Citat:
Detta var Dr. Goebbels syn på propagandan:
Varje form av propaganda har en riktning. Kvaliteten av denna riktning bestämmer om propagandan har en positiv eller negativ effekt. Bra propaganda behöver inte ljuga, den måste minsann inte ljuga. Den har ingen anledning att rädas sanningen. Det är ett misstag att tro att människor inte tål sanningen. De kan. Det handlar bara om att presentera sanningen till människor på ett sätt som de kan förstå. En propaganda som ljuger bevisar att den står för en dålig sak. Den kan inte bli lyckad i längden. Bra propaganda följer alltid med något som tjänar en god sak, men propaganda är fortfarande nödvändig för att en god sak ska kunna lyckas. En god idé vinner inte bara för att den är god. Den måste framföras på ett lämpligt sätt om den ska vinna. (Tal infor NSDAP:s ledning, Nürnberg, September 1934)Du har förstås trott på påståendet om att Dr. Goebbels sagt att hans teknik var att upprepa lögner tills de blev "sanningar". Här är dock det korrekta citatet i sitt sammanhang:
Det är ingen idé att debattera med Herr Churchill angånde förlorade skepp eller skador som orsakats av tyska flygangrepp. Han följer den hävdvunna brittiska policyn att endast erkänna vad som är omöjligt att förneka, och dela det i hälften, samtidigt som att dubbla eller tredubbla fiendens förluster. Det balanserar räkenskaperna. Det förvånande är att Herr Churchill, en äkta John Bull, vidhåller sina lögner, och faktiskt upprepar dem tills han själv tror dem. Det är ett gammalt engelsk trick. Herr Churchill behöver inte finslipa det, eftersom det är en av de välkända taktikerna inom brittisk politik, som är kända över hela världen. De hade god användning av tricket under världskriget, med den skillnaden att världsopinionen trodde på det då, vilket man inte kan säga i dag. Det beror på att den brittiska plutokratin i slutet av världskriget trodde att Tyskland aldrig skulle återhämta sig. Delvis av likgiltighet, men också delvis av skrytsamhet, gjorde de misstaget att berätta för världen de knep de hade använt för att besegra Riket. I memoarerna skrivna av brittiska statsmän, Herr Churchill i synnerhet, kan man se att londonplutokraterna inte hade några problem med att ljuga till skyarna under kriget. De var även stolta över att lura Tyskland på ett så lätt och smart sätt. De avslöjade sina metoder. De är inte trovärdiga längre. Vi behöver bara hänvisa till världskriget för att notera att det är samma män som kontrollerar den engelska nyhetsrapporteringen som gjorde det 1914 till 1918, och allt blir tydligt.
Detta är förstås rätt smärtsamt för de inblandade. Man ska som regel inte avslöja sina hemligheter, eftersom man inte vet om eller när man kan behöva dem igen. Det huvudsakliga brittiska ledarskapet vilar inte på någon speciell intelligens. Snarare vilar det på anmärkningsvärd dum tjockskallighet. Engelsmännen följer principen att när man ljuger, ska man ljuga stort, och hålla sig till det. De vidhåller sina lögner, även med risken att verka löjliga. (Goebbels, 12 Jan. 1941, Die Zeit ohne Beispiel)
