Fransmännen fega under WW2?

Varför är det fransmännen som kallas fega när dom kapitulerade när britterna var ännu fegare och övergav sina allierade vid evakueringen vid Dunkerque?
Britterna försökte knappt försvara sig mot tyskarna utan var mest upptagna med att förstöra sina egna vapen så att tyskarna inte kunde använda dom.

Enligt mig gjorde Petain helt rätt som kapitulerade och räddade därmed tusentals franska soldaters liv ungefär en månad senare angrep britterna den franska flottan vid Oran och mördade 1300 franska sjömän.

Kommentar?

Glöm inte vem som var fegast av alla. Vi.

Både fransmän och britter var fega när de accepterade uppdelningen av Tjeckoslovakien och övergav sin allierade Polen. Fransmännen inledde faktiskt en invasion av Tyskland 1939 men drog sig tillbaka när de inte mötte något motstånd. Tysklands inledande genombrott av de franska linjerna med en närmast försumbar styrka visade inte heller på någon större fransk stridsduglighet.

Det blir lätt så när man ska koordinera grejer med britter.

Fegt är helt fel uttryck. I militärt underläge kan man göra taktiska val och lägga ner vapnen i väntan på bättre tider (Frankrike väntade antagligen på att GBR och USA skulle komma till undsättning så småningom vilket de också gjorde).

Vad Franrikes stora übermiss var att ha hybris över tyskarna efter FVK. Man är inte med i en offensiv militärallians (som den brittiskledda alliansen faktiskt var) utan att ligga på topp med militär förmåga. Frankrike såg Hitler rusta upp och tänkte inte längre än att maginot skulle hålla, trots att Tyskland vid förra kriget gick runt gränsen genom Belgien. Hallå.

Att sen förklara krig mot Tyskland som hade en helt överlägsen armé bara för att man är med i en militärallians med GBR är en sån där grej som gör att man får ta fram skämkudden.

Frankrike hade lätt kunnat besegra Tysklands blitz om de börjat rusta upp så fort Hitler tågade in i Rhenlandet.

Vi ska inte heller glömma bort att de tyska förlusterna i Frankrike steg,
efter det att britterna hade flytt över kanalen.
Detta trots att de bästa franska förbanden hade slagits sönder
och fick återuppbyggas kring äldre och sämre materiel.

Jag anser dock att fransmännen borde ha fortsatt sitt motstånd,
och t.ex. försöka se till att behålla kontrollen av Korsika
och evakuera så mycket trupp som möjligt till Algeriet,
för att därifrån tillsammans med britterna kunna gå mot Tripolis.

Frankrike begick flera stora misstag och det är ett skämt att de fick segrarmaktstatus. När man väl förklarat krig får man fortsätta. Man hade kunnat evakuera stora delar av försvaret till kolonierna och därifrån attackerat tyska och italienska intressen. Man hade kunnat använda sin inte oansenliga flotta. Men framför allt, man skötte den tyska ockupationen i 40 procent av landet för tyskarnas räkning i mer än två år. På så sätt frilades stora tyska resurser för andra ändamål. Och allt för det stora franska egots skull med le grand nation mm.

Man kan inte glömma bort den franska motståndsrörelsen här.
Det går inte att bara fråga sig om "Frankrike" var fegt, och acceptera denna feghet bara för att den franska armén blev besegrad.

Som andra i tråden också sagt så har Storbritannien ett finger med i det spelet, och även britterna fick på nosen där.
Dessutom hade britterna stående planering att kontra med Gas, om tyskarna försökte landstiga på brittiskt mark. Redan på stranden.
Och då kan man väl verkligen prata om ren och skär feghet.
Dessutom är Chamberlains feghet inför Führern precis i samma linje som de fega gas-planerna.

Det är mer riktigt att förklara Frankrike besegrat, än att kalla dem fega. Motståndet pågick, trots hemsk repression från nazisterna, under hela ockupationen. Och jag har svårt för att se Petain som vare sig feg eller landsförrädare. Han var pragmatisk och agerade för det han trodde var folkets bästa. Men Vichy-regimen varade inte särskilt länge, pga motståndsmännens arbete, så frågan är om hans ansträngningar, eller hans offer, var värt något i det långa loppet.

Frågan är om fransmännen hade kunnat fortsätta slåss, trots att de blivit besegrade i det stora? Men på den tiden verkar det som att man hade lättare för att ge upp. Jämför med idag när länder helt enkelt vägrar ge upp sitt motstånd, som slåss verkligen till sista blodsdroppen. Oavsett skala.
Så visst Hade Frankrike fortsatt slåss.
Men kanske de styrande såg sig som så överlägsna folket att de helt enkelt inte trodde att de kunde räkna med folkets fortsatta stöd? Kanske de inte ens hade några fungerande kontakter med det vanliga folket? Frankrike är ju ett hopplöst överklassamhälle, och har så alltid varit - trots revolutionen.

Eller så hade det franska folket fasorna från det första kriget i färskt minne och insåg att dom inte fick ett skit för sin seger i versaillesfreden.
Det enda som vanligt folk märkte av i Frankrike var glada dagar med 1922 års högkonjunktur följt av den gigantiska börskraschen sju år senare.
Antar att den vanlige franske militärveteranen funderade på om detta verkligen var värt att spendera 4 år i en skyttegrav fylld med ruttnade kroppsdelar för.

Ärlig talat är jag rätt säker på att den franska motståndrörelsen är en myt och ett skämt.
Tror inte mer än 5% av befolkningen var i någon sorts kontakt med motståndsrörelsen och av dessa 5% så var det nog inte många som utförde sabotage eller liknande motståndsrörelser. Dem runt 50 tyska divisionerna i Frankrike ansåg inte ens det vara nödvändigt att bekämpa motståndrörelsen.
Kan ju såklart bero på att landet var uppdelat men också för man hade det relativt bra.
För mig kommer franska motståndrörelsen alltid vara ett skämt som inte blev verklighet förrän dem allierade hade landstiget och modiga franska män kunde nu förfölja kvinnor och raka av deras hår.


Det komiska är ju också att De Gualle ansåg att han franska republiken aldrig försvann och vägrade återinföra den.

Som jämförelse kan vi ta den polska motståndrörelsen kanske inte rättvist för det var nog den största men i polen var det nog hårdare att leva i än i Frankrike Man hade man en organiserade arme , skola , sjukvård , tidningar och en domstol som dömde tyskar och verkställde dessa. ( runt 5000 tyskar var likviderade för sina brott under ockupationen ).

Runt 4000 polacker var också med i Frankrike 1943 och förde guerilla krig där.

a) Det är skillnad på feghet och defaitism. Fransmännens problem våren-sommaren 1940 var det sistnämnda.

b) Anledningen att Frankrikes fall 1940 blivit så synonymt med kapitulation istället för Belgien eller Danmark 1940 är att Frankrike höll ut så länge under första världskriget. Frankrike var det stora land som förlorade mest soldater per capita, och hade under hela kriget sina rika industriområden ockuperade av Tyskland. Ändå härdade man ut, vilket höjde förväntningarna till orimliga nivåer.

1940 var så Frankrike politiskt splittrat och dåligt förberett (till stora delar pga förlusterna under WW1) vilket ledde till ett politiskt-militärt sammanbrott redan efter fem dagar. Faktum är att tyskarna hade planerat för ett mycket längre fälttåg med erövring av Paris och fortsatt offensiv söderut innan Frankrike kapitulerade, och blev lika överraskade som omvärlden när fransmännen gav upp så tidigt.

c) Evakueringen vid Dunkrik var efter den 25 maj enda utvägen förutom kapitulation. Den tyska strategin att skära av de fransk-brittiska förbanden genom Ardenneroffensiven hade lyckats över all förväntan och det fanns ingen möjlighet att vända läget.

d) Sänkningen av de franska skeppen i Oran var faktiskt fransmännens fel. Britterna gav dem samma alternativ som franska fartyg i Alexandria fick - sänk fartygen själva, interneras i en brittisk hamn eller segla till de franska kolonierna i Västindien (varifrån de inte hade räckvidd att nå Europa). Men fransmännen strulade till översättning och innebörd.

Jag är beredd att hålla med, men innebär inte det att vi i konsekvensens namn också måste se på herrar som Léon Degrell och Vidkun Quisling med andra ögon? Då dom gjorde mer eller mindre samma sak, med ganska snarlika motiv som grund.