Konservatism - Nationalism

Självklart kan man säga att nationalstatens bevarande är ett konservativt projekt. I övrigt är konservatismen skeptisk till ideologiska excesser, även de nationalistiska.

Men i dessa dagar av närhet till självutplåningens avgrund, måste en konservativ person rimligen också vara nationalist. Det handlar om vårt lands räddning.

En sådan nationalism får dock inte övergå i chauvinism. Vi behöver istället samarbete mellan Europas länder. Europaparlamentet kommer här att spela en positiv roll som plattform för traditionalistiska partigrupper.

Konservatism iom sin monarkistiska aspekt har ju inget alls att göra med någon Nationalism - vilket olika former av "monarkistiska system vittnat om. Kejsardöme är ett monarkistiskt system som transcenderar nationsgränser, inkluderar flera nationer. Och en kung, ett kungadöme behöver heller inte reduceras till själva nationen den har sitt säte i, som den brittiska monarkin visar (dess forna kolonier är inte del av den brittiska nationen, men de har alla samma monark).

En monark är ju per tradition folkets främste företrädare, själva symbolen för "folket" kan man kanske säga.
En Nation däremot har ju ingen sådan koppling.

Så det blir ju lite löjeväckande att som konservativ förespråka nationalism, och särskilt om man dessutom säger sig stödja sig på monarkin ...
Inte ens i Sverige har det funnits en sådan koppling som du försöker få det till. Vi behöver ju bara gå hundra år tillbaka i tiden till Unions-försöket där den svenska kungen plötsligt fick nästanpå kejserlig status över hela Norden. Och då ska vi ju inte tala om upplösningen, eller när Finland blev republik.

Det däremot som är konservativt är den traditionella lokalförvaltningen, med de små "grevskapen" som samarbetar med en gemensam monark.
Men nationalism löser upp dessa bestående och tidlösa organisationssystemen.
Nationalism utraderar all lokal särprägel med sin centralisering och krav på likriktighet. En nation är sällan, eller aldrig, så liten att varje region är likadan. Men nationalismen lever ju på själva Myten om den enhetliga nationen, det enhetliga folket - trots att det i praktiken endast är tal om den härskande elitens egen lokala version som är måttstocken

Det är riktigt att vissa former av monarkism, som inte är ett entydigt begrepp, snarast har funktionen att hålla ihop flera nationer. Typexemplet härvid torde vara kejsardömet Österrike(-Ungern). Däri fanns ett stort antal nationer och kejsarens främsta uppgift var att vara den sammanhållande symbolen. Det feodala systemet kan nog sägas vara anti-nationellt.

Däremot kan det nationella kungadömet på ett vanligen bra sätt kombineras med nationalism. Exempel på detta är både Sverige, Danmark och Norge. Storbritannien, som är ett flernationellt semi-feodalt system är däremot snarast ett exempel på motsatsen.

Konservatismen kan således antingen riktas mot att bevara ett flernationellt system om man anser att detta är värdefullt att bevara, så skulle man kunna karaktärisera Storbritannien, eller mot att bevara ett nationellt system och så skulle man kunna karaktärisera Norge.

Konservatismen kan således väl kombineras med nationalism, men sambandet är inte självklart.

Jag säger som andra - vi har SD som står för både konservatism och nationalism och de har idag ungefär 20 % i genomsnitt i mätningar.