Ord i svenska språket som svenskar inte längre riktigt förstår betydelsen av

För oss som började fiska tidigt så är en märla ett fiskeredskap vilket visas här...

http://3.bp.blogspot.com/-q3TssFuUk-...96104658_n.jpg

"Kofferten" dyker ju upp då och då men precis som med "bagaget" borde man säga koffert-utrymmet /bagageutrymmet.

Om man syftar på själva utrymmet, under bagageluckan, där det är tänkt att koffert och bagage ska förvaras.

Finlands nationaldag menar du?

Eller det som den kanske imiterar, en tångloppa.

"Strul" var ju vanligt att man använde om krångliga förhållanden (tex folk som velade mellan två personer), sedan så kom det mer och mer att bli synonymt med vänsterprassel för att sedan börja användas om KK.

Hrmph. Gör dig inte lärdare än vad du är. Det inlägg av dig som jag besvarade löd som följer:

Från detta inlägg, som jag citerar i dess helhet, framgår tydligt att du när du skrev det hyste uppfattningen att samtliga feminina substantiv böjs, eller borde böjas, enligt första deklinationen. Du hyste vidare uppenbarligen uppfattningen att första deklinationens pluralböjning på -or kunde kombineras med omljud. Eftersom alla första deklinationens substantiv slutar på -a i grundform, och omljud inte förekommer där, är det fullständigt självklart att ett ord som spång inte kan böjas så - eftersom ordet alltså inte heter *spänga i grundform.

Sen har du uppenbarligen följt min länk och läst på om de svenska deklinationerna, och inser nu att det är fullständigt normalt att ett feminint spång böjs spänger. Gott så.

För övrigt är bruket av deklinationsbegreppet i svenskan inte det minsta smygtyskt. Det är smyglatinskt, och det är en helt annan sak.

Vad yrar du om?

Ett uttryck som äldre använde förr, men som jag aldrig hör längre är "Nej, jag tar inte illa vara". Bortglömd betydelse hos dagens medelsvensk?

Tror nog att h*n lite skämtsamt syftar på den stereotypiske finnens förkärlek för knivviftande, och skärande...

Ja den var lite långsökt (men bra), inte ens min polett ramlade ner direkt... Med tanke på att skär kan innebära rosa, ren/blank - samt förstås en verbform av skära.

Skärtorsdagen - Finlands nationaldag. Det är alltså en ordlek, tillika en lek med nationella stereotyper.

Vill man dra ordlekandet (och stereotyperna) ännu längre så kan det också vara allmänna bögdagen.

Och hur många förstår ännu betydelsen av "diger" i uttryck som "digerdöden" t ex?