Citat:
Ursprungligen postat av
SingMeToSleep
Ja, det är en lite nedslående slutsats. Säg att en civilisation överlever 5000 år och att det finns en inom 1000 ljusårs avstånd. Det innebär att vi maximalt skulle kunna utbyta 2-3 meddelanden innan endera civilisation går under.
Det är kanske mest nedslående hur du väljer att se på det.
För sanningen att säga så baserar du din analys på förlegad kunskap.
Utforskningen av exo-system har gått i rasande fart nu sedan den allra första exo-planeten hittades, och vi har mer eller mindre redan nu fått så grundliga kunskaper att vi kan påstå att i stort sett vartenda stjärna har sitt eget exo-system.
Det är faktiskt en, för bara 20 år sedan, chockerande ögonöppnare vi snubblat in i. Då, "på den tiden", var det något väldigt kontroversiellt att ens prata om exo-planeter. Dvs med den tidens kunskaper fanns det större fog att misstänka det sällsynta, rentav unika, med sådana. Då, hade man kunnat säga som du att avstånden troligtvis var för stora för att en meningsfull kommunikation skulle gå att få till.
Men inte nu.
Inte med våra nuvarande kunskaper, och inte med våra kommande förväntade kunskaper.
Den kosmologiska modell vi tvingats ta till oss är istället att exo-system finns kring i stort sett varje stjärna - och att i stort sett varje exo-system har planeter i omloppsbana i den beboeliga zonen.
Det gör att vi omedelbart måste höja oddsen för var liv kan utvecklas.
För med ovanstående kunskaper finns det egentligen inget som talar mot att liv ska kunna utvecklas jsut där liv förväntas kunna utvecklas - utan tvärtom.
Alltså borde det finnas en "god marginal" angående hur många "massutrotningar" i galaxen/universum vi kan tåla utan att det ska påverka vår "upptäcks-frekvens" menligt.
Dvs - du hade väl inte ställt samma fråga om våra möjligheter att upptäcka exo-planeter för risken att de kanske ska kunna bli förstörda av en "galaktisk katastrof", typ supernova eller krock med neutronstjärna etc.
Det hade du inte, framför allt eftersom det finns så många exo-planeter att de få som blir förstörda inte påverkar vår förmåga att upptäcka exo-planeter.
Samma sak med massutrotningar.
Det finns så många, allt för många, ex-planeter i den beboeliga zonen att de få som drabbas inte kommer att påverka våra utsikter att upptäcka eller kommunicera med sådana.
Allt som behövdes för att skapa det universum vi lever i idag, som vi känner till, det producerades i samband med Big Bang. Alla dessa beståndsdelar spreds ut och gravitationen fördelade allt detta jämt kring varje stjärna som bildades. Varje stjärnområde har alltså Exakt samma beståndsdelar som vi har i vårt solsystem. Allt som finns på vår planet är samma sak som finns i varje stjärnsystem. Förutsättningarna för varje stjärnsystem är likadana. det innebär att alla exo-system som har planet/er i den beboeliga zonen har ALLA/SAMMA förutsättningar som vi på vår planet har.
Så från detta - varför menar du att det skulle skilja sig - inget skiljer sig ju!
Så det du borde fråga dig, istället för hur kommunikation mellan civilisationer med allt för stort avstånd (1000 ljusår eller mer), hur en kommunikation mellan Jorden och tex Alpha Centauri (och de andra närmast belägna stjärnsystemen) hade kunnat se ut.
För där är inte avståndet allt för långt för en praktiskt gångbar kommunikation.
Och beräkningar och teorier visar att AC har en lämplig beboelig zon med planet. Det finns alltså goda anledningar för oss att undersöka AC mycket närmare och grundligare än vad man gjort.
Det du däremot har rätt i är såklart att det är meningslöst, direkt meningslöst, att ens tänka på att försöka upprätta någon form av "kommunikation" mellan Jorden och en exo-planet på tex 1000 ljusårs avstånd. Mycket mer seriöst att fokusera på våra närmaste grannar. Och hoppas på att deras invånare ska vara på en mottaglig utvecklingsnivå såklart. För låg utvecklingsnivå ger ingen kommunikation - förmodligen inte heller en för hög. Och en utdöd sådan ingen såklart. Men en närbesläktad vore idealet såklart.
Ett problem med för avancerade nivåer är att de kan ha allt för sofistikerade kommunikationssystem. Som alltså gör det omöjligt för oss att ens förstå att det är signaler De kan tex maskeras som ett naturligt kosmiskt bakgrundsbrus, eller sammankopplas med naturliga radiokällor etc. Edward Snowden och Neil Degrasse diskuterade dessa möjligheterna under ett föredrag och menade att vi själva på Jorden var på väg att bli "kosmiskt osynliga" iom att vi börjar försöka kryptera våra kommunikationer allt för effektivt. Det kan göra så att utomjordiska lyssnande civilisationer kanske kommer att missa oss då.
Men just nu är det ett gylene tillfälle för att bli upptäckt av lyssnande utomjordingar såklart. Och vi har strålat utåt till våra grannar i rymden ett bra tag nu (intressant nog i direkt relation till introduktionen av de sk "UFO-fenomenet" som ju började uppträda några år Efter att vi börjat göra vår närvaro känd för våra grannar.
Dvs DE kanske redan har hört oss, och kommit för att se vad som hände. Våra grannar torde då vänta på att vi ska bli tillräckligt utvecklade för att upptäcka dem, på tex Alpha Centauri.