Den svenska feminismen

Det är ingen nyhet, den svenska feminismen i Sverige har inget med kvinnors rättigheter att göra. Utan den är en ideologi som är skapad av Juden i ett syfte, att hata svenska/vita män och hylla sjuka saker som mångkultur.

I feminismen samlas först och främst psykiskt svaga och misslyckade kvinnor med mindre tilltalande utseende för att försöka få bekräftelse och känna någon form av gemenskap där hatet för deras mentala problem och egna misslyckanden läggs över på något/n annat än de själva.

Men feminismen har idag spridit sig till snygga tjejer också, Zara Larsson exempelvis som springer judens ärenden. Hon har blivit så hjärntvättad så hon njuter av uppmärksamheten hon får från judemedia när hon kommer med sina efterblivna feministiska hat-uttal.

När en så ung, snygg och så stor artist uttalar sitt hat mot svenska/vita män så sprider detta sig som ringar på vattnet till vanliga Svensson-tjejer. Det har blivit populärt för unga tjejer i alla åldrar från tidiga tonåren till 25+ att vara "feminist". Juden var inte dum när han kom på allt det här. Allt för att splittra oss som folk och göra det enklare att lyckas med planen att göra Sverige till ett mångkulturellt helvete.

Även om du formulerar dig väldigt dåligt - Så är du inne på rätt spår(Det du skriver är visserligen ganska välkänt bland de flesta nationella)

Så har du delvis rätt. Självklart är feminismen någonting negativt för en nation. Feminismen skapades av judar samt sionister i den så kallade "Frankfurtskolan".
Precis som övriga delar av kulturmarxismen så har feminismen som mål att skapa motsättningar mellan grupper. Kvinnor mot män, Rika mot fattiga etc.

Samt att hålla fertiliteten låg i och med ökad accepterande av HBTQ och gay livsstilen.
Sen så ska kvinnor och tjejer idag vara sexuellt frigjorda vilket kan leda till sterilitet.

Bra att du försöker sprida sanningen vidare. Även till de mindre intelligenta massan.

Väl Mött!
Johan

Och det är absolut farligt när "förebiler" som Zara Larsson kallar sig feminist och rasblandar med negrer. Det är väldigt skadligt och hon är med största sannolikhet inte medveten om det själv. Men hon används som propaganda för förintelsen av den vita rasen.

Jag vet, det var dåligt formulerat men ville bara upplysa om detta här. Skyller på att det var sent.

Unga tjejer och kvinnor borde stanna upp och tänka till lite. Skrämmande att det är så många som ändå dras med i dyngan. Men uppvaknandet kanske kommer i takt med att Sverige blir värre och värre, vi får hoppas det.

Problemet med dessa tokar är, att de faktiskt har rätt i vissa delar, men fel i många andra. Som en akademiker som jobbar (tyvärr) med mycket t.ex. feministisk ideologi och teori kan jag säga, att det är judar, ofta sionister, som historiskt grundade och proponerade teorier som ledde till den sortens tänkning som idag har blivit populär och hittas blandt aktivister.

Sen är det sant att en del judiska skribenter hade (och har) klara politiska motiv, och att mycket av den flummiga ideologikritik (som det ofta kallas) passar dessa motiv. För merparten handlar det inte om att skapa motsättninger osv., särskilt inte med så uppenbart onda motiv som alla idiotnazister vill påstå, utan det handlar om att undvika förutsättningarna för moraldogmer, som t.ex. kan leda till, ja, holocaustgrejer. Men allt sånt är i den akademiska litteratur mycket subtilt och i bakgrunden.

Bland mer rabiata sionister så stämmer dock de "löjliga" konspirationerna. Men här rör det sig om rabiata folk som har en religiös och politisk läggning, qua sionister. Dock är de av samma skrot och korn som t.ex. nationella, liberalar och andra med klar politisk drivkraft. I mitt tycke är problemet att man gör det till någon sorts världskonspiration. Varför inte behandla dessa judar, även om man ser dem som en särskilt typ av ideologer, som folk med specifika politiska mål osv., precis som t.ex. Zara Larson och blåsta feminister, utan att ta steget vidare och påstå att merparten judar är så (eller, starkare, att det är judiskt beteende)?

Man tar helt enkelt seriösiteten ut av några ganska legitima åsikter, vilket gör det svårare att prata seriöst om t.ex. vestens idehistoriska utveckling. Så, ja, lite sanning och lite falskhet måste man säga. Inte helt fel, inte helt rätt.

Du menar för att inte din favoritblaska DN har berättat detta för dig? Ja, så konstigt. Att Bonnierjudarna inte vill prata om den judiska Frankfurtskolan och kulturmarxismen. Det finns mycket här på Flashback i detta ämne, skivet av folk som till skillnad mot dig har gedigna kunskaper. Kort kan sägas att det var Lenin som tog initiativ till Frankfurtskolans bildande strax efter Kominternkongressen i Moskva 1922. Syftet var att sprida "den permanenta revolutionen" vilket hade gått trögt utanför Ryssland. Metodiken var att bryta ned västvärldens normsystem genom att unyttja Freud's pansexuella idéer. Feminismen är en central av denna demoraliseringsagenda. Har du aldrig funderat över varför alla feminister gapar om "vita män"? Det var ju vita män som dessa marxistiska agendajudar ville få bort.

Tack för ditt svar. Förövrigt kan jag hålla med dig en del om att det finns ett för stort fokus på "judar". Men när man upptäcker att flertalet av de högst uppsatta i kommunistpartiet i Sovjet var judar. När man läser om Frankfurtskolan, Rothschild , Rockefeller Så blir det svårt att förneka att många judar har en agenda som är fientlig mot Europa och dess folk.

Nu vill jag inte dra alla judar över en kam. Men att inte peka ut deras etnicitet när de har så pass mycket ansvar för tex massmorden i Gulag och svälten i Ukraina( Holodomor, som ledde till kannibalism pga extremt brist på föda) är att undanhålla sanningen.

Hur kunde en elit av ickeryssar planera en kupp mot Tsarfamiljen och kallblodigt mörda dessa? För att sedan manipulera det ryska folket till Kommunismen som ledde till ett hemskt samhälle där miljontals oskyldiga dödades och våldtogs.

Förövrigt kan jag meddela dig om att jag inte är nationalsocialist utan bekänner mig endast som nationalism. Jag önskar att historien hade utvecklat sig annorlunda och att judarna i Europa hade blivit skeppade till Madagaskar(som var den ursprunglig planen) på ett humant sätt.

Då hade vi nationella inte haft denna typ av "White guilt" som idag gör det näst intill omöjligt för nationella partier att få makt i store delar av Europa.


Om vi sedan återigen pratar om feminismen som var huvudämnet i denna tråd. Så är feminismen absolut inte skapad för att vara något positivt så som du beskriver. Isåfall hade ju sionisterna och judarna annamat det i Israel. Precis som genus och HBTQ. Vilket inte är accepterat i Israel.

Så du anser alltså att deras önskan om att göra världen bättre endast avser Europa och Andra vita nationer?

I deras egen nation ska traditionalism, Nationalism råda? Ser du inte dubbelmoralen i detta?

/ Johan

Hahahaha.
Fattar vad ni tror, så det spelar ingen roll hur många gånger ni upprepar samma konstiga saker

Den ja

Jag skriver ett längre svar. Vi är inte särskilt oeniga, men jag tycker att du gör några felslut som försvårar legitim kritik och insikt. Men jag är enig i dina sakobservationer. Ämnet är omfattande och klurrigt. Så jag återkommer.

Innan jag skriver för mycket, vill jag skriva kort om koplingen mellan feministisk teori, som akademisk företeelse, och den sortens bredare ideologikritik som vi snackade om (typ, frankfurterskolan, kritisk teori, hermeneutik osv.). Utan att klargöra sambandet, rent teoretiskt, så blir det mycket svårt att komma in på hur det hänger ihop med judisk aktivism osv.

Låt oss slå fast vad kontroversen rör i grunden: 1) Att judar, sionister, hyppigt finns i revolutionära och aktivistiska sammanhang. 2) Att de står bakom många alster som utgör dessa händelsers ideologiska ryggrad.

Om dessa teorier och ideologier spelar någon som helst verklig eller tänkt roll, t.ex. om de på något sätt tillämpas som vapen mot Europas folk och nationalism, så måste vi så klart veta hur feminism platsar rent teoretiskt. Om det inte finns en kopling, så är det skitsamma hur mycket man som nationalist eller whatever visar på "suspekta" samband mellan judisk aktivism och vissa teorier, efter som varje sådan samband är olikt sambandet mellan denna aktivism och feminism, om inte det finns ett djupare samband på det teoretiska/ideologiska plan. Och, omvänd, finns ett sådan, så blir det lättare att fokusera på sakfrågan som vi verkar oeniga om.

Tyvärr har jag svårt för att uttrycka det teoretiska innehållet klart. Dessa teoretiker blandar överlag vissa "riktiga" tekniska problem ihop med etiska projekt, ekonomisk sociologi, antropologi m.m, och vissa av deras bekymmer som borde vara tekniska frågor - typ inom medvetandesteorin och liknande - tas som någon sorts diffus "sanning" (problemen är ofta tekniska där olika självklarheter verkar paradoxala i konjunktion). Jag ska inte gå så mycket i djupet här. Kort sagt är det hela flummigt, så min utlägning är i ordalyden sånt de vill förkasta.

Frankfurterskolen, kritisk teori osv. i grova drag - och flummfeminismens plats här

Här har vi en klass av teorier och ideologi som har gemensamt, att de förpliktar sig på en samling diffusa åsikter kring vad som "konstituerar" människan. Gemensamt för teorierna är, att de utgår från såna åsikter kring meningsfulla liv och världsförståelse som utesluter att kapitalism, och dess ideologiska grund i liberalistisk etik, är förenlig med ett autentiskt liv. (Ironiskt nog är det samma typ av reflexioner som motiverar dessa sionistjudar, som motiverade många akademiska nazister, t.ex. Heidegger - varför Heidegger ofta ses som lite av en hjälte inom dessa kretsar!!!).

"Diagnosen" av vad som möjliggör såna "felaktiga" ideologiska projekt som liberalism - ideologier som verkar ge rationellt stöd till kapitalism som, ex hypothesis, är skadlig - spåras av dessa tänkare till "absolutism" och "universalier". Typ "kategorier" som står bortom historians flöde, och som teori och ideologi ska "klarlägga". Denna diagnos tar sig till olika uttryck i olika texter. Vissa vill t.ex. göra gällande att precis samma "dogma", att det finns en sådan "verklighet" som subjektet har tillgång till som objekt, ligger bakom begrundelsen av såväl felaktiga ideologier som vetenskapsfilosofier och vetenskaper.

Därför hör man ofta snack om "positivism". Men när empiricisme behandlas, så är det endast som ett specielt symptom på samma sjukdom, och målet med dessa teorier är att skaffa sig av med sjukdomen själv.

I denna skola av tänkare hittar man kimen till vanlig kulturmarxism. Men du hittar ingen "kommunist" eller så. Tvärtemot. Hela denna sortens tänkning är, till sin interna logik, en reaktion på just sovjets realisering av "botmedlet" i praktisk form. Bolschevikerna såg, kan man säga, problemet med kapitalism och dess ideologiska grund. Men sedan skapade de samma sjukdom i ny form.

Helt urvattnat så är grundidén här att själva de kategorier vi tänker i, genom hela den Europäiska historia, är samma. Typ uppdelningen av världen i subjekt och objekt. Och alla delmoment i idéhistorian, där man har hittat vissa tekniska problem med en bestämd "metafysik", ledar till lösningar som rehabiliterar problemet i ny form. Problemet är, enligt dessa folk, själva ramverket för förklaring.

På ett tekniskt plan kan ges exemplet med att säkra vetenskapen mot "extraempiriskt" innehåll som guidade den logiska positivismen. Vad man här ville undvika var att vetenskapsfolk smög in termer som figurerar i vetenskapliga propositioner, där propositionens sanningsvärde inte har att göra med sakförhållanden, och som därför inte kan vara objekt för empiriska test. Kort och gott att säkra sig mot metafysiska propositioner. T.ex. innehöll Newtons begrepp om absolut tid extraempiriskt innehåll. Lösningen var, enligt dessa tänkare, att inse att vetenskapliga propositioner alltid är predikativa, och att predikater alltid endast refererar till en klass av observationsomständigheter och observationella utfall.

Här finns ett problem av teknisk art som redan Kant bemärkte: hur kan vi konstruera "generella" kategorier genom empirisk abstraktion?

Inom den flummiga läger som vi här pratar om ser man problemet annorlunda: precis iden om att det finns en "värld" med "ting" som ett subjekt kan referera till - sätta som objekt - är själva problemet. Förkastar vi det, så bortfaller alla dessa tekniska svårigheter.

