Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2015-10-01, 15:56
  #1
Medlem
Arcanes avatar
SD framstår i praktiken nu som den enda politiska kraft som faktiskt kan uppbåda genuint politiskt engagemang och intresse. Det gäller såväl bland ”etablissemanget” och etablerade medier som bland befolkningen i stort. I princip överkuggas politiken helt av SD:s existens, inga andra politiska frågor eller skiljelinjer har numer ens i närheten samma vikt.

Polarisering är också i det närmaste total, det är lite hårddraget ”SD är Sveriges enda räddning” eller ”Kommer SD till makten så får vi ett nytt nazi-Tyskland”. Det är denna polarisering och höga konfliktnivå som gjort SD till den centrala politiska kraft de är i dag. Pragmatism, samförstånd och politisk kohandel i alla ära, de är i många fall det bästa sättet att lösa problem i praktiken, men skall man engagera människor politiskt så krävs det att det finns en tydlig central konflikt!

Frågeställningarna är därför hur kan övriga politiska partier återigen bli relevanta och engagera människor? Finns det några centrala konfliklinjer mellan övriga partier, nu eller i framtiden, som kan tänkas uppbåda samma engagemang?
Citera
2015-10-01, 16:15
  #2
Medlem
Ja. Om moderaterna satsar mer på att få fram sossarnas skattepolitik.... och tvärtom. Så vanliga människor förstår ... det skulle kunna bli en stridsfråga.

Om centern och miljöpartiet börjar spänna musklerna mer i miljöfrågorna skulle det kunna bli debatt...

Dock måste den vanliga svensken vara intresserad eller bli "drabbad" av händelserna ....

Se bara nu senast med skatterna .... mycket lite sägs om det i de stora medierna .... DÄR skulle folk verkligen kunna bli arga om de förstår alla konsekvenser det blir för DERAS privatekonomi. Bara bensinen som diskuteras som för den normala svensken är mellan 800-2000 sek/år..

För mycket snack om SD .... röstar man inte på dom så struntar man i det .... (jag) ... jag struntar i om någon svärmorsa är sjuk och inte drar sitt strå till stacken i sd osv ... svåger politik har vi i hela riksdagen .... inget nytt .... ingen nyhet...


/Wb
Citera
2015-10-01, 17:00
  #3
Moderator
sm910difs avatar
SD är inte en politisk kraft överhuvudtaget, SD gör inga reella anspråk på att förändra folks värderingar.

Jämför när socialdemokratin tog till makten under första halvan av 1900-talet, då gjorde man det parallellt med att arbetarrörelsen - ABF, Hyresgästföreningen, LO, A-pressen och dess föregångare, Folkets hus, ARE-reklambyrån, Konsum, you name it -formade folkets idéer och värderingar till socialdemokratins. Man bröt helt med 1800-talets samhällsstruktur och värderingar och byggde sitt folkhem, en enorm politisk kraft.

Eller hur 68-vänstern i sin tur formade dagens samhälle under andra halvan av 1900-talet, genom att fullständigt ta över media, kulturen, universitet och så gott som alla andra intellektuella institutioner. Inte genom parlamentarisk beslut men genom metapolitik infördes "kulturmarxismen", i brist på bättre benämningar av denna rådande vänsterhegemoni.

Politiska krafter formar folks värderingar, så att den parlamentariska menegén blir krattad. Den politiska förändringen sker inte genom beslut, men beslut reflekterar förändringen. SD har inga ambitioner på att forma några värderingar, man har ingen ideologi man vill genomföra, man gör inga försök att bygga någon som helst folkrörelse eller intellektuell rörelse kring sig - tvärtom, man skjuter ner varje sådant försök i ett hopp om att bli accepterade och inte stigmatiserade inom den rådande vänsterhegemonin. SD är blott istället blott en symbol, ett tomt skal som alla som tröttnar på mångkulturen samlar sig under. SD vinner inte väljare genom argumentation, inte genom idéer för hur ett gott samhälle bör byggas eller hur man i alla fall ska kunna förhindra en återupprepning av de strukturer som låg bakom införandet av den mångkulturella samhället. Nej, istället lever man på den nu etablerade mediebilden att när man väl tröttnat på mångkulturen så är det SD man ska gå till, och därför koncentreras SDs gärning till att försöka underlätta den processen genom att ge folk en ursäkt i det att SD trots allt ändå är det mest "humana" partiet, "egentligen", som vill hjälpa flesta med sin närområdeshjälp.

