Ålder: ~20
Vikt: ~65
Längd: ~175
Tidigare erfarenheter: alkohol, gräs, hasch, E, tjack, metylfenidat, toppslätsskivling ungefär 10 gånger(som mest 100+)
Dos: 21 toppisar
Inledning:
Hade denna kväll mycket tråkigt och hade plockat 21 toppisar dagen innan. Blev väldigt spontant och hade absolut varken bra set eller setting. Tänkte inte att det skulle påverka mig så mycket när det bara var 21 toppisar men oj så fel jag hade. Hoppas ni gillar den! Gjorde den först och främst också eftersom det finns en brist på personer som berättar om när de trippar med feber, bara trådar där personer frågor om det går.
Trippen:
Klockan 9 och 21 toppisar senare. Svampkänslan slår mig runt en kvart efter intag och den film jag kollade på blev helt ointressant och oförståelig. Den känslan av förvirring man kan ha när man har feber förstärktes, men febern glömdes helt och hållet bort. Tankarna flög fram och tillbaka, hjärnan är på högvarv och jag kände mig klarare än någonsin medan kroppen var helt död. Att vända sig om i soffan kändes som att gå in i ett annat rum av mig själv, av mina känslor. Att ligga på sidan och kolla på TV-en var rummet av förvirring och frågor som inte kunde besvaras. Att vända sig och lägga sig på rygg var som att vända mig till den del av mig själv som hade alla svar. Jag ställde en fråga, och svaret kom(inga direkt konkreta frågor, utan mest "känslor", så svårt att beskriva svamp...). Skiftandes mellan dessa positioner i soffan, och skiftandes mellan obehag och svar kände jag plötsligt att jag verkligen inte orkade vara uppe längre, kroppen behövde verkligen sova (att vara frisk och trött är en sak, då kommer man snabbt över känslan om man bara vill. Men att försöka hålla sig vaken när man är sjuk är tortyr, det går inte att stå emot). Stängde av TV-en och började resan mot sängen, där trippen tog en helt annan karaktär.
Strax innan 10 hade jag med stor svårighet tagit mig till sängen. Hallucinationerna i det becksvarta rummet var otroliga men skrämmande. Den mest påtagliga var känslan av att Homer och Marge Simpson var på varsin sida av mig och imiterade mina rörelser. Homer och Marge var dock inte vanliga, utan de var i astralform, utan färg. Enbart en mängd prickar som följde deras konturer, tänk er en bild som försöker visa en out of body-experience. Nåväl, det släppte så fort jag lade mig ner. Uppdraget att lägga täcket rätt över mig var otroligt svårt men jag lyckades efter vad som kändes som en evighet. Kroppen skrek och allt jag ville göra var att sova, "vafan tog jag dem där svamparna för". Känslan att vara hur trött som helst, halvt sovande, medan tanken är glasklar och långt ifrån sömn är påfrestande. Tog fram mobilen och satte på en utav mina absoluta favoritlåtar, Frédéric Chopins " Nocturne no2". Jag hade nu nått peaken, och effekterna var mycket starka. Jag stoppade huvudet under täcket tillsammans med musiken och började min färd. Mitt perspektiv var ovanifrån, när olika rum av känslor och syner delvis följande musiken visade sig för mig. Under täcket var en helt ny outforskad värld som öppnat sig enbart för mig, jag kände hur viktigt detta var och gick djupare. Framför mig, men ändå i mig, uppenbarades en bild/värld liknande ett scenbyte i "That 70's Show". Då slog det mig att jag verkligen förstod konstnärlighet och psykadelika. Jag tänkte på Beatles, och jag kände att jag först nu verkligen kommit underfund med vad de var de försökte förmedla med till exempel "Lucy in the Sky with Diamonds". Detta var en underbar plats, en plats där färg, kreativitet och musik får frodas utan några begränsningar. Livet var färg, och färg var livet. Det var inte den kantiga och äckliga värld vi lever i, detta var en vacker värld. Bilden/världen försvann när jag lyfte på täcket och den kom inte tillbaka igen. Allt jag ville var att komma dit igen, men jag kunde inte nå dit. Svampen hade smått börjat avta, nu var trippen slut och jag kände att jag inte kunde somna, så jag flyttade mig tillbaka till soffan.
