Är Linux "framme" än?

Sidan gnome-look är en gammal klassiker för att hitta teman. Huruvida man tycker att de som finns där ser bra ut är naturligtvis högst individuellt.

Här är ett annat exempel på varför linux inte är framme än. Gnome's login loop är inte allt för kul när det händer. Detta är egentligen helt oacceptabelt. Bytte till kde plasma som i sig har tusentals andra problem...

Har sedan ett par veckor kört med Ubuntu 17.04 daily build (beta alltså):

http://cdimage.ubuntu.com/daily-live/current/

Måste säga att jag är lite imponerad. Det är snabbt och rappt, märks att Canonical har jobbat med prestandan och förhandsversionen av unity8/mir som kan väljas vid inloggning känns väldigt kompetent även om det återstår en del att fila på.

Kerneln som hänger med 17.04 är 4.10:

https://kernelnewbies.org/Linux_4.10

Där märks det mycket bättre och utökade stödet för energihantering klart och tydligt för jag får tom lite bättre batteritid i 17.04 än i 16.10 och tom Windows 10.

https://kernelnewbies.org/Linux_4.10...9ea12866ee6e65

Summa summarum så verkar det bli ett riktigt trevligt släpp om än inga omvälvande tekniska förändringar:

https://itsfoss.com/ubuntu-17-04-release-features/

Arc och Numix är enligt mig de två bästa teman till Gnome. Kör du Debian-baserad dist så testa om du inte kan installera Arc. (sudo apt-get install arc-theme)

Vad tycker du är negativt med Kde? Jag bytte till Kde för några veckor sedan och trivs ganska bra efter att ha tweakat 1-2 timmar, sen bara rullat på. Någonting som frustrerar mig är att det finns 500 inställningar och olika menyer till allting, wtf liksom? Finns fucking 3 olika menyer för att ändra klockinställningar!? så jävla spretigt, wtf liksom, känns onödigt komplicerat...

https://minfil.org/R0l5z4b9b6/Screen...331_170204.png

Det är ju den främsta kritiken mot KDE och har varit så i ett antal år. De har en förkärlek för att klämma in en enormt massa inställningar som alla gör i princip samma sak.
Å andra sidan kan jag tycka att Gnome/Unity är lite för mycket åt andra hållet med inställningar som borde finnas i GUI:en men som måste kommas åt med tredjepartsprogramvara eller kryptiska kommandon.
Rent allmänt är väl det ett problem i Linux-världen. Alla dev-grupper gör sin lilla nördversion av hur en skrivbordsmiljö ska se ut men slutresultatet är varken hackat eller malet.

Slumpmässiga krascher, screen tearing, volym-hanteraren mm

Ubuntu 17.04 inne — riktigt nice!

Däremot helt otroligt att man fortfarande inte fixat kraschar med dleyna-renderer-service och plymouthd. Får dessa på alla datorer med Ubuntu GNOME.

Ja 17.04 är nice, prestandabiten har de jobbat på, det märks. Dock är Ubuntu Gnome imo i det närmaste oanvändbart. Fult renderade teckensnitt, dålig prestanda och klumpigt och fult utseende på fönstren och fokus på touch-trams. Jag bävar inför 18.04 då Canonical går över till Gnome.

Själv går jag nu (åter) över till Xubuntu, snyggt, enkelt och kraftfullt och gjort för en klassisk desktop.

Även jag har gått över till XFCE, instämmer helt i vad du skriver här. Jag ogillar Mutter väldigt mycket (eller snarare det faktum att GNOME inte går at tköra med något annat än Mutter). Nu på Manjaro (som har mognat enormt sedan jag testade det för 1-2 år sedan). Samt Compiz eftersom jag älskar wobbly windows.

Någon som kört Antergos eller Manjaro och kan återkomma med någon form av opatisk feedback hur det ställer sig mot generellt mot arch och övriga linux distar (ex Ubuntu med Gnome alt KDE) ?

Jag har provat båda.

Antergos är i praktiken Arch + en enkel installer. Tyvärr är den installern ganska dålig (tänker då särskilt på att man får välja DE, men inget av dem blir bra konfigurerat). Orkar man ställa in och fixa mer själv så är Antergos ett bra alternativ (men då hade jag gått direkt till Arch istället). Vill man ha en mer slipad och färdig installation så kör man Manjaro (särskilt deras senaste XFCE-dist är riktigt fin—det är den jag kör nu, den har mognat enormt sedan något år tillbaka).

Manjaro har däremot egna repos och kör inte direkt från Arch-repos (som Antergos gör), vilket är både bra och dåligt: Man får vänta lite längre på uppdateringar, men det blir inte heller 300 uppdateringar i veckan, utan istället släpper man på ett gäng uppdateringar då och då när det behövs. Jag rekommenderar starkt Manjaro XFCE om du vill ha en snabb och enkel installation samt slipad upplevelse med schysst prestanda, alternativt Arch om du gillar att fixa mycket själv i systemet. Skippa Antergos, jag tror verkligen Antergos löser ett problem som inte ens fanns till att börja med, om det inte är något jag missat. Jag är ingen expert så någon annan får gärna vidareutveckla detta alternativt peka ut ifall jag har fel.

PS. Du nämner Gnome: Jag har läst att Gnome-flavorn av Manjaro är ganska lågt prioriterad och att man sätter XFCE och KDE främst. Kan vara bra att känna till. Å andra sidan ser både KDE och XFCE helt värdelösa ut i Antergos vid default-installation (i alla fall sist jag körde det). Vad gäller stabilitet ligger Manjaro (*tror* jag) snäppet bättre till eftersom man är lite lugnare med uppdateringar jämfört med Arch/Antergos.

EDIT: Ang. hur det ställer sig mot Ubuntu:

Jag har lämnat Ubuntu för Manjaro. Ubuntu är jättebra, men lite för "snällt" för mig. Jag vill ha något rappare, något som inte installerar allt i hela världen för att täcka precis alla behov som finns. Jag upplever även Manjaro som märkbart mer responsivt och boottiden är ungefär hälften av Ubuntus (det verkar som att detta är pga alla services som Ubuntu kommer med by-default). Ubuntu 17.04 har inte längre någon swap-partition vilket jag är tacksam för. Manjaro vill åsidosätta 32gb på min 256gb-disk åt swap-minne vilket känns väldigt mycket 90-tal för mig. Jag utgår ifrån att man åtgärdar detta till nästa release.

Typsnittsrenderingen i Manjaro 17 (XFCE) är något skarpare än i Ubuntu 16.10/17.04 Gnome. Jag föredrar Ubuntus rendering, men det är ingen jätteskillnad och den är snygg även i Manjaro 17.

Ubuntu 16.04 och framåt har alltid haft problem med dleyna-renderer-service och plymouthd på ALLA datorer jag provat. Redan inom 2 minuter efter första boot efter ny installation har den kraschat på ALLA TRE datorer jag installerat ALLA TRE releaser av Ubuntu på (9 olika konfigurationer alltså). Detta påverkar ingenting, förutom min känsla: Det är tråkigt att starta ett nyinstallerat system och mötas av felmeddelanden.

Manjaro XFCE hade problem med min touchpad (Synaptics, pacman -S xf86-input-synaptics så löser det sig) inledningsvis.

På desktop-datorn hade jag först problem med Nvidia-drivers (proprietary). Drivern resettade 3-4 gånger (skärmen blinkade svart bara). Detta har magiskt slutat ske, vet ej varför då jag inte rört något.