Därmed begränsas också SDs handlingsutrymme. Idag känner ca 25% att nu får det vara nog med mångkulturen och dess effekter i Sverige. I takt med att landet körs djupare och djupare ner i mångkulturen, kommer SDs väljarsiffror att ticka uppåt tills de en dag eventuellt, och jag säger eventuellt med alla andra faktorer som kan stoppa, når 50% i ett val. Problemet är att när man väl når 50% så kommer man inte kunna göra mer än att bara cementera mångkulturen på den nivån den är då, eftersom SDs handlingsuttrymme begränsas av de där sista procentenheterna som precis fått nog av hur mycket mångkultur det är i landet då. När landet körts ännu djupare in i mångkulturen. Går man längre i "återställandet" av nationen, ja då tappar man ju stödet från den där allra senaste procenten som precis känt att man passerat gränsen för vad som är acceptabelt och är således inte längre i majoritet.

Sådan är naturen i att vänta på att väljarna ska komma till partiet för att verkligheten går åt helvete, istället för att aktivt försöka bygga en rörelse värderingsmässigt gör folk till partisympatisörer. I åtanke av att SD lämnat walkover på den metapolitska scenen, bör vi se och har också sett hur SD driftar vänster och vänster för att hålla sig inom de vänsterhegemoniska ramarna. Dessutom innebär varje dag en ökad demografisk/kulturell förändring till SDs nackdel och en ökad tillvänjning av mångkultur som något naturligt, varför den trötthet på mångkulturen som krävs för att gå till SD kräver allt högre och högre nivåer för att passerade var och ens individuella smärtgräns.

Nationella politiska krafter av idag skulle jag snarare räkna in Fria tider, Motpol, NU, Motgift, SDU, SMR m.fl. som förvisso har lite skilda ståndpunkter, skilda målgrupper och skilda metoder men som har det gemensamt att de faktiskt försöker förändra opinionen, inte bara fånga upp opinionen. SDs förhållande till dessa präglas mer av beröringsskräck än en insikt om att de är nödvändiga för att deras parlamentariska arbete ska leda till någon förändring. Nytillkomna Sverigedemokrater säger "men usch, inte vill vi ha att göra med sådan brun sörja, vill vill ha ett seriöst icke-rasistiskt invandringskritiskt parti" utan att inse att man då bara cementerar sig själva som fångar under den vänsterhegemoni man måste bryta, och obönhörligen göra sig avskydd av, för att åstadkomma verklig politisk förändring. Jag säger inte att man måste gå armkrok med SMR, man behöver fortfarande ha viss differentiering bortåt, men när Karlsson aktivt ger sig ut på Arnstad-turne med fascismanklagelser mot t.ex. FriaTider eller SDU borde varningsklockor ringa. För lite knappt 25 procentenheters väljartillväxt tillbaksbak i tiden bestod SD av folk som på den tiden kände sig att "nu är det nog", sen drev man vänsterut och fångade er i skärningspunkten med var er gräns för hur mycket mångkultur sverige tålde. Om 25 procentenheter fram i tiden, när SD fortsatt driva vänsterut och fånga folk i skärningspunkten mot deras tröskel för hur mycket mångkultur de accepterar, kommer dessa nya tillkommna förakta vilken nivå av mångkultur ni vill sätta stop för idag och betrakta er som främlingsfientliga. Blott på deras nivå, långt värre än idag, kommer partiet kunna sätta stopp och cementera nivån av mångkultur. Så mycket skillnad kommer den "politiska kraften" SD kunna göra i landet.
Citera
2015-10-01, 17:09
  #4
Medlem
Europes avatar
Nja, islamisterna växer oavbrutet kraftigt och är också en politisk kraft att räkna med i framtiden. De är allierade med Sjuklöverregimen (eller har snarare Sjuklöverregimens ovillkorliga stöd), medan SD är den enda oppositionen att tala om i dagsläget. Förvisso är islamisternas anhängare fortfarande en alldeles för liten del av befolkningen i Sverige för att kunna utgöra ett direkt alternativ som landets enväldiga styrande, men med nuvarande utveckling kan de mycket sannolikt bli det inom endast något årtionde. Skillnaden mellan dem å ena sidan, samt Sjuklövern och SD å andra sidan, är att stödet är mer cementerat hos deras anhängare. Många kan gå från att stödja S till att stödja SD, men dels är de knappast lika grundmurade anhängare av SD som troende muslimer är av islam, dels går folk inte på samma sätt från att vara islamister till att bli övertygade sverigedemokrater. Likaså kommer många troende (sunni)muslimer att närmast reflexmässigt stödja ett framtida muslimskt alternativ framför ett icke-muslimskt, oavsett om de finner det muslimska alternativet som idealiskt. Muslimska brödraskapets representanter inom Sjuklöverregimen är så klart inte alls anhängare av Sjuklövern i sig, utan av just brödraskapet. Kaplan är knappast någon vanlig MP-tomte, utan använder MP och sin maktställning för sina och brödraskapets intressen.

