1. Bakgrund
Som bekant pågår just nu en total omvälvning av hela det svenska samhället. Den politiska makten verkar ha tagit beslutet att släppa alla tyglar och ge upp den politiska kontrollen över Sveriges framtida utveckling. Det framgår allt tydligare att den nuvarande politiska ordningen i Sverige har som målsättning att upplösa det svenska samhället till förmån för en ny politisk regim. Vi har nu haft två regeringar i rad som i ord och handling tydligt deklarerat att de inte har något intresse av att värna svenska medborgare framför andra, och att de hellre tar ansvar för andra länders medborgare än sina egna. Vi har tydligt sett att den svenska regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Alliansen har invandringspolitiken som högsta prioritet, och att alla tillgängliga resurser kommer läggas på dess möjliga fortsättning i samma omfattande skala.
På vilket sätt gynnar det solidariteten i världen att vi i Sverige ger upp vår nationella identitet?
Det vi ser just nu är ingen flyktingström som kommer till Sverige; det är en regelrätt folkvandring som pågår. Detta är resultatet av en politisk ordning som inte längre tycks vara intresserad av att upprätthålla de mest vitala intressena och funktionerna som är förknippade med en fungerande stat. Detta kommer förmodligen ha oåterkalleliga konsekvenser för hur vi lever våra liv i det här landet. De egenskaper som är förknippade med ett homogent samhälle kommer för alltid att gå förlorade. Vi är inne i ett nytt permanenttillstånd i svensk invandringspolitik. Som det ser ut nu är det enda som kommer minska inströmningen till Sverige en välfärdskollaps, vilket kommer göra Sverige mindre attraktivt att bo i. Någon konkret politisk förändring är inte i sikte.
Frågan huruvida svenska politiker anser sig ha fått ett folkligt mandat att bedriva denna politik eller inte kommer aldrig besvaras, eftersom det knappast är dessa ämnen som kommer upp i svenska valrörelser. Målsättningen med den politiska och demografiska förändringen som nu pågår är den totala implementeringen av mångkulturalismen och upplösandet av nationalstaten.
Mångkulturens målsättning finns väl beskrivet i detta inlägg: (FB) Högerextremist (facebook-vän) med svenska mediaprofiler (Lotta Gröning) och politiker
Om vi vill studera politiska fenomen ska vi inte enbart uppehålla oss vid deras idealtyper, vi måste också fokusera på dess konkreta utformning. Vill man veta hur fullutvecklad mångkultur fungerar i praktiken ska man också studera konkreta exempel på detta och inte sitta och drömma fram utopiska visioner som saknar verklighetsförankring. Som Machiavelli en gång konstaterade:
”Många har fantiserat om fria statsformer och furstendömen, som man varken sett eller hört talas om i verkligheten, ty skillnaden mellan hur man lever och hur man bör leva är så stor att den som inte intresserar sig för det man gör utan för det man bör göra snarare lär sig att framkalla sin undergång än sin framgång. Ty en man, som vill visa sin godhet i alla sina gärningar, går under bland alla dem som inte är goda.”
Ska vi som försvarar en fungerande nationalstat erkänna oss besegrade och inse att kampen om statsmakten är förlorad? Ska vi istället satsa på att riva ned staten så fort som möjligt för att förhindra en fortsatt förstörelse av den svenska nationen?
Som bekant pågår just nu en total omvälvning av hela det svenska samhället. Den politiska makten verkar ha tagit beslutet att släppa alla tyglar och ge upp den politiska kontrollen över Sveriges framtida utveckling. Det framgår allt tydligare att den nuvarande politiska ordningen i Sverige har som målsättning att upplösa det svenska samhället till förmån för en ny politisk regim. Vi har nu haft två regeringar i rad som i ord och handling tydligt deklarerat att de inte har något intresse av att värna svenska medborgare framför andra, och att de hellre tar ansvar för andra länders medborgare än sina egna. Vi har tydligt sett att den svenska regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Alliansen har invandringspolitiken som högsta prioritet, och att alla tillgängliga resurser kommer läggas på dess möjliga fortsättning i samma omfattande skala.
På vilket sätt gynnar det solidariteten i världen att vi i Sverige ger upp vår nationella identitet?
Det vi ser just nu är ingen flyktingström som kommer till Sverige; det är en regelrätt folkvandring som pågår. Detta är resultatet av en politisk ordning som inte längre tycks vara intresserad av att upprätthålla de mest vitala intressena och funktionerna som är förknippade med en fungerande stat. Detta kommer förmodligen ha oåterkalleliga konsekvenser för hur vi lever våra liv i det här landet. De egenskaper som är förknippade med ett homogent samhälle kommer för alltid att gå förlorade. Vi är inne i ett nytt permanenttillstånd i svensk invandringspolitik. Som det ser ut nu är det enda som kommer minska inströmningen till Sverige en välfärdskollaps, vilket kommer göra Sverige mindre attraktivt att bo i. Någon konkret politisk förändring är inte i sikte.
Frågan huruvida svenska politiker anser sig ha fått ett folkligt mandat att bedriva denna politik eller inte kommer aldrig besvaras, eftersom det knappast är dessa ämnen som kommer upp i svenska valrörelser. Målsättningen med den politiska och demografiska förändringen som nu pågår är den totala implementeringen av mångkulturalismen och upplösandet av nationalstaten.
Mångkulturens målsättning finns väl beskrivet i detta inlägg: (FB) Högerextremist (facebook-vän) med svenska mediaprofiler (Lotta Gröning) och politiker
Om vi vill studera politiska fenomen ska vi inte enbart uppehålla oss vid deras idealtyper, vi måste också fokusera på dess konkreta utformning. Vill man veta hur fullutvecklad mångkultur fungerar i praktiken ska man också studera konkreta exempel på detta och inte sitta och drömma fram utopiska visioner som saknar verklighetsförankring. Som Machiavelli en gång konstaterade:
”Många har fantiserat om fria statsformer och furstendömen, som man varken sett eller hört talas om i verkligheten, ty skillnaden mellan hur man lever och hur man bör leva är så stor att den som inte intresserar sig för det man gör utan för det man bör göra snarare lär sig att framkalla sin undergång än sin framgång. Ty en man, som vill visa sin godhet i alla sina gärningar, går under bland alla dem som inte är goda.”
Ska vi som försvarar en fungerande nationalstat erkänna oss besegrade och inse att kampen om statsmakten är förlorad? Ska vi istället satsa på att riva ned staten så fort som möjligt för att förhindra en fortsatt förstörelse av den svenska nationen?