Klockan var nu ungefär halv 11 och det var här helvetet började. När jag mer och mer kom tillbaka kände jag hur jag verkligen hade hög feber igen. Jag skakade och började må sämre och sämre. Ställde mig upp och gick för att gå på toaletten men kom bara några meter innan jag kände att jag skulle svimma och tog mig snabbt tillbaka till soffan. Mådde sämre och sämre och illamåendet kom i omgångar. Kändes som att jag skulle behöva åka ambulans, spydde lite och mådde riktigt dåligt. Strax efter 12 mådde jag lite bättre och kände att jag kunde gå och lägga mig. Somnade efter kanske en halvtimme. När jag vaknade mådde jag ganska bra igen men fy fan vad dåligt jag mådde när svampen gått över.
Sammanfattning:
Jag upplevde mycket och det var en ganska givande och känslosam tripp. Att trippa med feber är inte så farligt. Man glömmer helt bort att man är sjuk. Man är mer förvirrad än vanligt på svampen och ganska lite svamp räckte för att komma väldigt långt... Uppenbarligen ingen bra idé att trippa om du har feber, afterglowen var nog det hemskaste kändes verkligen som att jag skulle dö. Men men nu så här dagen efter känns det bara bra!
Detta är första gången jag skrivit ner tankar om en tripp så om det är något ni finner svårt att förstå i min tripprapport så fråga på! Jag svarar mer än gärna. Det är så otroligt svårt att förklara känslor och ÄN svårare att förklara känslor och upplevelser på svamp!
PS: Om någon får för sig att man inte kan känna så starkt på 21 toppisar så har den personen fel, för detta var en ganska stark tripp.
Vikt: ~65
Längd: ~175
Tidigare erfarenheter: alkohol, gräs, hasch, E, tjack, metylfenidat, toppslätsskivling ungefär 10 gånger(som mest 100+)
Dos: 21 toppisar
Inledning:
Hade denna kväll mycket tråkigt och hade plockat 21 toppisar dagen innan. Blev väldigt spontant och hade absolut varken bra set eller setting. Tänkte inte att det skulle påverka mig så mycket när det bara var 21 toppisar men oj så fel jag hade. Hoppas ni gillar den! Gjorde den först och främst också eftersom det finns en brist på personer som berättar om när de trippar med feber, bara trådar där personer frågor om det går.
Trippen:
Klockan 9 och 21 toppisar senare. Svampkänslan slår mig runt en kvart efter intag och den film jag kollade på blev helt ointressant och oförståelig. Den känslan av förvirring man kan ha när man har feber förstärktes, men febern glömdes helt och hållet bort. Tankarna flög fram och tillbaka, hjärnan är på högvarv och jag kände mig klarare än någonsin medan kroppen var helt död. Att vända sig om i soffan kändes som att gå in i ett annat rum av mig själv, av mina känslor. Att ligga på sidan och kolla på TV-en var rummet av förvirring och frågor som inte kunde besvaras. Att vända sig och lägga sig på rygg var som att vända mig till den del av mig själv som hade alla svar. Jag ställde en fråga, och svaret kom(inga direkt konkreta frågor, utan mest "känslor", så svårt att beskriva svamp...). Skiftandes mellan dessa positioner i soffan, och skiftandes mellan obehag och svar kände jag plötsligt att jag verkligen inte orkade vara uppe längre, kroppen behövde verkligen sova (att vara frisk och trött är en sak, då kommer man snabbt över känslan om man bara vill. Men att försöka hålla sig vaken när man är sjuk är tortyr, det går inte att stå emot). Stängde av TV-en och började resan mot sängen, där trippen tog en helt annan karaktär.