Islamisterna lär dock klippa banden med Sjuklöverregimen när de väl anser att tiden är mogen för det, då samregerande och kompromissande inte är riktigt förenligt med deras ideologi. Så länge Sjuklöverregimen och det svenska etablissemanget (t.ex. regimmedia) agerar i islamisternas tjänst, så märks islamisterna inte av på samma sätt som de hade gjort om de uteslutande själva hade i den svenska offentligheten fört sin egen talan, om de själva hade framfört alla sina krav och anklagat alla meningsmotståndare för att vara islamofober och rasister, istället för att de nu har haft Sjuklöverregimen och det regimlojala etablissemanget som mellanhand och budbärare.
Citera
2015-10-01, 19:44
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Europe
Nja, islamisterna växer oavbrutet kraftigt och är också en politisk kraft att räkna med i framtiden. De är allierade med Sjuklöverregimen (eller har snarare Sjuklöverregimens ovillkorliga stöd), medan SD är den enda oppositionen att tala om i dagsläget. Förvisso är islamisternas anhängare fortfarande en alldeles för liten del av befolkningen i Sverige för att kunna utgöra ett direkt alternativ som landets enväldiga styrande, men med nuvarande utveckling kan de mycket sannolikt bli det inom endast något årtionde. Skillnaden mellan dem å ena sidan, samt Sjuklövern och SD å andra sidan, är att stödet är mer cementerat hos deras anhängare. Många kan gå från att stödja S till att stödja SD, men dels är de knappast lika grundmurade anhängare av SD som troende muslimer är av islam, dels går folk inte på samma sätt från att vara islamister till att bli övertygade sverigedemokrater. Likaså kommer många troende (sunni)muslimer att närmast reflexmässigt stödja ett framtida muslimskt alternativ framför ett icke-muslimskt, oavsett om de finner det muslimska alternativet som idealiskt. Muslimska brödraskapets representanter inom Sjuklöverregimen är så klart inte alls anhängare av Sjuklövern i sig, utan av just brödraskapet. Kaplan är knappast någon vanlig MP-tomte, utan använder MP och sin maktställning för sina och brödraskapets intressen.

Islamisterna lär dock klippa banden med Sjuklöverregimen när de väl anser att tiden är mogen för det, då samregerande och kompromissande inte är riktigt förenligt med deras ideologi. Så länge Sjuklöverregimen och det svenska etablissemanget (t.ex. regimmedia) agerar i islamisternas tjänst, så märks islamisterna inte av på samma sätt som de hade gjort om de uteslutande själva hade i den svenska offentligheten fört sin egen talan, om de själva hade framfört alla sina krav och anklagat alla meningsmotståndare för att vara islamofober och rasister, istället för att de nu har haft Sjuklöverregimen och det regimlojala etablissemanget som mellanhand och budbärare.

Du skriver mina tankar. Och jag är förvånad att inte den intelligenta eliten är medveten om detta. Med fasa och rädsla har jag sett hur Mp och V och S bejakar Muslimska Brödraskapsrepresententer och legitimerar dem in i Sveriges Riksdag. De är faktiskt många i maktens korridorer, och de väntar bara på sitt tillfälle. Smarta och uthålliga. Under tiden öppnar det svenska etablissemanget alla världens möjligheter för dem. Moskéer och ungdomsgårdar t ex. Att där bedrivs verksamhet som vi inte får se, det har vi fått belägg för. Tom i Uppdrag Granskning för länge sedan.
Jag har svårt att förstå att det bara är ett parti som har öppnade ögon. Och detta parti får slåss för sin existens. Förlåt, men det är nästan bibliskt. Hur var det? Etablissemanget förföljde Jesus. De, som hade öppna ögon följde honom.

Vi måste inse, att tills valet 2022 har våra nu invandrade muslimer hunnit få medborgarskap och rösträtt, och varför finns det inte då ett islamparti?
Kl är nu fem i tolv att se till att SD får ensam majoritet. Det är tyvärr Sveriges enda räddning. Jag är medveten om att digniteten kanske inte är så stor inom partiet nu, men det finns några år till rekrytering.

Jag finner tyvärr ett förräderi och förnekelse av svensk kultur hos samtliga andra partier. Och all media.

Sedan kan ju förstås scenariet finnas att Svenska folket VILL bli slavar och sälja sig billigt till en helt ny kultur med Muhammed som den ende. Denna vilja kan vi i så fall inte förbjuda. Man kan bara hoppas att inte ytterligare censur har införts, utan man får bedriva upplysning och kampanj inför kommande val. I mellantiden kommer man inte till tals.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback