Granatkastare till hemvärnet

Varit på gång ett tag nu, men nu verkar det som att utbildning faktiskt drar igång i början av nästa år för granatkastarsoldater till hemvärnet. Runt 40 soldater ska utbildas i dalarnas hemvärn för att kunna nyttja granatkastare, vet ej om det är 12 eller 8 cms. Men antar att det isf blir 12 cm med tanke på att de har större verkan och hemvärnet åker fordon vilket talar för att 12cm är det logiska valet.

Utbildningen ska pågå i cirka 6 månader och vad jag förstod det som är det samma vilkor som under GMU, lite ersättning men inget du åker en jorden runt resa på. Vad tror vi om detta? Med lite ytterligare tyngre vapen och lite utbildning tror jag att hemvärnsförbanden med GRK kommer vara till stor nytta för att kunna fördröja mekaniserade fiender. Inte bara stå med sin ak4 vid ett förråd och vakta. Även om det bara blir några stycken hemvärnsbataljoner med GRK kommer det nog vara till stor hjälp för arméförbanden.

Så vad tror ni, är det ett bra val att utrusta hemvärnet med tyngre materiel för att ge dem en större förmåga att kunna försvara sig mot en starkare motståndare?

Ja. Men indirekt eld som understöd är väl i princip nödvändigt för all typ av strid idag, även vakta förråd. Om fientliga sabotageförband angriper något inom räckvidden för en GRK pluton måste man i princip även slå ut granatkastarna först annars blir det en jävla skillnad i det jobb man måste göra.

HV behöver någon typ av pansarvärns vapen, grk samt en jävla massa minor så blir det åtminstone rejält jobbigt att ta hand om dem.

Som Hv ser ut idag (med 4-8 dagar/år) är nog Grk bland det mest krävande man kan utrusta dem med, men det ger mycket smäll för pengarna/engagemanget, får man säga. En Hv-bataljon med egen, om än begränsad, förmåga till indirekt eld blir mångfaldigt mer flexibel i vad den kan utföra och hur, jämfört med en utan.

Grk inom HV vore som sagt önskvärt, men sannolikheten att HV ska lyckas med detta,
i någon nämnvärd omfattning är försumbar.

Grk och eldledningskedjan kräver långt mycket mer utbildning
än vad man kan klämma in på 4-8 dagar per år,
även om personalen på grk och eldledningskedjan försummar all annan utbildning.

Därtill så har man det eviga problemet att det är en frivillig organisation,
vilket innebär att folk hela tiden faller ifrån.

Det är dock inte säkert att man måste börja om från början, borde finnas gott om folk som gjorde värnplikten på granatkastare/artilleri fortfarande. Alla positioner behöver heller inte befolkas av experter, det är mest eldledare, riktare och liknande.

Givetvis, det blir nog inga batterier som kommer vinna några tävlingar med ordentliga förband. Men att bara en halvtaskig organisation finns kring det, som sedan kan, om man nu plötsligt skulle få den politiska viljan att göra så, byggas upp till något faktiskt väl fungerande iallafall någorlunda snabbt. Det är iallafall bättre än att halva territorialförsvaret har absolut 0 i förmåga till indirekt eld.

Detta förutsätter givetvis att alla inom det hela har gedigen grundutbildning, och de 4 till (eller snarare minst) 8 dagarna per år mer får ses som repövningar.

Känns tveksamt.

Inte för att jag misstror kompetensen på de uttagna eller instruktörerna. Är inte heller tveksam till verkan i målet - 12cm spränggranat är rätt potent.

MEN - vilka "rules of engagment" skall gälla?

GRK på NB85/IB77 var ju tänkt att verka i en kontext där vi mobiliserat och var i krig "på riktigt". HV är ju säk-/bevakningsförband som verkar i områden som nödvändigtvis inte är tomt på civilister - snarare tvärtom. Hur skall man säkert och tydligt kunna ge ETI (eldtillstånd) i sådana sammanhang?

Kanske det funkar på HV som verkar i ödemarksterräng, med fördröjningsstrid som huvudsakliga uppgift.

Spontant känns det som om HV skall begränsas till direkt eld, där man ser vad man skjuter på. Och använda pengarna till AG90 (materialförstörning på distans) och UAV (spaning).

De flesta strider kommer stå kring hamnar, flygplatser och liknande. Striden kommer i huvudsak ske i bebyggelse, civila kommer komma ivägen, det är bara att acceptera. Slåss om ödemark gör man inte, finns inget av värde där, om man inte behöver passera ödemarken för att komma till nästa mål.

Får vi det ringaste förvarning och nuvarande styre väl kedjats fast vid väggen på närmaste mentalsjukhus kan man sätta en nolla bakom den siffran.

Visst ligger det nåt i det, att om skiten träffar fläkten så är det bara att acceptera sidoskador (colleteral damage).

Men min poäng var att med GRK hinner man sällan komma till skott mot enstaka sabotagegrupper. Känns som spontant att GRK används mer mot ett "större" mål. Vid eldöverfall mot trupp/fordon, planerade anfall och fördröjningsstrid enligt en plan.
När man kommer till sådana tillfällen, är då fortfarande HV i strid, eller har de överlämnat till "brigaderna" och övergått till säk- och bevakning?

Kommer i detta sammanhang att tänka på om det fanns GRK hos basjägarna (FV)?

Att HV endast skulle verka mot de här små sabotagegrupperna i händelse av ofred känns tämligen långsökt..

Folket som ingår i GRK-försöket just nu är väldigt kompetenta och duktiga.

Tiden får utvisa om man lyckas få ihop tillräckligt med folk och lyckas få dom att stanna kvar när den här nya GMU:n börjar. Sen ska man få ihop det organisatoriskt när det gäller allt runtomkring också.