Du bestämmer över kroppen eller kroppen bestämmer över dig!

Jag har läst mycket self help och det är en princip som jag tycker sammanfattar all typ av self help: du bemästrar din kropp.

Dvs, du är chef över din kropp o den lyder dig, du lyder inte din kropp.

Detta är en suverän ideologi o argument för att unga människor inte ska börja; röka, supa, knarka eller andra saker som kan leda till beroende.

De som styrs av kroppen är alltså losers. Medans de som styr över kroppen är vinnarna.

Hur ser ni på den här tankegången??????????

Detta är en suverän ideologi o argument för att unga människor inte ska börja; röka, supa, knarka eller andra saker som kan leda till beroende.

De som styrs av kroppen är alltså losers. Medans de som styr över kroppen är vinnarna.

Hur ser ni på den här tankegången??????????

I praktisk tillämpning är det kanske rent motivationsmässigt bra med sådana viljestyrkande sagor som om übermänniskan som övervinner kroppens begär, men i filosofisk och vetenskaplig mening finns det lite utrymme för sådant om man inte inför ett väsen som står skilt från de lagar som gäller för kroppen och hjärnan. En själ skulle man kunna kalla det om man vill det.

Kroppen och hjärnan är en del av samma entitet. Det är inget motsatsförhållande mellan de två, utan de lyder båda under samma spelregler. En hjärna har lika lite verkligt självbestämmande som valfri körtel i kroppen har.

Om en dator blir tillräckligt avancerad blir den också svår att förstå sig på, men den kommer ändå alltid göra som den blivit programmerad. Intryck blir till handling helt enligt förutbestämda inlärda mönster. På samma sätt fungerar hjärnan i symbios med kroppen.

Illusionen av självbestämmande är dock rätt härlig att ha och nödvändig för att man överhuvudtaget skall fungera i vardagen.

Jag bemästrar inte ens min snopp

Ok, men jag förstår inte vad som menas med antingen eller. Min kropp bestämmer när jag är hungrig, men det är jag som bestämmer om jag ska äta. Det blir ju i så fall ett samarbete mellan de båda viljorna om jag väljer att äta, att stilla hungern, för att gå kroppens vilja till mötes. För mig är det det bästa beslutet. Om jag väljer att inte äta, då är det jag som har kontrollen över kroppen. Måste det vara antingen eller? Eller tänker jag fel?

I övrigt förstår jag ditt resonemang när det gäller droger och beroende, att man med en stark vilja kan neka kroppens begär efter dessa.