Mental träning: Här kommer några tips!

Jag har sett att det är många som ställer frågan hur man tränar det mentala inför GMU eller någon annan utbildning och jag tänkte ge några tips och råd från min idrottspsykologiska utbildning. Man kan tro att "man antingen har pannben eller så har man inte det", men det finns systematiska metoder för att träna upp detta.


I grund och botten så fungerar den mentala träningen på samma sätt som muskeluppbyggnad, genom att utsätta det för stress, men också att lära sig kontrollera sina känslor och tankar som direkt påverkar det fysiska.


Mina rekommendationer
* Mental tuffhetsträning : den avgörande faktorn av Lars-Eric Uneståhl. har du tid och ork och vill få bättre resultat av detta program så rekommenderar jag att du börjar med hans andra program mental grundträning.

* Foundations of Sport and Exercise Psychology. Denna bok är en av den bästa för att få förståelsen för allt som har med det mentala att göra. Om man inte är superintresserad av allt så kan man ändå läsa sammanfattningarna för att få mer trygghet i att det man gör funkar och varför.

(Observera att dessa böcker finns att låna på de flesta bibliotek)



Lättare läsning
Om du vill ha en lite "lättare läsning" som inte är lika djupgående men som beskriver det från soldaters perspektiv så rekommenderar jag dessa böcker. (observera att dessa innehåller lite "new age" saker som vissa kallar det så som meditation och law of attraction)

* Unbeatable Mind och The Way of the SEAL av Mark Divine
* Unleash the Warrior Within av Richard Mack Machowicz
* The Intuitive Warrior: Unleashing Your Hidden Potential av Michael Jaco


Övrigt
Sedan så finns det en hel del blandad info om du söker på "mental training" och "mental thoughness" på amazon, youtube, eller google.



Principer
Som de flesta vet så orkar kroppen mycket mer än vad vi mentalt tror att vi klarar av, därför kommer allt ner till hur vi hanterar de jobbiga/negativa tankar och känslor. Så hur gör vi för att överkomma "path of least resistance"?

1. Vi behöver skapa energi för att kunna pressa igenom de tuffa omständigheterna. Detta genom att skapa en vision+mål+mening= inre motivation. Om du inte har detta klart så är det väldigt lätt att ge upp. Samt att stärka vår självbild, självförtroende, attityd och självkänsla = kunskapen att vi kan och kommer klara det. Om du har ett tillräckligt stort "varför" och en tillräckligt stor tillit till dig själv så kommer du hitta hitta en väg ELLER skapa en väg. Om inte så kommer du finna bortförklaringar.


2. Trosystem och perception
Innan vi sätter igång att stressa vårt system så behöver vi verktygen för att kunna hantera det rätt och göra om det till något positivt. Detta är verktygen för att ta itu med utmaningarna. Som tex rädslan för att misslyckas, förlora, bli utskrattad, avvisad, kritiserad, dömd, förnedrad, känna sig mindervärdig, att dö. Samt våra tankar som jag orkar inte, jag kan inte, jag är inte speciell. Som du ser, om vi inte klarar av att hantera och kontrollera våra tankar och känslor så kommer vi låta oss styras av omgivningen istället för tvärtom, a.k.a offerrollen.


Ta kommando och kontroll över livet
Allt detta kommer ner till att lära dig, programmera in, att du kan handskas med vilken situation som helst och att du kan och kommer att överkomma allt som kastas till dig.


* Gör det som känns obekvämt, jobbigt, tråkigt, meningslöst, och hitta mening i det. Tex träna på den tidpunkten på dagen då du minst känner för det. Träna utan att äta. Sov för lite. Diska, städa, bädda sängen, rengöra skorna.

* Misslyckas/förlora med flit för att lära dig ta kritik och handskas med känslan av att vara svag eller mindervärdig, för vi kommer aldrig bli fulländade. Lär dig att se det genom linsen av tillväxt som individ och som en byggsten till framgång.

* Utsätt dig för dina rädslor och det okända. Tex håll tal inför publik, gå ut och ragga mitt på ljusa dan.

* Sätt dig i obekväma situationer. Sök på youtube på pranks och välj ett där folk kommer kolla konstigt på dig. Tex sjunga en låt högt på tåget eller sätt dig jämte någon när bussen nästan är helt tom.


* Fokus vid bristgränsen: Lär dig att endast fokusera på denna repetition eller steg, känn hur smärtan känns, acceptera den, och testa ett steg/rep till osv. Lär dig att känna/beskriva smärtan, andas, acceptera att den finns där och sedan bara fortsätta. Se på den objektivt.

* Lär dig komma i flow: Lär dig att få upp energin till optimal nivå på kommando genom att föra dagbok på händelser när träningen går bra eller dåligt och skapa en snabb rutin för det, både för pretraining och sekunderna innan action.


Frågor?
Om ni har några frågor så är det bara till att fråga på

Det var bra skrivit, du får gärna utöka.

Tack för tipsen. Men vad ska diskuteras?

Jag gör ett försök: Undvik att klia på ett kliande myggbett!

Det som kan diskuteras är kanske olika tips och tekniker för att utmana och stärka sin mentala resiliens.


