte hjälpa dig med det. I bästa fall så blir du satt med andra som har liknande problematik, och så kommer ni ingenstans.
__________________
Senast redigerad av Overklighets 2015-10-07 kl. 18:21.
Citera
2015-11-03, 04:38
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Overklighets
Då skulle jag nog rekommendera dig till att ta nån praktik på nåt socialt ställe, eller gå med i en förening. En diagnos kommer inte hjälpa dig med det. I bästa fall så blir du satt med andra som har liknande problematik, och så kommer ni ingenstans.

Hmm.. Men kommer att bli hemlös så fort jag kommer dit. Funderar på att göra brott. Så kommer antingen få pengar från det, eller sitta inne. Jag är trött redan nu med tanken på hur jag ska göra.
Citera
2015-11-03, 10:40
  #7
Medlem
lucifersatans avatar
nej, det är inte värt att få en diagnos. Det bästa man kan göra är att försöka glömma bort att man är annorlunda och helt enkelt leva med det. Vem vill vara idioten?
Jag trodde diagnosen skulle hjälpa mig, men det enda som kan hjälpa mig är jag själv. Sluta se sig själv som ett jävla offer osv.
Citera
2015-11-03, 21:51
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av lucifersatan
nej, det är inte värt att få en diagnos. Det bästa man kan göra är att försöka glömma bort att man är annorlunda och helt enkelt leva med det. Vem vill vara idioten?
Jag trodde diagnosen skulle hjälpa mig, men det enda som kan hjälpa mig är jag själv. Sluta se sig själv som ett jävla offer osv.

Ja sant. Ska försöka gifta mig med någon här om jag kan Nu vet jag inte vilka gäng Stockholm har.. eller så kanske man träffar folk när man sitter inne.
Citera
2015-11-04, 02:42
  #9
Medlem
Imorgon ska jag försöka prata med så många tjejer jag kan. Önska mig lycka till.
Citera
2015-11-04, 03:11
  #10
Medlem
SkitArgDuvas avatar
En diagnos öppnar vissa vägar ja och finns där för de som behöver dem. Känner du på allvar att du behöver stöd o hjälp i viss mån i din vardag så be om en utredning. Känner du mer att det kunde vara bra med en diagnos så livet hemma i Sverige kunde fortlöpa lite enklare och utan större ansträngning och belastning på din mamma, så lägg ner dom tankarna direkt. Tänk på dina medmänniskor. Ställ dig i bostadskö istället.

För sociala biten kan du få stöd o hjälp utan att du behöver ha ett specifikt handikapp.

Ni som snackar om stämplar hit o dit, vilket århundrade lever ni på? Tror ni lobotomi är en effektiv behandling också?
Citera
2015-11-04, 05:10
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av SkitArgDuva
En diagnos öppnar vissa vägar ja och finns där för de som behöver dem. Känner du på allvar att du behöver stöd o hjälp i viss mån i din vardag så be om en utredning. Känner du mer att det kunde vara bra med en diagnos så livet hemma i Sverige kunde fortlöpa lite enklare och utan större ansträngning och belastning på din mamma, så lägg ner dom tankarna direkt. Tänk på dina medmänniskor. Ställ dig i bostadskö istället.

För sociala biten kan du få stöd o hjälp utan att du behöver ha ett specifikt handikapp.

Ni som snackar om stämplar hit o dit, vilket århundrade lever ni på? Tror ni lobotomi är en effektiv behandling också?

Klart jag vill ha det lättare.. Kommer dom i Sverige testa mig också eller är det bara att visa ett par papper och så får man vad man vill? Det är rätt så lätt att få en diagnos här. Har dessutom fått medicin som jag har sålt.
__________________
Senast redigerad av Blib1 2015-11-04 kl. 05:44.
Citera
2015-11-04, 21:44
  #12
Medlem
Jag har läst att folk som har aspergers/autism often är gluten intolerant. Har själv märkt minskad ångest/depression när jag äter mindre sådant och mindre socker. Det är svårt att hålla min diet. Det är dock kul när man säger snabbmat eller mat med socker för att bli hyper/störd..

Dieten är värd att testa.. många säger samma sak.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback