Granatkastare till hemvärnet

Man får väl vara glad och tacksam, så länge det inte rör sig om gamla 47 mm m/40.
He, he, nu börjar man känna igen det gamla totalförsvaret. Att dumpa obsolet skit (som man ändå inte nänns slänga) på hemvärnet är en gammal fin tradition.

Nu är ju inte alla grk 12cm grk.
Utomlands finns det gott om exempel på lättare grk
som används på plutons eller t.o.m. gruppnivå (t.ex. Frankrike).

Därtill så finns det gott om objekt som ska skyddas av kompani eller bataljon.
T.ex. då flygfält.

En lätt grk (ca 5kg tung) blir då ett vapen som kan ersätta/komplettera
signalpistol/närlys/mellanlys, grg* och granattillsats.


(*) Som är mycket svår att använda när man skyddar f.f.a. ett mindre objekt p.g.a. bakblåset.
Man får då vara glad om man kan hitta en enda anständig eldställning
per grg med ett mycket smalt eldområde.

Normalfallet är dock att grg inte går att använda alls ute vid objektet,
eftersom det finns egen trupp eller känslig materiel i bakre risken,
större trädstammar o.d. nära grg i bakre risken,
eller att terrängen framför grg är helt olämplig för grg.


Eftersom HV ofta uppträder plutons- eller t.o.m. gruppvis,
så krävs det åtminstone eldledarkompetens på plutonsnivå.
Säg 2st med eldledarkompetens per pluton som ett absolut minimum.
På så sätt så kan man garantera att man i alla lägen
har 1st som kan eldleda som i.a.f. är vaken.

Fast det är klart.
Han som är vaken och ska eldleda är kanske 1km bort på patrull
och den andra som ska eldleda kanske har valt att sluta i HV,
eftersom han har tröttnat på skiten och inte vill förlora en massa inkomst
så fort han ska på HV-övning.

Frågan är väl hur man har tänkt sig att den taktiska användningen av grk.
En "mellanjölks-lösning" skulle vara att lita till i förväg uppmätta eldlägen, då räckte det med att man begärde inriktning och utlösning, allt annat skulle skötas av en specialicerad eldledare.

Förvisso inte, men det grk HV ska använda är 12 cm.
Grk är förvisso lite knepigt pga bakre risk, men tänk på att detta krymps rejält I ofredstid.

Japp. 12cm grk i HV tror jag inte alls på.
Visst, rollen att i praktiken behöva skydda Stockholm i ett skarpt läge,
kräver att man har lite grövre doningar, som räcker
för att kunna slå igenom i.a.f. taken på husen på Södermalm,
Östermalm, Norrmalm, Vasastan och Kungsholmen.

Detta är dock en roll som bara har uppstått, eftersom FM:s manöverförband
manskapsmässigt bara duger som en underbemannad kolonialpolis.

På mera traditionella objekt så vore lätt (51-60mm) och/eller medeltung grk (81mm) mera rimligt,
där medeltung grk f.f.a. vore rimliga vid flygfält.

Lätt grk vore även ett rimligt vapen på plutonsnivå i skytteförband som inte har Strf9040.



Så är det självfallet.
När jag har övat (och inte skjutit skarpt)
så har jag alltid utgått från krigstida risk när jag försökt att gruppera grg..

Små skyddsobjekt och på tok för lite personal
innebär helt enkelt att man måste pressa ihop personalen tätt runt objektet*.


(*) Personligen så anser jag att man i dessa lägen bör överväga att lämna objektet oskyddat,
för att istället sätta sitt hopp till vägspärrar några kilometer ut.
Detta då man har så lite personal att fienden (om denna har gott om tid)
antingen kan ta sig igenom den tunna skyddsskärmen av personal,
eller verka med vapen med längre räckvidd,
som vi inte kan kontra genom att befinna oss nära objektet.

Om fienden däremot har ont om tid och måste beta av så många objekt som möjligt på kort tid,
så kommer han att behöva köra med fordon,
tills han befinner sig inom någon/några kilometer från objektet
och då kan utspridda vägspärrar vara den effektivaste lösningen.

Jag tror inte på grk på plutonsnivå. Finnarna kan mycket om GRK har har lägst på kompaninivå. Jag tror de har gjort rätt bedömning!

Underskatta heller inte FMs erfarenheter.
GRK på plutonsnivå faller pga logistik, oavsett vilka ärtbössor de har.
GRK är inget precisionsvapen utan kräver yttäckning för att göra skillnad.

Å andra sidan så har Frankrike långt mer erfarenhet än Sverige och de har grk på gruppnivå,
medan britterna, som även de har långt mer erfarenhet än FM har grk på plutonsnivå.

Och mig veterligen så har FM inte använt grk på utlandsmissioner
sedan Kongo på 60-talet och heller aldrig (så vitt jag vet) testat lätt grk.

6 cm M/18 är det närmaste jag kommer på så rakt av

Detta är en något problematisk fråga, i alla ändar av problemet. Jag berör några stycken.

1) Tillgången på utbildat folk. Utbildningssvårigheterna är mycket olika i de olika befattningarna. Pjäspersonal går tämligen enkelt att utbilda om man bara har, säg två veckor sammanhängande tid för grundutbildning. Fr a måste pjäsgruppcheferna ha ordentlig utbildning med ett rejält försteg. Men den verkliga svårigheten ligger i att utbilda fungerande pjäsplatsgrupper och eldledningsgrupper. Här krävs verklig kompetens om systemet skall komma till verkan överhuvudtaget.

2) Eldledare är alltid en bristvara, så varje befäl från stf plutonchef och uppåt måste ha minst en veckas utbildning som eldobservatör, och kopplat till den taktiska uppgiften.

3) Taktikutbildning. Om det skall vara värt något, så måste bataljons- och kompaniledningar ha god kompetens i hur man taktiskt använder grk-systemet. Logistikfunktionerna måste tränas i att hantera de logistikproblem som grk för med sig, framför allt när det gäller ammunitionstjänsten, men även när det gäller rörligheten hos grkplutonerna.

4) Förrådstjänsten. Grk förbrukar tonvis med am. Det innebär ett utökat behov av lastnings- och lossningsförmåga, förrådsställning och transportförmåga. Detta kräver i sin tur ytterligare utbildning.

5) Kontinuerlig utbildning krävs för att förbanden, för här är det verkligen förbandsförmåga och inte enskild förmåga som räknas, skall fungera nöjaktigt. Hur löser man detta med skjutfält osv? det kommer nog att behövas helt andra simulatorsystem än vi varit vana vid.

12 cm (tung GRK) för Hemvärnet låter lite speciellt.

Visserligen skjuter tung GRK längre och tyngre granater än 81 mm, men samtidigt är skyddsavståndet större, och såsom ovan konstateras, är kravet på logistiken en hel del större.

Att flytta på en tung GRK mera än några meter kräver ett dragfordon. 81 mm GRK kan förlyttas utan ett fordon. Hur långt och vilken ammunition man får med sig utan fordon beror på hur många bär.

I Finland i de regionala trupperna finns tung GRK på bataljonsnivå, i ett GRK-kompani där det finns 12 rör. Att ha det på bataljonsnivå har att göra med dess räckvidd. Det kan stöda större delen av bataljonen. 81 mm GRK finns på kompaninivå, med 3 rör lätt (81 mm) GRK i kompaniets GRK-pluton. Även här har placeringen att göra med vapensystemets räckvidd. Det kan stöda kompaniet.

.......

Tidigare nämndes "fasta mål" och nån tyckte att dessa är tokighet.

Nu är det faktiskt så att om man är i försvar, görs en eldplan för indirekt eld. Det betyder att man har olika färdigt fastställda mål för indirekt eld. Dessa kommuniceras uppåt i organisationen så att man vid behov kan skjuta på målen med antigen egen GRK, bataljonens GRK eller bataljonens eller högre organisations artilleri.

När man har behov för indirekt eld är det händigt att beodra eld på något av dessa färdigt bestämda mål. Eldkorrigering kan görs vid behov, eller före eld med referens till de färdiga målen.

Färdiga mål är inte på nåt sätt tokiga.

...........

Själv har jag haft en förmiddag utbildning i GRK och eftermiddagen var vi ute och skjöt direktskjutning (dvs genom att kastarens chef ger korrigeringarna på ett mål som syns, utan egentlig eldledning) med 81 mm GRK .

Avsikten var inte att göra oss till GRK personal, utan att få kommande plutonchefe att förstå sig lite på hur GRK funkar.

Tja, min personliga uppfattning har alltid varit att äldre 12or GRK skulle vara mycket lämpligt för hemvärnet samtidigt som AMOS eller liknande skulle till armén, det skulle dock förutsätta en högre kaliber på organisationen och en helt annan ekonomisk verklighet. Som det ser ut idag skulle jag gissa på att en Grk pluton i hemvärnet skulle få iväg en - mer eller mindre välriktad - eldstöt innan matchen skulle vara slut mot en sånär kompetent fiende.

Bara utbildningsvolymen och fysiken som krävs för pjässoldater skulle förmodligen sätta käppar i hjulen för dagens HV.

F.ö. så har GRK varit med och använts, om än inte till spräng, på Balkan; finns nog t.o.m. på U-tube tror jag.