Problemet är nu, för en sån som jag själv, att då kan man inte teoretisera. Men det skiter vi i här. I alla fall ses lösningen som sådan att "allt" bara är arbiträra sätt att snacka om saker på (inkl. snack om att snacka om saker) - al vetenskap och filosofi är helt enkelt "reflekterade uttryck" för praktiska livsformer. Problemet, ideologiskt sett, är när vi omedvetet tar dessa arbiträra livsformer - traditioner - och bakar in dem som "sanningar" i vårt vetenskapliga, politiska och filosofiska arbete. För nu sitter vi och "teoretiserar" om världen, men genom att göra det så återupprepar vi bara vår vana. Om nu t.ex. kapitalism, som tydligen är farlig, har sin grund i samma fel som t.ex. den logiska positivismen, och om den senare helt enkelt är ett uttryck för att vår vana har tagits in för att legitimera sig själv, så verkar kapitalismens kategorier på samma sätt återupprepas av liberalismen.

Målet blir då att ge teorier om hur vi avslöjar ideologi - som bara är reaktionär rationalisering av status quo - utan att hamna i ideologiproduktion. Detta mål kallar de "kritisk teori" eller "ideologi kritik" osv.

En lite mer... well, läsbar tänkare i sammanhanget är Kant. Hans filosofi, som egentligen är riktigt vacker och genialisk, är ett försök på att ange förutsättningarna för vetenskaplig kunskap. Tidigare filosofer ville ge fundamentsteorier ur vilka man kunde härleda princip som legitimerar vetenskapen. När dessa fundamentsteorier inte lyckades, så drog vissa, t.ex. Hume, slutsatsen att vi inte kan veta något om världen. Kants teori var "kritisk" i den mening att den förutsatte vetenskaplig kunskap som faktum och istället "backtracker": Efter som vi vet P, hur är det möjligt? Genom att ge betingelserna, så hade han, om han hade rätt, etablerat den enda fundamentsteori som fungerar.

Men precis detta ser dessa "kritiska" teoretiker som en indikation av problemet. Kant förutsatte "realiteten" av något och efterrationaliserade en "ideologi". För den kritiska teoretikern är problemet inte att vi t.ex. har vetenskaplig kunskap osv., men att såna kategorier inte är "magiska" och universiella, men arbiträra.

När dessa (judar) sedan kollar på t.ex. liberalism, så ser de samma "interna" logik - att det är precis den ideologin som möjliggör kapitalism som "det rätta systemet". Men, låter sången, efter som kapitalism är av det onda, så är denna "kritiska" teori - liberalismen - skadlig, medmindre vi inser att den enbart är den reaktionära förutsättning för att legitimera kapitalism, dvs. inser att liberalism endast är kulturellt betingad reaktionär ideologi.

Hela målet är således en "kritisk teori" som tillåter oss att identifiera "ideologier" som reaktionära begrundelsesprojekt för arbiträra historiska tillstånd, utan därmed att skapa en ny sådan ideologi.

Kommunismen var, i deras ögon, av samma sort som kapitalism, precis efter som det är en ny ordning baserat på en ideologi. Och således ses marxismen i dens olika skepnader som problematisk, precis som liberalism.

I den mån marxism har en plats i dessa folks tänkning, så är det som teori om social revolution. Mycket adopteras här av dessa andra tänkare. Men som begrundelsesprojekt ses det som en fattig rörelse.

Feminismen springer ut av denna tankeskola precis som "normkritik". Feministiska teorier spelar typiskt an på denna misstänksamhet mot traditioner, och varje ideologi som motiverar traditioner - t.ex. konservatism - ses på samma sätt som ett bakvänd projekt som helt enkelt söker återupprepa historiska tillfälligheter för att begrunda dem. Problemet med det är, som det heter sig, att dessa ideologier "reproducerar" traditionen.

Detta är allt samman mycket flummigt. Det finns mer "kött" på benen än vad jag här indikerar, men min egen åsikt är att det är rent flumm.

I alla fall: feminismen må ses som en speciell tillämpning av samma poäng.

Gemensamt för alla dessa tänkare är dessutom att dessa teorier ska mynna ut i något verktyg som ska hjälpa till med att bekämpa ideologi och dess reproduktion av tradition (vilket är legitimt om tradition, ex hypothesis, grundas endast i ideologi som grundas i tradition!).

I praktiken ska man således ha 1) en procedur för kritik som a) inte producerar ideologi och b) tillåter oss att visa hur en bestämd institution grundar en bestämt ideologi, och c) att denna ideologi endast återupprepar traditionen, och då är kulturellt och historiskt arbiträr och ingen "sanning" samt 2) en legitim aktivism som är etablering av tradition utan att grunda en reproducerande tradition.

Därmed begrundas s.k. "normkritik", där man "normaliserar" saker som är "onormala", inte för att dessa "onormala" saker, HBTQ osv., är det rätta, men för att förinta förutsättningen för absolut ideologi. T.exx. Deleuze skriver att så snart dessa onormaliteter är norm, så måste nya normer promoveres. I ett evigt flux av förändring.