Intermittent fasting
Ett annat träningstips är att prova periodisk fasta (intermittent fasting), som är uppbackat av vetenskap och som många inom bodybuilding världen nu kör. Det går ut på att fasta allt från 16-24 timmar för att ge kroppen mer tid åt att reparera sig och mindre tid och energi åt matsmältningen. Dels så skapar du större skada på musklerna om du tränar på tom mage vilket leder till större uppbyggnad samtidigt som du tränar dig mentalt.

Störst inom detta är Martin Berkhan på leangains och Brad Pilon på eatstopeat. Länk till myter om fasta och det vanliga med att äta vart tredje timme: http://www.leangains.com/2010/10/top...-debunked.html


Mental och muskulär avslappning (MOMA)
Detta är det som Lars-Erik Uneståhl pratar mycket om. Det enda viktigare än träning är återhämtning och att konservera energi. Genom att träna MOMA så kan du se till att du får ökad sömnkvalitet och återhämtning samt att lära dig att slappna av i musklerna och sinnet. Som de flesta som har gått någon kampsport vet så får man de första månaderna konstant lära sig att slappna av i musklerna för att inte bränna ut. Att lära sig löp- och gångteknik (ja det finns faktiskt) så lär du dig att använda momentum på rätt sätt för att hålla ut längre. Vad har du gjort idag för att förbättra din teknik samt för att öka din återhämtning?


Ingen plan B
Detta är lite extremt men väldigt nödvändigt exempel för att skilja på mentala och fysiska begränsningar. Föreställ dig en fiktiv situation. Låt oss säga att du klarar springa milen på 50. I nästa exempel så blir du skjuten om du inte klarar det på under 45 minuter. Du förstår poängen. Det som händer är att du stänger av hjärnan. Det finns ingen annan utväg. Du bara gör det. Hade jag sagt 30 minuter så hade du nog inte klarat av det hur mycket du än hade velat eller försökt. Däri ligger skillnaden mellan mentala och fysiska begränsningar.

Jag kommer inte ihåg vilken historisk officer som gjorde det i krig, men när hans trupp hade kommit i land så brände han upp båtarna. Simpelt. Då fanns det ingen annan utväg eller distraktion för soldaterna än att vinna. Vi lever i en tidsera där vi kan glida med igenom hela livet om vi vill, på gott och ont. Det mesta är serverat och om man inte orkar kämpa så finns det alltid någon myndighet som kan ta hand om en. Detta gör det väldigt lätt att leva efter path of least resistance och aldrig inse eller förverkliga ens fulla potential. Vad kan din ursäkt eller plan B vara för att hoppa av utbildningen?


Det är omöjligt
"Whether you think you can, or you think you can't--you're right."
Om någon annan har klarat det så är det bevis på att det går. Så simpelt är det. Ingen hade någonsin klarat springa 1 mile under 4 minuter. Roger Bannister sa att han skulle göra det, något som var omöjligt. Alla skrattade åt honom. Det var helt omöjligt och det visste alla om. Han gjorde det omöjliga 1954. Året därpå var det 12 andra som klarade det, och året därpå några dussin till. Vi tror oftast att vi är så olika och att vår situation är så unik, men det har nästan garanterat alltid funnits någon annan som haft en värre utgångspunkt än oss och klarat det. Skillnaden ligger i psyket.

Jag läste nyligen om en kvinna som började karate när hon var 72 år och tog svart bälte vid 88 år. http://www.dailymail.co.uk/news/arti...lack-belt.html. Vad är din bortförklaring?



Vad har du gjort idag för att bli mentalt starkare?

Väldigt intressant skrivet, detta ska jag försöka mig på!

Ok, jag hugger. Varför skulle det behövas mental träning för att rycka in för? Det är ju inte direkt främlingslegionen utan en rätt mellanmjölkig tillställning som är utformad för, hör och häpna, att de flesta ska klara av den; förmodligen med i realiteten lägre krav än under värnpliktstiden då försvaret inte direkt kan välja och vraka bland sökanden. Sedan har jag jävligt svårt att se vad muskelnedbrytning har att göra med mental träning och vad fan det är som ska diskuteras.

Varför mental träning?
Jag kan se flera anledningar. En är att prestera bättre, vilket givetvis inte gynnar enbart en själv. Jag menar om det går så varför inte? Och om vi pratar om GMU så varför inte få ut det mesta av det? Men det finns fler utbildningar inom FM än bara GMU där den mentala biten har en ännu större avgörande faktor. Och dels så är mental träning något du inte enbart har nytta av i det militära och sedan lägger på hyllan, utan det är även något du har nytta av senare i det civila livet. Jag har svårt att se ett bättre tillfälle att träna upp det samt en situation där ens mentala styrka är så avgörande som inom militären.


Muskelnedbrytning
Jag tog upp IF som en utmärkt träningsmetod för att träna upp det mentala, samt som ett exempel på hur det mentala fungerar på samma sätt som det fysiska, att det enbart blir starkare av stress.


Vad som ska diskuteras
Det har jag redan nämnt: att ge varandra olika tips och tekniker för att utmana och stärka sin mentala resiliens. Men om mod anser denna tråd meningslös så kan han ta bort den.