Tänker ni innan ni yttrar era ord?

I 99% av fallen gör jag inte det. I synnerhet inte under en konversation. Jag väljer alltså inte medvetet ut orden som från ett bibliotek. De kommer istället till mig. Likadant om jag uppmanas definiera ett ord.

Hur kan denna process förklaras vetenskapligt? Kan det undermedvetna utgöra en sådan stor del av medvetandet? Vad är lingvistiska teorierna?

Du talar flytande ?

Ja. Vad jag menar är att det existerar ingen förberedande akt. Jag tänker inte medvetet ut vilka ord jag vill använda och som passar sammanhanget. Det går som ett rinnande vatten. Det uppenbarar sig mer än det faktiskt tänks ut.

Tänk dig för innan du säger något.

Haha, behövs inte. Mitt goda omdöme är också automatiserat!

Självgodheten ringde.

Men allvarligt, det beror på vilket sammanhang, ämne och sällskap det är.
Invandringsfrågor kräver eftertänksamhet medans receptprat kwettar.

Du samtycker säkert också till att kungens offer i en bilolycka fick ta alkotestet istället för kungen själv som körde på honom! POW!

Hur var det nu med det "rinnande vattnet"? Är det ingen som vill yttra sig?

Du drar en synnerligen konstig parallell. Du får trigga någon annan.

På precis samma sätt som att du kan träna dig att utföra andra komplexa aktiviteter som att köra bil, cykla, jonglera, skala potatis, spela tetris eller lämna på dagis utan att medvetet planera och tänka igenom varje enskilt steg.

Det vore ju tvärtom konstigt om en aktivitet som du övat så mycket på som tal inte satte sig i ryggmärgen.

Bortsett från faktumet att jag var en fullständig virrpanna med högfungerande autism? https://en.wikipedia.org/wiki/High-functioning_autism

Min uppväxt präglades av slutenhet och ensidiga intressen. Försökte klasskamrater följa efter mig hem för att umgås sprang jag eller försökte lämna klassen tidigare. Väl hemma låste jag dörren och släppte inte in dem, trots knackande. Kort och gott en anti-intellektuell pojkspoling!

Men jag var ganska charmig.

Varför vill ingen svara personligen hur ni fungerar? Tråkiga ni är.

Jag gjorde lite googlande själv och fann att hyperlexi är en egenskap som möjligen kan förklara det hela. https://en.wikipedia.org/wiki/Hyperlexia

Jag läste tidigt enligt min mor och var även långt före övriga i engelska. Minns än idag att läraren pekade på en skala, att jag var flera klasser före mina kamrater. Jag hade inga vänner heller.

Beskrivningen jag hakade upp mig och som är relevant för tråden är följande: it can be viewed as a superability in which word recognition ability goes far above expected levels of skill.

Ovanstående är jag en sjuk talang i. Ni kan ha ett uppslagsverk bredvid er och förvänta er exakta motsvarigheter, även kortare beskrivningar. Det är just detta som är förbluffande i och med hur dåligt utbildad jag faktiskt var/är. En nördig elev i högstadiet har garanterat läst fler böcker än vad jag har gjort. Jag har nämligen inte läst fler än 2-3 stycken. Läser inte fullständiga böcker vid universitet heller, och de är av formell karaktär.