The Jewish Connection!

En del judiska skribenter som skriver inom nämnda kategori verkar känna igen sig i tänkningen. Det rör sig om antiteori och, kan man säga, antirationalism. Man vill förkasta hela den vesterländska filosofiska traditionen. Därmed också den klassiska argumentationsform.

Hela grundsloganet som summerar upp denna tänkning är, skulle jag tro, "traditionen är ingen guide till ideologi!" samt "Al ideologi är traditionsreproduktion!". Och konsekvensen är då "ut med ideologi!".

Här pekar judiska skribenter, t.ex. Hannah Arendt, på hur vår egna historia har förintat vår möjlighet att naivt dra upp tradition och tidigare erfarenhet som vägvisare. Kom ihåg att enligt dessa så är tradition grunden till teori - även fast liberaler och andra inte fattar detta. Så enligt deras logik: Om vår historia har förintat hoppet om tradition som guide, så har den förintat ideologiens legitimitet som sådan.

Judarna pekar så klart på holocaust. Detta brott som övergår alla brott, denna ondska som inte kan uttryckas i ord. Den är en del av vår historia, vår erfarenhet, och därmed, enligt den model som grundar vanlig teori- och ideologitänkning, en legitim ideologigrundare. Så denna model är fel.

Innan var det kapitalism som pekades ut som boven, som den tradition som visade att ideologi grundas arbiträrt och legitimerar onska. Nu är det holocaust.

Detta är, tror jag, den "interna" affinitet mellan judar och kritisk teori. Helt banalt.

Sedan finns det ett annat aspekt. Judarna har alltid, av egen förtjänst, ingått i ett mer eller mindre distinkt judiskt gemenskap. Men detta gemenskap har, av olika anledningar, setts som främmande av majoritetsbefolkningarna kring dem (som också de själva upplevde som främmande). Detta har lett till olika sorters diskrimination (jag bryr mig inte här om grunden till det). På så sätt är det klart att det känns "familiärt" med teori som talar om hur normer är arbiträra och ideologier som motiverar dem likaså. I ljuset av sån tänkning framstår nu nationalism och andra ideologier, som legitimerade utpekandet av juden som avvikande hot, som luftkastel.

Men här delar de klart position med bögar och liknande. Så det finns en klar analogi. Om nu feminismen är en speciel art av precis samma generella projekt, så är det också klart hur judar som tar till sig kritisk teori stödjer feministisk teori, just efter som utfallet tänks vara samma: ideologikritik.

På samma sätt kan man förstå att judar som vill agera aktivistiskt här hittar anledning att sluta upp kring HBTQ-agendan. Den är ett konkret sätt att påbörja normdödandet som föreskrivs av kritisk teori. Och om samma normer som grundar homoförtryck tänks grunda t.ex. rasism osv. - t.ex. om det är "vita mannen" osv., så vill det vara skit samma, efter som fienden, normen, är samma för juden såväl som bögen.

Sedan ska sionismen, i denna sammanhang, inses som ett bud på hur "juden" kan få lov att förkasta en tradition som är meningslös, givet holocaust. Enligt många kritiska sionister, så är problemet att denna historiska upplevelse inte kan kommuniceras, den måste erfaras. Och yadayadayada, endast juden erfarade den, så erfarenheten kan inte beverka att vita mannen vaknar. Därför: Israel, där judarna kan leva fritt i postkrigens tid. Vilket riktigt ortodoxa förstås förkastar!

Sen finns det bland de mer chauvinistiska ortodoxa en del folk som tror och inser:

1) Kritisk teori är skitsnack, men
2) Aktivismen är faktisk norm- och traditionsdödande och
3) Traditioner binder samhället.

Dessa folk är rasister och chauvinister, och sedan också judiska nationalister. Precis av den grund du som nationalist ser HBTQ-grejen och allt som ett hot, av precis samma grund ser dessa folk det som ett hot mot dig och ditt folk. Men de hatar dig och ditt folk, så de backar upp om aktivismen för dess praktiska konsekvenser.

En del nationalister tänker då felaktigt att det är HELA motivet bakom rörelsen. Och så är det inte.

En annan sak rör det sociologiska aspektet. Här tror jag att grejen är att:

1) Folk med aktivistisk kraft är aristokrater.
2) Stora akademiker är ofta aristokrater.

Inom judiska samhället verkar aristokratiet omfatta många sionister. Och vupti, du har en snedfördelning av folk i ovanstående sörja!