Strax innan 10 hade jag med stor svårighet tagit mig till sängen. Hallucinationerna i det becksvarta rummet var otroliga men skrämmande. Den mest påtagliga var känslan av att Homer och Marge Simpson var på varsin sida av mig och imiterade mina rörelser. Homer och Marge var dock inte vanliga, utan de var i astralform, utan färg. Enbart en mängd prickar som följde deras konturer, tänk er en bild som försöker visa en out of body-experience. Nåväl, det släppte så fort jag lade mig ner. Uppdraget att lägga täcket rätt över mig var otroligt svårt men jag lyckades efter vad som kändes som en evighet. Kroppen skrek och allt jag ville göra var att sova, "vafan tog jag dem där svamparna för". Känslan att vara hur trött som helst, halvt sovande, medan tanken är glasklar och långt ifrån sömn är påfrestande. Tog fram mobilen och satte på en utav mina absoluta favoritlåtar, Frédéric Chopins " Nocturne no2". Jag hade nu nått peaken, och effekterna var mycket starka. Jag stoppade huvudet under täcket tillsammans med musiken och började min färd. Mitt perspektiv var ovanifrån, när olika rum av känslor och syner delvis följande musiken visade sig för mig. Under täcket var en helt ny outforskad värld som öppnat sig enbart för mig, jag kände hur viktigt detta var och gick djupare. Framför mig, men ändå i mig, uppenbarades en bild/värld liknande ett scenbyte i "That 70's Show". Då slog det mig att jag verkligen förstod konstnärlighet och psykadelika. Jag tänkte på Beatles, och jag kände att jag först nu verkligen kommit underfund med vad de var de försökte förmedla med till exempel "Lucy in the Sky with Diamonds". Detta var en underbar plats, en plats där färg, kreativitet och musik får frodas utan några begränsningar. Livet var färg, och färg var livet. Det var inte den kantiga och äckliga värld vi lever i, detta var en vacker värld. Bilden/världen försvann när jag lyfte på täcket och den kom inte tillbaka igen. Allt jag ville var att komma dit igen, men jag kunde inte nå dit. Svampen hade smått börjat avta, nu var trippen slut och jag kände att jag inte kunde somna, så jag flyttade mig tillbaka till soffan.
Klockan var nu ungefär halv 11 och det var här helvetet började. När jag mer och mer kom tillbaka kände jag hur jag verkligen hade hög feber igen. Jag skakade och började må sämre och sämre. Ställde mig upp och gick för att gå på toaletten men kom bara några meter innan jag kände att jag skulle svimma och tog mig snabbt tillbaka till soffan. Mådde sämre och sämre och illamåendet kom i omgångar. Kändes som att jag skulle behöva åka ambulans, spydde lite och mådde riktigt dåligt. Strax efter 12 mådde jag lite bättre och kände att jag kunde gå och lägga mig. Somnade efter kanske en halvtimme. När jag vaknade mådde jag ganska bra igen men fy fan vad dåligt jag mådde när svampen gått över.
Sammanfattning:
Jag upplevde mycket och det var en ganska givande och känslosam tripp. Att trippa med feber är inte så farligt. Man glömmer helt bort att man är sjuk. Man är mer förvirrad än vanligt på svampen och ganska lite svamp räckte för att komma väldigt långt... Uppenbarligen ingen bra idé att trippa om du har feber, afterglowen var nog det hemskaste kändes verkligen som att jag skulle dö. Men men nu så här dagen efter känns det bara bra!
Detta är första gången jag skrivit ner tankar om en tripp så om det är något ni finner svårt att förstå i min tripprapport så fråga på! Jag svarar mer än gärna. Det är så otroligt svårt att förklara känslor och ÄN svårare att förklara känslor och upplevelser på svamp!
PS: Om någon får för sig att man inte kan känna så starkt på 21 toppisar så har den personen fel, för detta var en ganska stark tripp.
