Citat:
Man kan dra paralleller till de förra världskrigen. Efter det första så gjorde man exakt samma misstag som senare generationer repeterat på otaliga platser. Man drog sig ur eftersom man inte var beredd att satsa de resurser som krävs för en varaktig fred. Efter det andra hade man inga sådana illusioner utan motståndarna i Tyskland och Japan bröts ner fullständigt med miljontals och åter miljontals soldater och därefter ockuperade man helt enkelt länderna i fråga (utan att hymla om det) och införde strikta program för att demokratisera och återuppbygga länderna i fråga. Hiskeligt dyrt och stora mängder soldater var stationerade där för att garantera säkerheten under mycket lång tid. I dag är det dock två av världens absolut mest framgångsrika länder som varit viktiga för både regional stabilitet och ekonomiskt välstånd.
Mot det kan man invända att både Tyskland och Japan redan var moderna, fungerande nationalstater (med viss demokratisk tradition) som "bara" behövde omprogrammeras. I stora delar av Mellanöstern handlar det om att skapa en fungerande stat i närmast förmoderna, multietniska samhällen som snarare påminner om Europa runt 1850 (om ens det). Till och med Irak, som skulle vara det moderna skyltfönstret med bäst förutsättningar för demokrati, visade sig ju vara något helt annat.
Med det sagt kunde mycket givetvis ha gjorts bättre när det gäller återuppbyggnaden (och i stort sett allt annat), men frågan är hur stor direkt påverkan utomstående egentligen kan räkna med i regionen. Någon sorts långsiktig inringnings- och nedbrytningsstrategi ā la den som användes mot kommunismen ser ut att bli den nya planen.